Symfysit

Symfysit är en smärtsam och potentiellt allvarlig förändring i blygdbensfogen som oftast utvecklas under graviditeten. På grund av hormonella förändringar mjukas brosk, ledband och muskelfästen upp, vilket kan leda till att blygdbenen glider isär mer än normalt.

Det vanligaste symtomet är smärta i blygdbenet som förvärras vid trappgång, fysisk ansträngning, vid samlag eller när man för benen åt sidan. För att ställa diagnosen används främst ultraljud, ibland kompletterat med röntgen efter förlossning. Beroende på graden av förändring väljer läkaren individuell behandling och den mest lämpliga förlossningsmetoden. Vid lindrig symfysit är vaginal förlossning möjlig.

Många gravida kvinnor upplever smärta i blygd- och ländryggsområdet, vilket ofta är kopplat till kroppens förberedelser inför förlossningen. Symfysit anses dock föreligga först när en läkare konstaterar att blygdbensfogen har glidit isär mer än 5 mm.

Uppmjukningen av vävnaderna börjar vanligtvis runt graviditetsmånad 6–7, vilket är den period då symtomen oftast uppstår.

I mer sällsynta fall uppkommer symfysit efter förlossningen, ofta efter en mycket ansträngande förlossning, stort barn, felaktigt fosterläge eller kraftig viktuppgång under graviditeten.

Det finns ingen enskild fastställd orsak, men två mekanismer anses vara de vanligaste.

Relaxin gör att muskler, brosk och ledband mjuknar inför förlossningen. När hormonet produceras i för höga nivåer kan det leda till överdriven uppmjukning och därmed ökad separering av blygdbensfogen.

Under graviditeten ökar behovet av kalcium. Vid otillräckligt intag börjar kroppen använda sina egna depåer, vilket kan försvaga skelett och muskler. Kalciumbrist tillsammans med låg nivå av vitamin D ökar risken för symfysit. Det rekommenderas även att minska intaget av kaffe och te.

Relaxin mjukar upp kroppens vävnader för att bäckenet ska kunna vidgas. Detta är en normal del av graviditeten. Men ibland blir processen för stark, vilket leder till överdriven uttänjning av ledband och brosk. Även inflammatoriska mediatorer kan bidra till att symtomen förvärras.

Kalciumbrist kan också påverka musklernas funktion och bidra till utvecklingen av symfysit.

Symfysit delas in efter hur stort avståndet är mellan blygdbenen:

Symtomen kan variera men det vanligaste är:

Vid korrekt behandling är risken för komplikationer liten. Vid uttalad symfysit kan blygdbenen dock spricka isär, vilket gör att kvinnan inte kan gå. Smärtan kan även vara så stark att vardagslivet, omsorgen om barnet och rörligheten påverkas kraftigt. Långvarig smärta kan leda till stress och depression.

Symfysit återkommer ofta under nästa graviditet.

Läkaren misstänker symfysit om kvinnan beskriver:

Ytterligare fynd:

Diagnostiska metoder:

Målet är att:

Behandlingen anpassas individuellt.

Sjukgymnast kan välja skonsamma övningar för att stärka bäckenmuskulaturen.

Symtomen brukar minska under de första sex månaderna efter förlossningen. Hos vissa kan smärta finnas kvar upp till ett år.

Det finns ingen specifik metod för att helt förhindra symfysit, men rekommendationer är:

Varför uppstår symfysit hos gravida?

Det beror oftast på kalciumbrist eller överproduktion av relaxin.

Hur kan symfysit förebyggas?

Genom att kontrollera nivåerna av kalcium och vitamin D inför graviditeten och korrigera eventuell brist.

Hur diagnostiseras symfysit?

Genom symtom, klinisk undersökning, ultraljud och vid behov röntgen efter förlossning.

Vilka komplikationer kan uppstå?

Den allvarligaste är spricka i blygdbensfogen, vilket gör att kvinnan inte kan gå.