Leukoplaki i livmoderhalsen är ett icke-inflammatoriskt tillstånd där det uppstår ett förhorningstillstånd på livmoderhalsens slemhinna, något som normalt inte förekommer. Sjukdomen är relativt ovanlig och förekommer hos cirka 1,1 procent av kvinnor i befolkningen. Bland sjukdomar som specifikt rör livmoderhalsen ökar förekomsten till cirka 5,2 procent. Hos ungefär en tredjedel av dessa kvinnor kan leukoplakia utvecklas till cancer, vilket innebär att patienter behöver regelbundna kontroller hos gynekolog, ibland i samarbete med onkolog. Det kräver noggrann uppföljning, eliminering av riskfaktorer samt fullständig behandling av detta förstadium till cancer.
Orsaker till leukoplaki i livmoderhalsen
De exakta orsakerna till leukoplaki är fortfarande okända. Det är oklart om tillståndet ska betraktas som ett förstadium till cancer eller som en reaktion på långvarig irritation och skada på livmoderhalsen. I flera europeiska länder räknas tillståndet inte som en neoplasi. Kvinnor följs först när det finns tecken på cellförändringar. I andra länder, däribland vårt, är uppföljningen mer aktiv: kvinnor med diagnostiserad leukoplaki följs minst två gånger per år med relevanta tester för att tidigt upptäcka eventuell malign förändring.
Infektion med humant papillomvirus (HPV) ökar risken för cancerutveckling betydligt. Vid avsaknad av HPV är risken låg. Eftersom HPV i sig orsakar mutationer i epitelvävnaden kan man sällan avgöra om just leukoplakia eller viruset är den primära orsaken. I praktiken betraktas de som två faktorer som tillsammans ökar risken för utveckling av cellförändringar.
Frågan om sjukdomens natur och utveckling är därför fortsatt central inom modern gynekologi.
Riskfaktorer
Till skillnad från orsakerna är riskfaktorerna relativt väl studerade. De delas in i två grupper:
Exogena (yttre) faktorer:
- frekventa mekaniska skador på slemhinnan (tamponader, gynekologiska instrument, främmande föremål)
- kemiska irritanter (spermicider, glidmedel, olämpliga intimhygienprodukter)
- termisk påverkan (till exempel felaktiga bränningstekniker vid behandling av cellförändringar)
- långvarig användning av pessar eller andra barriärmetoder tillsammans med syrabaserade geler
- långvarig stress och psykisk belastning
- kroniska eller återkommande infektioner i underlivet
Endogena (inre) faktorer:
- åldersrelaterad slemhinneatrofi
- återkommande svampinfektioner (candida)
- hormonella störningar, särskilt vid höga östrogennivåer
- framfall av livmodern
- ärftliga faktorer
- autoimmuna sjukdomar
- tillstånd med nedsatt immunförsvar
Patogenes
Den exakta mekanismen bakom sjukdomsutvecklingen är inte helt känd. Riskfaktorer påverkar epitelcellernas ämnesomsättning, vilket leder till förändrat glykogeninnehåll och förhorning av cellerna.
Klassificering av leukoplaki i livmoderhalsen
Beroende på grad av förhorning:
- Mild leukoplaki: fläckarna lossnar lätt vid undersökning och räknas inte som farliga.
- Kraftig leukoplaki: kraftigt förhornade partier som sitter fast i omgivande vävnad.
Beroende på omfattning:
- Fokal (punktformig): små enstaka områden.
- Utbredd: täcker stora delar av eller hela livmoderhalsen, ibland även delar av vagina eller vulva.
Beroende på vävnadsdjup:
- Enkel leukoplaki: förändringar finns endast i ytlagren.
- Proliferativ leukoplaki (med atypi/dysplasi): förändringar omfattar samtliga lager, räknas som ett förstadium till cancer.
Symtom
Leukoplaki ger oftast inga symtom och upptäcks vanligtvis vid rutinundersökning.
I mer ovanliga fall söker kvinnor vård på grund av:
- vita, ibland illaluktande flytningar
- mindre blödningar efter samlag eller införande av tampong, menskopp eller liknande
- obehag eller smärta vid penetration
Komplikationer
Den allvarligaste komplikationen är utveckling av livmoderhalscancer.
I tidiga stadier märks inga tydliga symtom. Vid tilltagande tumörtillväxt kan följande uppstå:
- blödningar utan tydlig orsak
- rikliga menstruationer eller blödning efter menopaus
- smärta i nedre delen av buken
- trötthet, viktminskning, subfebril feber (lätt förhöjd temperatur)
Diagnostik
Diagnostiken följer etablerade riktlinjer och sker i flera steg:
- Anamnes och samtal med gynekolog: symtom, tidigare behandlingar, hormonell status, preventivmetoder, infektioner och eventuella operationer.
- Gynekologisk undersökning: läkaren bedömer vulva och vagina. Vita fläckar identifieras och testas om de går att avlägsna.
- Provtagning: vaginalflora, HPV-test samt tester för sexuellt överförbara infektioner.
- Cytologi (cellprov): analyserar celler från livmoderhalsen.
- Kolposkopi: det viktigaste diagnostiska steget. Misstänkta områden färgas med jod (Schillers test). Vid leukoplaki absorberas inte jod, vilket bekräftar diagnosen.
- Riktad biopsi: vävnadsprov tas från flera områden för att utesluta cancer.
- Vid behov utförs även skrapning av cervikalkanalen under narkos.
Efter alla undersökningar bestäms lämplig behandling.
Behandling
Det finns ingen universell behandlingsstrategi. Val av metod beror på:
- kvinnans ålder
- cytologi- och biopsiresultat
- eventuell HPV-infektion
- fertilitetsplaner
- samtidiga sjukdomar
Kvinnor utan HPV och utan atypiska celler följs vanligtvis regelbundet. Vid HPV-positivitet, högre ålder eller förekomst av atypi rekommenderas behandling.
Kirurgiska alternativ (vanligast och mest effektiva):
- Radiovågsbehandling: förändrade områden avlägsnas och koaguleras med radiovågor.
- Laserbehandling (vaporation): laserstrålar förångar den förändrade vävnaden.
- Kryobehandling: förhorningen förstörs genom nedfrysning.
Viktigt att veta
Kirurgisk behandling kombineras ofta med:
- antibiotika eller antiinflammatorisk behandling vid behov
- hormonell korrigering
- behandling av underliggande infektioner
- återställning av vaginal mikroflora
Prognos och förebyggande
Prognosen är god. Sjukdomen kan behandlas effektivt även i senare stadier.
Förebyggande åtgärder:
- lämplig preventivmetod
- stresshantering och psykiskt välbefinnande
- undvika slemhinneskador
- behandling av kroniska gynekologiska sjukdomar
- hormonell balans (vid behov HRT)
- årliga gynekologkontroller
Vanliga frågor
Kan leukoplaki behandlas med huskurer?
Nej. Huskurbehandling kan förvärra tillståndet och öka risken för dysplasi och cancer. Endast evidensbaserad medicinsk behandling rekommenderas.
Är leukoplaki detsamma som cancer?
Nej. Leukoplaki är inte cancer, men kan utvecklas till cancer hos vissa kvinnor om det inte behandlas. Hos andra orsakar det aldrig malignitet. Förloppet är individuellt.
Kan man bli gravid om man har leukoplaki?
Ja. Leukoplaki påverkar inte ägglossning eller fertilitet direkt. Men kraftigt förhornad vävnad kan ibland försvåra spermiernas passage. Under graviditet kan tillståndet försämras, därför rekommenderas behandling innan man försöker bli gravid.
Kan leukoplaki sprida sig till andra delar av underlivet?
Ja, utan behandling kan förändringarna sprida sig till vagina och vulva. Detta leder ofta till uttalad klåda, sveda och irritation samt risk för sekundär infektion. Regelbunden uppföljning och behandling är därför mycket viktigt.
