Ovariell dysfunktion är en störning i äggstockarnas hormonella funktion. Tillståndet kan uppstå vid sjukdomar i det endokrina systemet, vid inflammatoriska processer eller vid tumörer. Kliniskt visar det sig genom oregelbundna menstruationer, gles eller utebliven ägglossning.
I ICD-10 klassificeras detta som en grupp av störningar under koden E28, som bland annat omfattar PCOS (polycystiskt ovariesyndrom), POI (prematur ovariell insufficiens), förhöjda nivåer av kvinnliga eller manliga könshormoner samt andra tillstånd, exempelvis ovariell dysfunktion orsakad av förhöjt prolaktin i blodet.
I normala fall varar menstruationscykeln hos kvinnor 21–35 dagar (ibland upp till 38 dagar), blödningen pågår i 3–7 dagar, och blodförlusten ligger vanligtvis på 80–100 ml, högst 150 ml. Avvikelser från dessa parametrar kan tyda på störningar i äggstockarnas funktion.
Orsaker till ovariell dysfunktion
Äggstockarnas arbete styrs av hypotalamus och hypofysen samt påverkas av sköldkörtelns och binjurarnas funktion, kvinnans gynekologiska anamnes och livsstil. Faktorer som kan påverka äggstockarnas funktion är bland annat:
- genetisk predisposition, kromosomavvikelser (t.ex. Turners syndrom)
- sjukdomar i hypofysen och hypotalamus som påverkar utsöndringen av LH och FSH
- insulinresistens och rubbad glukosmetabolism
- fetma, diabetes, sköldkörtelsjukdomar
- tumörer i äggstockar, livmoder eller binjurar
- binjurebarkshyperplasi
- inflammatoriska sjukdomar i äggstockar, äggledare eller livmoder
- adenomyos, endometrios
- avbrutna graviditeter
- autoimmuna sjukdomar (t.ex. myastenia gravis)
- långvarig exponering för kemikalier, cytostatika eller strålning
- användning av vissa läkemedel (p-piller, neuroleptika, antidepressiva)
Riskfaktorer
Risken för ovariell dysfunktion ökar vid:
- rökning
- hög alkoholkonsumtion
- vissa virusinfektioner (t.ex. cytomegalovirus)
- stress
- kronisk sömnbrist
- undervikt
- nedkylning
- upprepade vaginala sköljningar
- snabba klimatförändringar
- långvarig solexponering och överhettning
Patogenes
Ovariefunktionen regleras av hormonerna:
- LH (luteiniserande hormon)
- FSH (follikelstimulerande hormon)
- prolaktin
- östrogener
- TSH (tyreoideastimulerande hormon)
Ett normalt menstruationsförlopp kräver balanserade hormonnivåer. Vid hormonell obalans mognar inte follikeln och ägglossningen uteblir, vilket leder till ovariell dysfunktion.
Klassificering
Typer av cykelstörningar:
- Oligomenorré: cykellängd över 35–38 dagar
- Primär amenorré: menstruationen har inte startat före 15 års ålder
- Sekundär amenorré: inga menstruationer på 3–6 månader eller längre
Beroende på orsaken:
- Ovariell form – skada i äggstocksvävnaden
- Hypofysär form – för höga eller låga nivåer av hypofyshormoner
- Central/hypotalamisk form – störd hormonreglering p.g.a. stress, överbelastning, sömnbrist
- Uterin form – äggstockarna fungerar normalt men endometriet reagerar inte på hormoncykeln
Efter livsperiod:
Fysiologisk:
- under etablering av menstruationscykeln
- graviditet
- amning
- peri- och postmenopaus
Patologisk:
- juvenil (12–14 år)
- reproduktiv ålder
- klimakteriet
Diagnostisk indelning beroende på hormonnivåer:
- Normogonadotrop amenorré – LH/FSH normala (t.ex. PCOS)
- Hypogonadotrop amenorré – låga LH/FSH (problem i hypotalamus/hypofys)
- Hypergonadotrop amenorré – höga LH/FSH, lågt östradiol (skada i äggstockarna)
Symtom på ovariell dysfunktion
Typiska tecken är:
- oregelbundna menstruationer: för långa eller korta cykler
- sparsamma eller mycket rikliga blödningar
- mellanblödningar
- utebliven menstruation 3–6 månader eller längre
- uttalade PMS-besvär (trötthet, irritation, nedstämdhet)
- värk i nedre delen av magen eller ländryggen
- ökad kroppsbehåring (hirsutism)
- akne, fet hud och fett hår
- mjölkliknande sekret från brösten (galaktorré)
- mörkfärgning av hudveck (acanthosis nigricans)
- infertilitet eller missfall
Viktigt:
Redan ett av dessa symtom är skäl att kontakta gynekolog.
Möjliga komplikationer
Långvarig ovariell dysfunktion kan leda till:
- endometriehyperplasi
- endometriecancer
- ateroskleros, hjärt–kärlsjukdom
- osteoporos
- torra slemhinnor, smärta vid samlag
- infertilitet
- graviditetskomplikationer (högt blodtryck, graviditetsdiabetes, preeklampsi, missfall, prematur förlossning)
Diagnostik
Diagnosen baseras på:
Undersökning och anamnes
Läkaren bedömer symtom, utför gynekologisk undersökning och letar efter tecken på hormonella störningar (t.ex. hirsutism, hudförändringar, tumörer).
Laboratorieprover
- blodstatus (inflammation, tumörmarkörer)
- hormonanalys: LH, FSH, prolaktin, östradiol, TSH, T4, testosteron, binjurehormoner
- vaginala prover, PCR-test för infektioner
Instrumentella undersökningar
- ultraljud av bäckenorgan
- vid behov: ultraljud av sköldkörtel och binjurar
- hysteroskopi, biopsi
- skrapning av livmoderslemhinnan
- MR/CT av hypofysen
- EEG
Behandling av ovariell dysfunktion
Behandlingen är alltid individuell och riktar sig mot orsaken. Målen är att:
- stoppa akuta tillstånd (t.ex. rikliga blödningar)
- återställa hormonbalansen
- normalisera menstruationscykeln
- korrigera faktorer som påverkar äggstockarna (övervikt, sköldkörtelsjukdom)
Möjliga behandlingsmetoder:
- livsstilsförändringar (rörelse, kost, sömn, stressreduktion)
- hormonbehandling
- läkemedel för sköldkörteln
- antiinflammatoriska medel
- antibiotika
- kirurgi vid tumörer eller vid uttalad PCOS
Prognos
Prognosen beror på grundorsaken. Om den bakomliggande sjukdomen kan behandlas är chansen god att äggstockarnas funktion återhämtas. I andra fall kan prognosen variera.
Förebyggande
För att minska risken rekommenderas:
- hälsosam livsstil
- normal kroppsvikt
- god intimhygien
- tidig kontakt med läkare vid symtom från det endokrina eller reproduktiva systemet
Vanliga frågor
Vilken läkare behandlar ovariell dysfunktion?
Gynekolog ansvarar för diagnostik och behandling. Beroende på orsaken kan även endokrinolog eller onkolog vara involverade.
Vad är prematur ovariell insufficiens?
Ett tillstånd där äggstockarnas hormonproduktion upphör tidigare än den naturliga menopausen på grund av en patologisk process.
Hur diagnostiseras PCOS med ultraljud?
Mer än 12 folliklar i en äggstock (2–9 mm var) eller ökad äggstocksvolym (≥10 cm³) talar för PCOS.
Kan stress orsaka störningar i äggstockarnas funktion?
Ja. Stress och överbelastning är viktiga riskfaktorer för hormonella störningar och ovariell dysfunktion.
