Prostataskleros är en sjuklig förändring i prostatakörtelns vävnader och innebär att normalt vävnad ersätts av ärrbildning samt ökad kollageninlagring. Tillståndet utvecklas långsamt, oftast som följd av långvariga kroniska inflammationer. Det drabbar främst män i äldre åldersgrupper och kan leda till betydande problem i urinvägarna om det inte behandlas i tid. Utan behandling försämras situationen gradvis och kan i svåra fall leda till allvarliga komplikationer och nedsatt funktionsförmåga.
Vid misstanke om prostataskleros bör man alltid kontakta urolog eller urolog-androlog. Behandlingen är i de flesta fall kirurgisk. Konservativ behandling är endast effektiv i sjukdomens tidiga stadier.
Orsaker till prostataskleros
Grundorsaken är nästan alltid inflammation. Vanligast är infektiösa processer, men skleros kan även utvecklas efter abscesser, tumörer eller andra lokala skador. Tillståndet förekommer oftast hos män över 40–45 år och blir vanligare med stigande ålder, även om yngre män också kan drabbas.
Viktigt att känna till
Förändringen i prostatans vävnader är den bakomliggande orsaken till många symtom som påminner om prostatit eller godartad prostataförstoring, bland annat:
- svårigheter att kissa
- smärta och obehag
- täta och ibland falska urinträngningar
Direkta orsaker
Sklerosen utvecklas som följd av olika sjukdomar som påverkar prostatans vävnad:
- Kronisk prostatit av infektiös eller icke-infektiös typ
- Autoimmuna och andra inflammatoriska tillstånd
- Godartad prostatahyperplasi (BPH)
- Genomgången prostataabscess
- Tidigare diagnostiska eller kirurgiska ingrepp i prostatakörteln
- Tumörer i prostatan, både godartade och elakartade
- Störningar i det lokala blodflödet, vilket leder till vävnadsatrofi
Detta gör att bindväv bildas i stället för normal vävnad, vilket på sikt förändrar prostatans struktur och funktion.
Sjukdomsutveckling (patogenes)
Processen styrs huvudsakligen av så kallade myofibroblaster — celler som producerar kollagen. Deras aktivitet kan öka vid:
- inflammatoriska mediatorer
- hormonella förändringar
- lymfatiska svullnader, till exempel efter skador
Man tror att sklerosen är ett resultat av kroppens försök att reparera vävnad genom att ersätta den med kollagen, vilket leder till förtjockning och nedsatt funktion i prostatan samt påverkan på urinvägarna.
Riskfaktorer
Flera faktorer ökar risken för prostataskleros:
- ateroskleros i bäckenets blodkärl
- venös stas och åderbråck i lilla bäckenet
- vaskuliter och andra kärlinflammationer
- hormonell obalans, särskilt vid andropaus
- hög ålder
- autoimmuna sjukdomar
- allergiska reaktioner
- genetisk mottaglighet
- alkohol, rökning och osunda kostvanor
Skleros drabbar cirka 15% av män mellan 40–50 år. Bland män över 60 ökar prevalensen till över 35–40%.
Klassificering och stadier
Sjukdomen delas in i fyra stadier:
1. Stadium
Inga symtom. Förändringen upptäcks av en slump, ofta vid histologiska analyser.
2. Stadium
De första symtomen uppträder:
- svårigheter att urinera
- känsla av ofullständig blåstömning
- sexuella problem, inklusive erektil dysfunktion
3. Stadium
Tillståndet förvärras:
- uttalade urinvägsproblem
- påverkan på njurar och urinblåsa
- ärrbildning som leder till nedsatt fertilitet
4. Stadium
Uttalad skleros av hela prostatakörteln med omfattande komplikationer i både urinvägar och reproduktionssystem.
Symtom
Symtomen beror på hur långt sklerosen har utvecklats:
- smärta i ljumsken, nedre delen av magen eller runt ändtarmen
- smärtor i bäckenbotten och perineum
- svårigheter att starta urinering
- täta, ibland falska urinträngningar
- svag urinstråle
- smärta i ländryggen vid njurpåverkan
- nedsatt libido, erektil dysfunktion
- försämrad orgasmkänsla
I många fall utvecklas sjukdomen långsamt och kan vara asymtomatisk i flera år.
Möjliga komplikationer
Prostatans förändrade struktur leder till:
- urinreflux
- stenbildning
- återkommande urinvägsinfektioner och cystiter
- njurproblem som pyelonefrit eller hydronefros
- kronisk urinretention
- infertilitet och sexualdysfunktion
Kronisk njursvikt är en av de farligaste komplikationerna och kan vara livshotande.
Diagnostik
Diagnosen ställs genom:
- samtal och anamnes
- transrektalt ultraljud av prostatan (TRUL)
- ultraljud av njurar och blåsa
- urinprov, bakteriologiska och serologiska tester
- urografi, scintigrafi, tomografi
- i vissa fall biopsi av prostatan
Behandling
Behandlingsstrategin beror på sjukdomsstadiet.
Konservativ behandling (stadium 1–2)
- antiinflammatoriska läkemedel
- antibiotika vid infektion
- alfa-blockerare och 5-ARI för att underlätta urinavflöde
- läkemedel som påverkar kollagenbildning
- fysioterapi
Målet är att bromsa processen och förbättra funktionen, men strukturella förändringar går inte helt att återställa.
Kirurgisk behandling (stadium 3–4)
Kirurgi är den viktigaste behandlingen vid avancerade fall:
- transuretral resektion (TUR)
- laserablation eller vaporation
Vid total skleros kan prostatakörteln behöva avlägsnas helt (prostatektomi).
Prognos och förebyggande
Prognosen beror på när behandlingen påbörjas och om komplikationer hunnit utvecklas. Vid tidig diagnos kan både urinvägsfunktion och sexuell funktion återställas.
Förebyggande råd
- regelbundet sexliv
- skydd mot sexuellt överförbara infektioner
- balanserad kost
- undvika alkohol och rökning
- behandling av infektioner och inflammationer
- regelbundna kontroller hos urolog
Vanliga frågor
Kan man se prostataskleros på ultraljud?
Ja, ultraljud är en av de vanligaste metoderna för att upptäcka tillståndet, även om kompletterande undersökningar behövs.
Hur lång tid tar behandlingen?
Det beror på hur utbredda förändringarna är. Vanligtvis krävs flera månaders behandling. Exakt tidsram bedöms av läkare.
Är fullständig återhämtning möjlig?
I tidiga stadier ja. I avancerade stadier är fullständig läkning sällsynt, men symtomen kan lindras och livskvaliteten förbättras avsevärt.
Är kirurgi alltid nödvändig?
Operation rekommenderas endast vid senare stadier (3–4), där konservativ behandling inte längre hjälper.
