Viral stomatit

Viral stomatit är en typisk infektionssjukdom i munhålan som angriper slemhinnorna och leder till sårbildning (ulcera). Tillståndet drabbar patienter i alla åldrar, oavsett kön. Sjukdomen ger obehag, smärta, svårigheter att äta och andra kraftigt besvärande symtom. Hos personer med nedsatt lokalt eller generellt immunförsvar kan sjukdomen orsaka bestående förändringar och allvarliga komplikationer (t.ex. nekrotiserande stomatit, som kan kräva kirurgisk behandling).

Utredning och behandling handläggs av tandläkare. Man korrigerar den primära inflammationen och genomför antiseptisk munvård. Vid korrekt behandling sker full återhämtning inom relativt kort tid.

Orsaker till viral stomatit

Kärnan i viral stomatit är en virusorsakad skada på munslemhinnan, ofta mot bakgrund av försvagat immunförsvar. Tillståndet är vanligt – enligt våra uppskattningar hänger upp till var femte tandvårdskontakt ihop med stomatit, ofta kroniska och långdragna former. Viral stomatit står för cirka 20 % av alla stomatiter; resten är bakteriella eller svamprelaterade. Det finns åldersskillnader: barn drabbas oftare av svampformer, medan vuxna oftare har bakteriellaoch virala former.

Att identifiera exakt agens är avgörande – annars behandlar man bara symtom, inte orsaken.

Direkta smittämnen

Den primära orsaken är virusinfektion. Vanliga agens:

Herpes simplex typ 1
Herpes simplex typ 2 (övriga herpesvirus har mer begränsad evidens; stomatit kan ses i samband med varicella-zoster, dvs. herpes typ 3)
Respiratoriskt syncytialvirus (RSV) – mycket mer sällan

Observera!

I majoriteten av virala stomatiter är herpesvirus orsaken. Övriga virus står för högst några få procent. Därför är även behandlingen ofta herpesinriktad.

Nästan alla bär på herpesvirus, men inte alla får stomatit. Skillnaden beror på immunsvaret och individuell anamnes.

Det andra ledet i sjukdomsutvecklingen är nedsatt immunitet, av många orsaker. Vanligast:

Genomgångna luftvägsinfektioner och andra infektioner (från förkylning till influensa, pneumoni m.m.).
HIV-infektion/AIDS – kraftigt sänkt immunförsvar utan effektiv behandling.
Kroniska infektionsfoci (karies, kronisk tonsillit/svalgbesvär, UVI m.m.) som ”binder upp” immunförsvaret.
Nedkylning – enstaka kraftig eller upprepad lindrig.

Det finns även andra viktiga orsaker till immunnedsättning.

Patogenes

Sjukdomsförloppet kan sammanfattas i flera steg.

1) Smittvägar (herpes/RSV):

Droppsmitta – via nysningar, hosta m.m.
Kontakt-smitta – via kontaminerade föremål, kyssar.

2) Tidig immunrespons

Efter inträdet försöker immunförsvaret begränsa processen. Lyckas det helt blir infektionen latent (symtomfri). Misslyckas kontrollen uppstår lokal inflammation.

3) Lokal vävnadsreaktion

Virus infekterar epitelceller i munhålan, utnyttjar cellernas maskineri för replikation.
Inflammation uppstår lokalt.
Kroppen avgränsar härden (fibros/”kapselbildning”) – då uppstår aftösa lesioner, vesikler och papler.

Därefter sker gradvis läkning med ärrbildning och komplett epitelisering. Vanligen tar detta 5–10 dagar.

Riskfaktorer

Individuella faktorer ökar sannolikheten för stomatit:

Fysiologiska hormonförändringar (pubertet, graviditet, cykliska förändringar, klimakteriet).
Endokrina sjukdomar med hormonell dysreglering.
Otillräcklig kost/undernäring.
Pågående inflammation i munhålan.
Andra odontologiska/periodontala tillstånd.
Rökning, alkohol, narkotika.
Stress, särskilt intensiv/upprepad.
Läkemedel som påverkar immunitet/hormoner (okontrollerat bruk av hormoner t.ex. p-piller, antibiotika, cytostatika vid cancerbehandling m.m.).
Osäkra orogenitala kontakter (risk för HSV-2, mer aggressivt än HSV-1).

Den viktigaste riskfaktorn är nedsatt immunförsvar.

Många faktorer kan korrigeras själv eller med professionell hjälp – kärnan i preventionen.

Klassificering och former

Indelning sker efter etiologi, förlopp och komplikationer.

Efter ursprung

Herpetisk stomatit – utgör största andelen av virala stomatiter.
Övriga virusutlösta stomatiter – sällsynta, men möjliga.

Efter förlopp

Akut herpetisk stomatit: tydlig klinik, varar oftast 3–5 dagar, klingar gradvis med behandling och fungerande immunitet.
Subakut stomatit: kan följa efter akut fas (eller debutera direkt); symtomen kvarstår men i mildare form ytterligare 2–3 dagar.
Kronisk viral stomatit: vid utebliven/otillräcklig behandling – cykliskt förlopp med remissioner och skov.

Efter komplikationer

Okoplicerad eller komplicerad form. Den senare är farligare och kan i sällsynta fall vara livshotande (t.ex. vid HIV). Herpesvirus kan vara svårförutsägbart.

Symtom

Kliniken beror på form och förlopp, men vanligen:

Smärta i munhålan.
Synliga sår (ulcera/afte).
Ökad salivation.
Brännande känsla och klåda.
Rodnad (hyperemi) i slemhinnan.
Dålig andedräkt.
Allmänpåverkan/intoxikation.

Smärta är det mest typiska symtomet. Den kan vara måttlig till kraftig, ofta molande/skärande, förvärras vid beröring, måltid/dryck och vid munhygien. Ofta är smärtan svår att lokalisera.

Sår/afte är stomatitens signum. Vid herpetisk form uppträder ofta vitaktiga eller halvgenomskinliga sår, enstaka eller multipla. Vanliga lokaler: tunga (framför allt lateralt), kinder, läppar och annan mjukvävnad i munhålan. Vid uttalad immunnedsättning kan slemhinnan bli ”översållad” av sår. Sekundär tonsillit förekommer – då tillkommer sväljningssvårigheter och halsont.

Hypersalivation är vanligt (reflexmässigt, men besvärande).

Bränning/klåda ger stark rivlust – undvik detta, då vesikler/afte kan brista och sprida infektionen.

Hyperemi/ödem: slemhinnan blir kraftigt röd (upp till purpur) och svullen.

Halitos beror på inflammation, celldöd och nedbrytningsprodukter; är övergående.

Allmänsymtom: feber, svaghet, sömnighet, nedsatt ork, frossa m.m.

Behandlingen ska rikta sig mot orsaken; symtomlindring behövs men är sekundär.

Lindriga former kan vara nästan symtomfria, varför patienten ibland inte märker sjukdomen.

Komplikationer

Både hos barn och vuxna kan komplikationer utvecklas snabbt utan adekvat behandling:

Sekundär tonsillit (angina) vid herpetisk munslemhinneinfektion.
Sekundär faryngit – ofta tillsammans med viral tonsillit.
Djupare infektion i slemhinnan vid mekanisk skada av sår.
Gingivit (tandköttsinflammation).
Sekundära infektioner: bakterier/svamp – gör förloppet betydligt svårare.
Glossit (tunginflammation) – smärtsam och aktiv.
Ärrbildning i munhålan.

Komplikationer kan förebyggas – sök vård tidigt. Egenbehandling är oftast otillräcklig och kan vara riskabel.

Diagnostik

Utredningen är vanligen okomplicerad:

Anamnes – kartlägg symtom och förlopp.
Status/inspektion – objektiva fynd i munhålan bekräftar stomatit.
Bakteriologiska/serologiska tester för agens och (vid bakteriell misstanke) resistens.
Laboratorieprover (blod) för allmäntillstånd.

Ofta räcker detta som bas; diagnosen ställs på samlad bedömning.

Behandling

Åtgärder anpassas efter svårighetsgrad. I de flesta fall ges konservativ behandling med lokala och systemiskaläkemedel.

Förstahandsåtgärder:

Lokala antiseptika för punktbehandling av sår och inflammerade områden samt munskölj.
Antiseptiska sugtabletter för förlängd desinfektion.

Om otillräcklig effekt eller svårare förlopp tillkommer:

Specifika antiherpetiska läkemedel.
Immunstimulerande preparat.
Interferonbaserade läkemedel (tillför immuna proteiner direkt, till skillnad från enbart stimulans).

I svåra fall kan kirurgi krävas – t.ex. vid många ulcerationer eller uttalad sekundär bakteriell nekros: då görs debridering och omfattande antiseptisk behandling.

Viktigt!

Akutbehandling lindrar förloppet, men kronisk stomatit är sällan radikalt botbar. Herpes är persistensbenäget; viruset kan inte elimineras helt. Därför är sekundärprevention central för att förhindra recidiv.

Prognos och prevention

Herpetisk stomatit svarar väl på behandling. Vid korrekt handläggning normaliseras tillståndet inom 3–5 dagar, ibland snabbare. Först lindras symtomen, därefter försvinner de helt. Utan adekvat behandling ökar risken för kronifiering och komplikationer.

Förebyggande åtgärder – både primära och sekundära – syftar till att minska komplikationer och återfall:

Avstå från rökning, alkohol och andra skadliga vanor.
Fullvärdig kost.
Undvik egenmäktig läkemedelsanvändning, särskilt immunhämmande preparat.
Stärk immunförsvaret (sömn, motion, stressreduktion).
Noggrann mun- och handhygien.
Livsmedelshygien (t.ex. tvätta frukt/grönsaker).

Vid första tecken på stomatit – kontakta tandläkare. Det är nyckeln till att förebygga komplikationer och nå snabb återhämtning, särskilt då stomatit i regel är behandlingsbar.