Stomatit är en infektiös och inflammatorisk sjukdom i munnens slemhinnor. Den kännetecknas av sårbildning, afte, blåsor och papler på olika delar av munnens slemhinna. Sjukdomen kan utvecklas akut eller subakut och har en tendens att snabbt bli kronisk om den inte behandlas i tid. Återkommande episoder är vanliga, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Stomatit ger ofta upphov till ett flertal obehagliga symtom som smärta, sveda, klåda och generellt obehag. Precis som andra sjukdomar i munhålan kräver stomatit professionell behandling under övervakning av en tandläkare.
Diagnostik och behandling av stomatit utförs huvudsakligen av tandläkare. Om orsaken ligger utanför munhålan, till exempel vid systemsjukdomar som diabetes, kan det behövas bedömning av andra specialistläkare.
Orsaker till stomatit
Den grundläggande mekanismen bakom stomatit är en infektiös eller irritativ påverkan på munnens slemhinnor. Sjukdomen är mycket vanlig — enligt vissa uppskattningar är upp till var femte tandläkarbesök relaterat till stomatit. Samtidigt är stomatit en bred diagnos som omfattar flera olika typer av inflammation: allergiska, infektiösa och traumatiska. Både barn och vuxna kan drabbas.
För att fastställa den exakta orsaken krävs ofta laboratoriediagnostik. Det är viktigt, eftersom korrekt behandling är omöjlig utan tydlig förståelse av sjukdomens ursprung.
Direkta orsaker
De direkta orsakerna beror på vilken typ av stomatit som utvecklas. Vanligast är infektiösa former som orsakas av:
- Herpesvirus — den vanligaste orsaken till virusrelaterad stomatit.
- Respiratoriskt syncytialvirus (RSV) — mer ovanligt men möjligt.
- Stafylokocker, särskilt Staphylococcus aureus, som ofta bildar stora kolonier i munnen.
- Streptokocker, aggressiva bakterier som kan orsaka varbildande infektioner.
- Candida-svampar, som leder till olika former av oral candidos.
- Mycobacterium tuberculosis, som kan orsaka svåra och svårbehandlade former.
Det finns även allergiska former, där slemhinnan reagerar inflammatoriskt mot ett ämne som kroppen inte tolererar. I dessa fall är såren sekundära och infektion tillkommer ibland senare, vilket förvärrar tillståndet.
Traumatiska former kan uppstå vid mekanisk skada, brännskador eller irritation från heta drycker eller kemikalier. Den skadade slemhinnan blir då en lätt åtkomlig port för bakterier och virus.
Sjukdomsutveckling (patogenes)
Det finns tre huvudsakliga mekanismer:
- Infektion – bakterier, virus eller svamp tränger in i vävnaden och orsakar en stark lokal immunreaktion.
- Allergisk reaktion – immunförsvaret uppfattar ett ämne som ett hot och utlöser inflammation utan faktisk infektion.
- Trauma – direkt skada följs av reaktiv inflammation och i många fall sekundär infektion.
Ofta kombineras flera mekanismer, vilket gör sjukdomen mer komplex.
Riskfaktorer
Flera faktorer kan öka risken för stomatit:
- hormonella förändringar (pubertet, graviditet, klimakteriet)
- endokrina sjukdomar
- långvarig användning av läkemedel (hormoner, antibiotika, cytostatika, immunhämmande)
- rökning, alkohol och drogbruk
- låg näringsstatus eller bristfällig kost
- dålig munhygien
- hals- och munsjukdomar
- hög ålder eller mycket ung ålder
- återkommande infektioner
- stress och sömnbrist
- nedsatt immunförsvar av olika orsaker, inklusive HIV
Åtgärdande av riskfaktorer är en viktig del av både primär och sekundär prevention.
Klassificering och typer av stomatit
Stomatit kan delas in efter flera kriterier:
Efter orsak
- Traumatisk
- Läkemedelsutlöst (allergisk)
- Bakteriell
- Viral, ofta herpesrelaterad
- Svamporsakad (candidos)
- Allergisk
- Strålinducerad
- Protesrelaterad, ofta på grund av dåligt passande proteser
Efter sjukdomsförlopp
- Akut
- Subakut
- Kronisk
En särskild form är recidiverande stomatit, där patienten får flera skov per år.
Efter morfologi
- Ulcerös stomatit – ytliga eller djupa sår.
- Aftös stomatit – runda, vita sår (afte).
- Katarral stomatit – inflammation utan sår.
- Ulcerös-nekrotisk stomatit – omfattande vävnadsdöd med illaluktande beläggning, kräver ofta kirurgi.
Efter lokalisation
- Läppar
- Tunga
- Kinder
- I vissa fall även svalg (ofta tillsammans med glossit eller tonsillit)
Symtom
Symtomen varierar beroende på orsak, men vanligen förekommer:
- smärta (från mild till mycket uttalad)
- sår eller blåsor
- ökad salivproduktion
- rodnad och svullnad
- klåda, sveda
- feber och allmän sjukdomskänsla
Smärtan kan vara brännande, molande eller skärande och blir ofta värre vid beröring eller födointag. Detta kan göra det svårt att äta och tala normalt.
Möjliga komplikationer
Stomatit är inte så ofarligt som många tror. Obehandlad sjukdom kan leda till:
- övergång till kronisk form med återkommande skov
- tandköttsinflammation (gingivit)
- infektion i halsens strukturer (tonsillit, faryngit)
- systemiska komplikationer vid kraftigt nedsatt immunförsvar, inklusive sepsis
Diagnostik
Diagnosen baseras på:
- patientintervju och symtombeskrivning
- anamnes
- klinisk undersökning av munhålan
- laboratorietester (serologi, bakterieodling, test för Candida)
- blodprov (CRP, inflammationsmarkörer)
Diagnostiken går oftast snabbt eftersom sjukdomen kräver tidig behandling.
Behandling
Behandlingen anpassas efter orsak och svårighetsgrad. Vanliga behandlingsmetoder:
- antiseptiska lösningar för sköljning eller punktbehandling
- antiinflammatoriska läkemedel
- antibiotika vid bakteriell stomatit
- antihistaminer vid allergiska former
- immunstimulerande preparat
- interferonbaserade läkemedel
- läkande salvor efter att den akuta fasen lagt sig
- antivirala läkemedel, särskilt vid herpesstomatit
Kirurgisk behandling kan behövas vid ulcerös-nekrotisk stomatit (Vincents angina).
De flesta fall behandlas hemma, men svåra former kräver sjukhusvård.
Prognos och förebyggande
Prognosen beror på form, behandlingens snabbhet och patientens immunstatus. De flesta akuta former går att bota helt, medan kroniska varianter kan hållas i långvarig remission.
Förebyggande åtgärder inkluderar:
- god munhygien
- näringsrik kost och tillräckligt med vitaminer
- undvikande av rökning och alkohol
- noggrann livsmedelshygien
- snabb behandling av sår och skador i munnen
- tandläkarundersökningar och behandling av befintliga munsjukdomar
Vanliga frågor
Hur behandlar man stomatit?
Det finns ingen universell medicin. Behandlingen anpassas individuellt och ska ordineras av tandläkare. Självmedicinering rekommenderas inte.
Kan stomatit behandlas hemma?
Ja, milda fall kan behandlas hemma. Men vid svåra symtom, komplikationer eller nedsatt immunförsvar kan sjukhusvård behövas.
Hur länge varar stomatit?
Utan behandling varar sjukdomen ofta 7–10 dagar eller längre. Med korrekt terapi förkortas tiden till 3–5 dagar.
Är stomatit smittsamt?
Inte direkt. Men smittämnen som orsakat stomatiten kan överföras till en annan person. Om immunförsvaret är försvagat kan stomatit utvecklas.
