Parodontos är en kronisk, degenerativ sjukdom som påverkar tandens stödjevävnader och leder till nedsatt blodcirkulation och bristande näringstillförsel till hela parodontiet. Tillståndet utvecklas långsamt och ger ofta diffusa eller obefintliga symtom i början, vilket gör att många patienter inte förstår att de är sjuka förrän sjukdomen har kommit långt. När diagnosen ställs sent minskar effektiviteten av behandlingen avsevärt. Därför krävs professionell vård hos tandläkare eller parodontolog. Utan behandling finns en stor risk för att en eller flera tänder går förlorade.
Orsaker till parodontos
Sjukdomen uppstår främst på grund av nedsatt blodförsörjning och försämrad ämnesomsättning i parodontiet. Till skillnad från parodontit är inflammation inte alltid typisk vid parodontos, även om nyare studier visar att ett inflammatoriskt inslag kan förekomma. Enligt statistik drabbar tillståndet cirka 15 % av personer under 40 år och upp till 50–60 % av personer över 50 år.
Att identifiera den bakomliggande orsaken är avgörande för att kunna stoppa sjukdomens utveckling och påbörja effektiv behandling.
Vanliga utlösande faktorer
- Otillräcklig munhygien och ansamling av tandbeläggningar.
- Felaktigt bett, vilket leder till ojämn belastning på tänderna.
- Överbelastning av tänderna, exempelvis vid bruxism (tandgnissling).
Alla dessa faktorer kan korrigeras genom behandling hos tandläkare, ortodontist eller parodontolog.
Sjukdomsutveckling
Sjukdomsprocessen börjar i benvävnaden i käkbenet. När blodcirkulationen försämras uppstår gradvis näringsbrist, vilket leder till att tandens stödjevävnader bryts ner: tandköttet, rothinnan och cementet försvagas. Detta gör att tänderna börjar lossna och blir alltmer rörliga.
Om inflammationen tillkommer, vilket sker i 30–40 % av fallen, går nedbrytningen betydligt snabbare och behandlingen blir mer komplex.
Riskfaktorer
Flera tillstånd kan öka risken för att utveckla eller förvärra parodontos:
- Genomgången eller pågående cancerbehandling (cytostatika påverkar munnens vävnader negativt).
- Diabetes, särskilt vid dålig kontroll av blodsockret.
- Mag- och tarmsjukdomar som ökar surhetsgraden i magsaften.
- Åderförkalkning och nedsatt funktion i små blodkärl.
- Leversjukdomar som hepatit eller cirros.
- Nedsatt njurfunktion och kroniska sjukdomar som leder till förgiftning av kroppen.
- Hormonella förändringar (graviditet, klimakteriet, pubertet).
- Endokrina sjukdomar som rubbar hormonbalansen.
- Vitaminbrist.
- Långvarig användning av vissa läkemedel, t.ex. neuroleptika, vissa antibiotika och hormoner.
Utan korrigering av riskfaktorer är risken stor att sjukdomen återkommer.
Stadier av parodontos
Parodontos utvecklas långsamt och delas in i tre stadier:
- Steg 1: Små förändringar i parodontiet, få eller inga symtom.
- Steg 2: Efter 5–10 år uppstår tydliga tecken såsom tandköttsrecession och obehag. Diagnosen ställs oftast här.
- Steg 3: Kraftig nedbrytning av vävnader, uttalad rörlighet i tänderna och ofta samtidig inflammation. Hög risk för tandförlust.
Symtom
Under de första åren märker patienten oftast inga tydliga besvär. När de första symtomen kommer handlar det ofta om:
- Klåda eller brännande känsla i tandköttet.
- Diffust obehag.
- Lätt blödning vid tandborstning eller vid tuggning av hård mat.
Med tiden tillkommer:
- Smärta runt tänderna (molande, tryckande eller huggande).
- Uttalad tandköttsrecession som gör att tänderna ser längre ut.
- Ökad rörlighet.
- Eventuell varbildning och dålig lukt ur munnen.
Utan behandling utvecklas symtomen snabbt och påverkar både funktion och livskvalitet kraftigt.
Möjliga komplikationer
Om behandlingen skjuts upp riskerar patienten:
- Tidig tandförlust.
- Utveckling av parodontit.
- Snabb nedbrytning av käkbenet, vilket försvårar framtida implantatbehandling.
- Känsliga och blottlagda tandhalsar.
- Kilformade defekter på tänderna.
- Spridning av infektioner till omgivande vävnader (t.ex. periostit eller flegmone).
Diagnostik
Diagnosen ställs med hjälp av:
- Samtal och anamnes.
- Klinisk undersökning av tandkött och tänder.
- Specialtester som visar graden av vävnadsförändring.
- Röntgenundersökning för att bedöma benförlust.
- Utvärdering av munhygien.
Diagnostiken är omfattande eftersom sjukdomen påverkar flera vävnadsnivåer.
Behandling av parodontos
Behandlingen är alltid komplex och anpassas individuellt.
1. Professionell rengöring
- Avlägsnande av tandsten och beläggningar med ultraljudsskalare.
- Luftpolering (AirFlow) för att avlägsna mjuka beläggningar.
2. Medicinsk behandling
- Antiseptiska och antiinflammatoriska munsköljningar.
- Medel som förbättrar blodcirkulation och vävnadsläkning.
- Vitaminbehandling.
- Antioxidantpreparat.
- Specialtandkrämer och geler för stödjande behandling.
3. Fysioterapi och massage av tandköttet
Stimulerar cellförnyelse och blodcirkulation.
4. Stabilisering av tänder (vid behov)
Vid ökad rörlighet kan tänderna skenas (splintas) för att stabiliseras.
5. Kirurgisk behandling
Vid stark tandköttsrecession kan mjukvävnadsplastik krävas.
6. Protetik och implantat
Vid tandförlust används:
- Avtagbara proteser.
- Implantat — möjligt först efter att parodontosen bromsats.
- Om benförlusten är uttalad krävs ofta benuppbyggnad (osteoplastik).
- I vissa fall används tekniker som All-on-4 eller All-on-6.
Prognos och förebyggande
Med tidig behandling är prognosen god. Även avancerade former kan behandlas, men kräver tid och patientens engagemang.
Förebyggande åtgärder
- God munhygien hemma.
- Professionell rengöring 1–2 gånger per år.
- Rökstopp och minskat alkoholintag.
- Hälsosam kost.
- Regelbundna besök hos tandläkare.
- Behandling av kroniska sjukdomar.
- Korrigering av bettfel vid behov.
Vanliga frågor
Vad är skillnaden mellan parodontit och parodontos?
Parodontit är en inflammatorisk sjukdom.
Parodontos är oftast degenerativ, utan tydlig inflammation.
Men tillstånden kan förekomma samtidigt och kräver ofta kombinationsbehandling.
Kan man behandla parodontos med tandkräm?
Nej. Tandkrämer är endast ett stöd. Sjukdomen kräver professionell och systematisk behandling.
Vad ska man skölja munnen med vid parodontos?
Endast med medel som tandläkaren ordinerar. Självbehandling rekommenderas inte.
Går det att sätta implantat vid parodontos?
Ja, men först efter att sjukdomen stabiliserats. Aktiv parodontos gör implantatbehandling omöjlig tills vävnaderna återhämtat sig.
