Herpetisk stomatit är en inflammatorisk sjukdom i munhålans slemhinnor som orsakas av herpesvirus. Tillståndet är mycket vanligt – en stor del av alla stomatitfall har just herpetiskt ursprung. Sjukdomen ger kraftig smärta i munnen, sveda och riklig salivproduktion, vilket gör det svårt att äta och prata normalt. Ofta uppstår även allmänna sjukdomssymtom. I de flesta fall är herpessjukdomar relativt ofarliga, och komplikationer i munhålan är ovanliga. Däremot kan infektionen bli kronisk och återkomma regelbundet. Därför bör behandling påbörjas så tidigt som möjligt.
Diagnos och behandling av herpetisk stomatit utförs av tandläkare. Lokal behandling är standard. Läkemedel för oral eller annan systemisk användning förekommer, men främst vid svåra fall.
Orsaker till herpetisk stomatit
Sjukdomen utvecklas när herpesvirus tränger in i munhålans slemhinna och orsakar en lokal inflammation. Herpetisk stomatit ses oftast hos barn – mer än 70 % av fallen gäller patienter under 18 år, framför allt barn mellan 1 och 3 år. Vuxna drabbas mer sällan tack vare ett starkare immunförsvar, men infektionen kan förekomma även hos dem, särskilt hos personer med nedsatt immunitet och hos äldre över 60 år.
Innan behandlingen inleds är det viktigt att fastställa att det verkligen rör sig om en herpetisk infektion. Detta görs med laboratorietester; enbart visuella tecken räcker inte för en säker diagnos.
Hur smittan sprids
Infektionen utvecklas efter att herpesvirus kommit i kontakt med slemhinnan i munnen. Smittvägarna är flera:
- Kontakt- och hushållssmitta – främst genom smutsiga händer.
- För barn: leksaker, gemensamma föremål i förskola eller skola.
- För vuxna: kyssar, delade hygienartiklar.
- Födoämnen: otvättade frukter och grönsaker kan också vara en källa.
Utvecklingen av sjukdomen (patogenes)
Sjukdomsförloppet följer flera steg:
- Virus når slemhinnan i munhålan.
- Det fäster vid celler som har receptorer för virusets ytstrukturer.
- Virus tränger in i cellen.
- Viralt DNA frigörs och börjar styra cellens funktion.
- Snabb virusförökning startar.
- Infektionen sprider sig i vävnaderna.
- En lokal inflammation utvecklas, vars intensitet beror på immunförsvarets styrka.
Under de första dagarna är feber vanlig och markerar kroppens immunreaktion. Kort därefter uppstår små, runda sår (afte) i munnen – ett resultat av virusets snabba tillväxt och kroppens försök att avgränsa den infekterade vävnaden.
Riskfaktorer
Faktorer som ökar risken för herpetisk stomatit:
- ålder 1–3 år (barn drabbas mest)
- nedsatt immunförsvar
- bristfällig kost
- andra infektioner i kroppen
- tidigare sjukdomar i munhålan
- nyligen genomgångna luftvägsinfektioner
- hormonella störningar
- hög ålder
- bristande handhygien
- nära kontakt i större grupper
- rökning och alkohol
Herpes är mycket smittsamt – nästan alla vuxna bär på viruset. Men stomatit utvecklas bara när immunförsvaret inte kan hålla viruset under kontroll.
Klassificering
Herpetisk stomatit delas in efter:
1. Förlopp:
- akut
- kronisk (med återkommande episoder)
2. Faser i sjukdomsförloppet:
- inkubationsfas (5–25 dagar, inga symtom)
- prodromalfas (tidiga allmänsymtom)
- akut fas (tydliga symtom och inflammation)
- avklingande fas
- återhämtning
3. Svårighetsgrader:
- lätt
- måttlig
- svår
Allvarliga former drabbar främst patienter med svår immunbrist.
Symtom vid herpetisk stomatit
Akut form:
Prodromalfasen kännetecknas av:
- feber 38–39 °C
- huvudvärk
- trötthet och svaghet
- muskel- och kroppsvärk
Efter 2–3 dagar:
- rodnad i munslemhinnan
- små sår (afte) på kinder, läppar, tunga
- i svårare fall även på läpparnas utsida, runt munnen, på näsan och ögonlocken
I vissa fall bildas i stället vätskefyllda blåsor (vesiklar).
Ytterligare symtom:
- stark brännande smärta i munnen
- ökad saliv
- svullnad
- lätt blödande tandkött
- svårigheter att äta och tala
Såren läker oftast inom 3–4 dagar, medan hela sjukdomsförloppet varar cirka 7–10 dagar.
Viktigt: Patienten är smittsam även 5–7 dagar efter att symtomen avtagit.
Kronisk herpetisk stomatit
Den kroniska formen innebär växling mellan skov och symtomfria perioder. Viruset finns kvar i kroppen och kan inte elimineras helt, därför krävs kontinuerlig förebyggande behandling.
Möjliga komplikationer
Ovanligt, men möjligt, särskilt utan behandling eller hos personer med nedsatt immunitet:
- encefalit
- myokardit
- påverkan på luftvägarna
- ögonkomplikationer
- sepsis
Diagnos
Diagnosen ställs med hjälp av:
- patientintervju
- klinisk undersökning av munhålan
- PCR, ELISA och andra laboratorietester
- blod- och urinprov
- vid behov undersökning av hjärta, ögon och nervsystemet
Differentialdiagnostik utförs för att utesluta andra virus- och bakterieinfektioner.
Behandling
Behandlingen beror på svårighetsgrad:
Lätt form:
- lokal behandling med antiseptiska lösningar
- geler som påskyndar sårläkning
Måttlig form:
- lokal behandling
- acyklovir i tablettform
- interferonpreparat eller immunstimulantia
Svår form:
- sjukhusvård
- intravenösa antivirala läkemedel
- fortsatt behandling även efter symtomens försvinnande
Symtomlindring:
- smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel
- vila
- skonsam kost: mjuk eller flytande mat i rumstemperatur
Prognos och förebyggande
Prognosen är oftast god. Komplikationer är ovanliga men kan förekomma hos patienter med svagt immunförsvar.
Förebyggande åtgärder:
- stärkt immunförsvar
- hälsosam kost
- god handhygien
- undvik rökning och alkohol
- undvik egenmedicinering med antibiotika och hormoner
- regelbunden munhygien
- behandling vid de allra första symtomen
Vanliga frågor
Hur smittas man av herpetisk stomatit?
Genom kontakt med smutsiga föremål, otvättade händer, otvättad frukt och grönt eller vid kyssar.
Hur ser herpetisk stomatit ut?
Ofta som rodnad och vita, smärtande fläckar som kan blöda. Ibland som små vätskefyllda blåsor. Endast en läkare kan ställa en säker diagnos.
Hur behandlas herpetisk stomatit?
Självbehandling rekommenderas inte. Diagnos och behandling utförs av tandläkare. Vanligen kombineras antiseptika, antivirala läkemedel och immunstödjande preparat.
Behöver man antibiotika?
Nej. Antibiotika är verkningslösa mot virus och kan försämra immunförsvaret.
