Tandslitage är ett patologiskt eller ibland fysiologiskt tillstånd där emaljen och de hårda tandvävnaderna gradvis bryts ned. Förändringarna hänger ofta ihop med olika sjukdomar, livsstilsfaktorer och vissa skadliga vanor. När tandslitage har en patologisk natur är det ett allvarligt problem. Det leder stegvis till försämrad funktion hos enskilda tänder och ibland hela bettet.
Med åldern ökar de patologiska förändringarna på grund av det naturliga slitaget i käksystemet, vilket gör att tillståndet utvecklas snabbare och mer aggressivt. I många fall märker patienten ingenting förrän slitageprocessen redan gått långt. Vid misstanke om tandslitage krävs professionell hjälp från tandläkare, och ibland även ortodontist eller protetiker beroende på orsaken.
Orsaker till tandslitage
Tandslitage kan bero på både fysiologiska och patologiska faktorer.
Fysiologiskt slitage
Det är en naturlig process som utvecklas långsamt med åren. Kronhöjden, särskilt på framtänderna, minskar gradvis. Förändringarna går så långsamt att de flesta inte märker dem. Normalt krävs ingen behandling, men det finns metoder som kan bromsa processen och stärka emaljen.
Patologiskt slitage
Denna form är betydligt allvarligare och förknippas med sjukdomar, livsstilsfaktorer och mekaniska påfrestningar. Statistik visar att risken ökar markant med åldern. Hos barn är patologiskt slitage ovanligt men kan förekomma vid medfödda avvikelser, även genetiskt betingade.
Direkta orsaker
Vilken typ av slitage det handlar om avgör orsaken.
Fysiologiskt slitage
Uppstår vid naturligt emaljnedbrytning med åren, särskilt hos personer som sällan får professionell tandrengöring eller remineraliserande behandling.
Patologiskt slitage
Kan orsakas av:
• genetiska sjukdomar som påverkar tandutvecklingen
• medfödda emalldefekter, t.ex. amelogenesis imperfecta
• skadliga vanor som att öppna förpackningar eller hålla föremål med tänderna
• bruxism – en av de vanligaste orsakerna, där gnissling och pressning av tänder leder till snabbt slitage
• felaktig bettutveckling
• arbetsmiljö med hög damm- eller partikelhalt (t.ex. kvarts, sand, sot)
• felaktigt utformade proteser som belastar tänderna ojämnt
• fluoros, där överskott av fluor leder till nedbrytning av emalj och dentin
• hormonella och endokrina störningar
• förlust av tänder, vilket leder till felaktig belastning och snabbare slitage på kvarvarande tänder
Patogenes
Patologiskt tandslitage har flera mekanismer. Två huvudtyper är:
Traumatisk mekanism
- Mekanisk eller kemisk påverkan som skadar emaljen
- Förstöring av kontaktytor
- Ökad belastning på återstående vävnader, som snabbt bryts ned
- Slutligen förloras stora delar av kronan, utan att karies behöver vara inblandat
Metabol mekanism
Relaterad till hormonella förändringar som stör tandens naturliga remineralisering.
Riskfaktorer
• hög ålder
• hormonella förändringar (menopaus, graviditet, menscykel, andropaus)
• vissa läkemedel, t.ex. psykofarmaka
• bristfällig munhygien
• inflammatoriska processer i munhålan
• ärftliga faktorer
Många riskfaktorer kan påverkas och bör kontrolleras tillsammans med en tandläkare.
Klassificering av tandslitage
Efter typ
• fysiologiskt
• patologiskt
Efter spridning
• generaliserat – alla tänder påverkas
• lokaliserat – en tand eller en mindre grupp tänder
Efter riktning
• vertikalt (från tuggytor mot tandköttet)
• horisontellt
• blandat
Efter orsak (etiologi)
• trauma
• livsstilsfaktorer
• felaktigt bett
• systemiska sjukdomar
Efter kompensationsgrad
• kompenserat – kroppen klarar att anpassa sig
• dekompenserat – slitage utvecklas snabbt
Grader av tandslitage
- Grad 1: omfattande emaljförlust, dentin delvis blottlagt, kronhöjden minskar mindre än en tredjedel
- Grad 2: minskning av kronhöjd upp till två tredjedelar
- Grad 3: förlust av mer än två tredjedelar av den normala kronhöjden
Symtom
• ökad känslighet mot kyla, värme och surt
• smärta vid tuggning eller vid temperaturförändringar
• synliga förändringar i tandform, hack, sprickor, ojämnheter
• förändrad ansiktsprofil vid bettförändringar
• smärta i käklederna
Vid fysiologiskt slitage finns som regel inga symtom. Vid patologiskt slitage kan symtomen minska när nervens känslighet avtar, vilket gör att patienten ofta underskattar problemet.
Möjliga komplikationer
• fullständig förlust av tandkronan
• periodontit
• gingivit
• tandförlust
• uttalade bettstörningar
• tugg- och talproblem
• käkledssjukdomar
Diagnostik
• samtal och symtombedömning
• anamnes
• klinisk undersökning
• röntgen (intraoral och panoramabild)
Behandling av patologiskt tandslitage
Behandlingen beror på orsaken:
• korrigering av hormonella störningar
• ortodontisk behandling vid felaktigt bett
• rehabilitering efter trauma
Symtomatisk behandling
• remineraliseringsterapi för att stärka emaljen
• behandling av sekundära tillstånd, t.ex. käkledsproblem
Protetisk behandling
Vid förlorade tänder eller allvarligt slitage kan tänderna behöva återställas med:
• kronor
• broar
• delproteser
• implantatburna lösningar
Behandlingen planeras individuellt.
Prognos och förebyggande
Prognosen beror på hur långtgående slitageprocessen är. Vid tidig behandling kan funktionen ofta återställas helt. Mer omfattande fall kräver längre och mer komplex behandling, men kan ändå ge goda resultat.
Förebyggande åtgärder
• undvik skadliga vanor (öppna inte flaskor med tänderna etc.)
• god munhygien
• balanserad kost
• undvik egenmedicinering
• regelbundna tandläkarbesök
• snabb behandling av tandproblem
• ersättning av saknade tänder
• behandling av systemiska sjukdomar
Vid förändringar i tändernas form, bett eller ansiktets kontur bör tandläkare kontaktas omgående.
Vanliga frågor
Vad gör man om tänderna slits snabbt?
Det är ett patologiskt tecken. Sök tandläkare för att fastställa orsaken och få lämplig behandling.
Kan tillståndet gå över av sig själv?
Nej. Patologiskt tandslitage kräver behandling under övervakning av tandläkare.
Ökar tandslitage risken för karies?
Oväntat nog – nej. Släta ytor ger till och med något lägre risk. Men tandslitage är ändå ett allvarligt tillstånd som kräver behandling.
Hur lång tid tar behandlingen?
Vanligtvis 2–6 månader, beroende på omfattning, orsaker och antal påverkade tänder. I sällsynta fall kan tiden vara längre.
