Kronisk gingivit är en långvarig inflammation i tandköttets kantområde eller i området mellan tänderna. Tillståndet utvecklas oftast på grund av infektion, mekanisk irritation, toxisk påverkan eller en kombination av flera faktorer. Sjukdomen ger vanligtvis låg men återkommande eller konstant ömhet. Kronisk gingivit förekommer både hos barn och vuxna, men blir betydligt vanligare med stigande ålder – hos personer över 60 år ses den hos nästan alla. Män drabbas något oftare än kvinnor.
Om kronisk gingivit inte behandlas i tid kan den leda till komplikationer som påverkar både tänder och tandkött samt förmågan att tugga. Obehandlade fall utvecklar komplikationer relativt ofta – ungefär var femte patient drabbas på något sätt. Undersökning och behandling utförs av tandläkare, oftast allmäntandläkare eller parodontologer. Behandlingen kan vara konservativ eller, i mer avancerade fall, kirurgisk.
Orsaker till kronisk gingivit
Gingivit uppstår när bakterier och andra mikroorganismer tränger in i tandköttets vävnader och framkallar en inflammatorisk reaktion. Förutom infektion kan även toxisk påverkan, mekaniska skador, värmepåverkan och andra faktorer utlösa processen. I många fall är orsaken multifaktoriell, exempelvis när en infektion utvecklas efter ett tidigare tandköttstrauma.
Statistiskt sett förekommer kronisk gingivit hos både yngre och äldre, men är vanligast hos personer över 50 år. Hos patienter över 60 återfinns sjukdomen hos nästan alla. För att behandlingen ska lyckas är det viktigt att tandläkaren fastställer den exakta orsaken. Man kan dämpa inflammationen relativt lätt, men om grundorsaken inte elimineras kommer besvären tillbaka.
Sjukdomens utveckling (patogenes)
Utvecklingen av kronisk gingivit kan bero på ett eller flera av följande:
- Infektion orsakad av patogen eller opportunistisk bakterieflora, ofta på grund av bristande munhygien och ansamling av plack och tandsten.
- Mekaniska skador från dåligt anpassade proteser, kronor, vassa tandsubstanser eller långvarig irritation från mat eller tuggvanor.
- Toxisk påverkan från exempelvis vissa munsköljmedel, kemikalier i arbetsmiljön eller livsmedel som innehåller bekämpningsmedel.
- Värmeskador orsakade av regelbundet intag av mycket heta drycker och maträtter.
Riskfaktorer
Flera faktorer ökar risken för att kronisk gingivit ska utvecklas eller förvärras:
- Manligt kön – män drabbas statistiskt oftare.
- Problem med matsmältningssystemet, särskilt refluxsjukdom, som kan leda till syrapåverkan på tänder och tandkött.
- Vitaminbrist.
- Endokrina störningar, t.ex. vid sjukdomar i sköldkörteln, binjurarna eller vid diabetes.
- Hormonella förändringar (pubertet, graviditet).
- Svagt immunförsvar.
- Långvarig användning av vissa läkemedel: blodtrycksmedel, antiepileptika, p-piller.
- Infektionssjukdomar.
- Bristande munhygien och dåligt allmäntillstånd i munhålan.
Korrigering av riskfaktorerna är en viktig del av förebyggandet och minskar sannolikheten för återfall.
Klassifikation och typer av kronisk gingivit
Sjukdomen delas in efter svårighetsgrad, lokalisering och klinisk form.
Efter svårighetsgrad
- Lätt gingivit – svag inflammation, lindriga symtom.
- Måttlig gingivit – inflammation med återkommande blödningar.
- Svår gingivit – kraftig inflammation med risk för tandrörlighet.
Efter lokalisering
- Marginal gingivit – inflammation i tandköttskanten.
- Interdental gingivit – inflammation i tandköttspapillerna mellan tänderna.
- Generaliserad gingivit – större delar av tandköttet är påverkat.
Efter klinisk form
- Katarral kronisk gingivit – lokal inflammation utan vävnadsnedbrytning men med ömhet och blödning.
- Hypertrofisk/hyperplastisk gingivit – tandköttsvävnaden växer till som en reaktion på långvarig inflammation. Detta påverkar funktion, estetik och kan ge vidare skador.
- Atrofisk gingivit – tandköttet tillbakabildas och tandroten exponeras.
- Deskvativerande gingivit – svår form med ulcerationer, nekros och beläggningar.
Symtom vid kronisk gingivit
Symtomen varierar beroende på form och svårighetsgrad men vanliga tecken är:
- Lätt till måttlig smärta vid måltider.
- Svullnad och ömhet i tandköttet.
- Blödning vid tandborstning eller vid tuggning.
- Försämrad tuggförmåga på grund av obehag.
Vid deskvativerande gingivit förekommer smärtsamma sår och nekrotiska områden.
Vid hypertrofisk form växer tandköttet.
Vid atrofisk form sker en tillbakadragning av vävnaden.
Eftersom symtomen kan förekomma vid flera tandköttssjukdomar krävs alltid bedömning av tandläkare.
Möjliga komplikationer
Kronisk gingivit utvecklas ofta långsamt men kan ge komplikationer:
- Plötslig försämring vid tillkommande infektion eller trauma.
- Utveckling av parodontit, där tandens stödjevävnader påverkas. Detta kan leda till tandlossning om behandling inte sätts in i tid.
- Dålig andedräkt orsakat av bakterier och inflammation, vilket påverkar livskvalitet och socialt välbefinnande.
För att undvika komplikationer krävs tidig och konsekvent behandling.
Diagnostik
Diagnos ställs av tandläkare eller parodontolog genom:
- Klinisk undersökning.
- Samtal om patientens symtom och medicinska historia.
- Vid behov röntgenundersökning för att bedöma benstrukturer och utesluta parodontit.
- Differentiell diagnostik för att avgöra om inflammationen är lokal eller generaliserad och vilken form som föreligger.
Behandling av kronisk gingivit
Behandlingen är alltid individuell men omfattar vanligtvis:
1. Åtgärda orsaken
- Professionell rengöring för att avlägsna tandsten och plack.
- Behandling av andra tandproblem.
- Korrigering av hormonella eller medicinska bakgrundstillstånd.
- Livsstilsförändringar och förbättrad munhygien.
2. Symtomlindrande behandling
- Antiinflammatoriska preparat (lokalt eller systemiskt).
- Antiseptiska munsköljningar.
3. Kirurgisk behandling vid behov
Vissa former, särskilt hypertrofisk eller deskvativerande gingivit, kräver kirurgisk borttagning av överflödig vävnad eller rengöring av nekrotiska områden.
Behandlingsplanen fastställs alltid av tandläkare.
Prognos och förebyggande
Utan behandling är kronisk gingivit oförutsägbar och tenderar att förvärras.
Med korrekt och tidig terapi är prognosen god och många patienter kan bli helt symtomfria.
Förebyggande åtgärder:
- God daglig munhygien.
- Undvik mycket heta drycker och maträtter.
- Regelbundna tandläkarbesök och förebyggande kontroller.
Vanliga frågor
Hur skiljer sig akut gingivit från kronisk?
Akut gingivit ger kraftiga och snabba symtom, medan kronisk gingivit utvecklas långsammare och växlar mellan lugna perioder och skov.
Kan kronisk gingivit botas?
Ja, i många fall – särskilt vid tidig diagnos. Genom att eliminera orsaken och behandla inflammationen kan tandköttet återhämta sig.
Vilken typ av tandläkare ska man vända sig till?
Vid symtom bör man kontakta en allmäntandläkare. Finns parodontolog tillgänglig kan denne också vara rätt specialist.
Hur lång tid tar behandlingen?
Det varierar kraftigt. Vid kronisk gingivit kan behandlingen pågå i flera månader och kräva flera besök beroende på omfattning.
