Frontit

Frontit är en inflammation i slemhinnan som klär pannbihålan. Denna bihåla ligger inuti pannbenet och står genom en smal kanal i förbindelse med näshålan. När det cilierade epitelet inte klarar av sin skyddande funktion kan mikroorganismer ta sig in i bihålan och snabbt orsaka en inflammatorisk reaktion. Därefter följer typiska kliniska symtom: kraftig smärta, nässekretion och uttalade tecken på allmän påverkan. Ofta blir besvären så intensiva att ett besök hos läkare är oundvikligt, vilket leder till utredning hos öron-näsa-hals-specialist och datortomografi, samt påbörjad behandling.

Orsaker till frontit

Frontit utvecklas vanligtvis gradvis. Det uppstår inte plötsligt från en minut till en annan. Oftast föregås inflammationen av störd ventilation i näshålan i samband med exempelvis förkylning eller kroniska sjukdomar.

Infektionen kan orsakas av:

Adenovirus, paramyxovirus, rhinovirus, influensa- och parainfluensavirus
Bakterier (till exempel stafylokocker, Haemophilus influenzae)
Patogena svampar (vanligt hos personer med nedsatt immunförsvar)
Allergisk rinit och dess återkommande skov
Trauma mot näsan eller bihålorna
Tidigare kirurgiska ingrepp
Kroniska sjukdomar i övre luftvägarna såsom tonsillit, adenoidit, faryngit, eustachit eller avvikande nässkiljevägg som stör ventilationen

Riskfaktorer

Vanligtvis läker en infektion i näsan eller svalget ut gradvis under behandling. Men ibland går processen åt motsatt håll – symtomen förvärras och en komplikation som frontit utvecklas.

Faktorer som kan bidra är bland annat:

Immunbrist
Vitaminbrist
Kronisk trötthet
Stress
Sömnbrist
Kroniska sjukdomar i dekompensationsfas
Nedkylning
Kontakt med sjuka personer
Arbete i ogynnsam miljö
Benägenhet för allergiska reaktioner
Rökning

Patogenes

Pannbihålorna är förbundna med näshålan via en mycket smal kanal. Om ventilationen i näsan försämras svullnar slemhinnan, sekret stannar kvar och dräneringen blockeras. När sekretet inte kan transporteras ut, pressas det istället inåt. Cilieepitelet klarar inte längre av att skydda bihålan mot mikroorganismer, som tränger in i cellerna och förökar sig. När mängden patogener och immunreaktionen når en viss nivå utvecklas en inflammation.

Klassificering

Efter förloppets form:

Akut (varar upp till 3 månader)
Kronisk (symtom kvarstår längre än 3 månader trots behandling)
Återkommande (skov 1–4 gånger per år, besvärsfria perioder däremellan)

Efter lokalisation:

Ensidig (höger- eller vänstersidig)
Bilateral

Efter morfologisk typ:

Exsudativ: katarral (slem), serös eller purulent
Produktiv:
Parietal-hyperplastisk – förtjockning av slemhinnan
Polypös – polyper bildas i bihålan
Cystisk – cystor bildas
Alternativ: destruktion av bihåleväggen, atrofi eller nekros
Blandad form

Symtom vid frontit

Symtombilden beror på om frontiten är akut eller kronisk.

Akut frontit

Symtomen kan vara allt från milda till mycket kraftiga. Sjukdomen delas in i tre svårighetsgrader:

Mild form

Nästäppa och slemsekretion
Ingen eller minimal huvudvärk
Normal kroppstemperatur
Arbetsförmågan påverkas knappt
Symtomen varar 3–5 dagar och kan antingen gå över eller övergå i bakteriell infektion

Måttlig form

Ökad nästäppa och mer sekret
Smärta över ögonbrynen, förvärras vid huvudrörelser
Feber upp till cirka 38°C
Livskvaliteten påverkas men symtomen är tolererbara
Tecken på mellanöreinflammation kan uppkomma

Svår form

Feber över 39°C
Uttalad allmänpåverkan, stark trötthet, svaghet
Riklig purulent nässekretion
Intensiv smärta i pannan, förvärras vid minsta rörelse
Risk för allvarliga komplikationer i hjärnan och ögonhålan
Kräver omedelbar medicinsk vård

Kronisk frontit

Under skov liknar symtomen den akuta formen. Under lugna perioder kan patienten ha:

Lätt nässekretion
Diffus eller lätt huvudvärk i pannan
Minimala tecken på allmän påverkan

Möjliga komplikationer

Komplikationer uppstår oftast vid försenad eller felaktig behandling, eller hos patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar.

Allvarliga komplikationer kan vara:

Spridning av infektion till andra bihålor (maxillarsinusit, etmoidit, sfenoidit)
Infektion i ögonhålan: abscess, flegmone, synnervspåverkan och permanent blindhet
Intrakraniella komplikationer: hjärnhinneinflammation, sinustrombos
Systemiskt inflammatoriskt svar

Alla dessa tillstånd kan vara livshotande och kräver akut vård.

Diagnostik

Diagnosen ställs av öron-näsa-hals-läkare och omfattar:

Anamnes och klinisk undersökning
Rhinoskopi, palpation och perkussion av bihålor
Laboratorieprover
Odling av nässekret med resistensbestämning
Endoskopi av näshålan
Röntgen eller datortomografi av bihålorna
Konsultation hos neurolog eller ögonläkare vid behov

Baserat på dessa resultat fastställs diagnosen och behandlingen planeras.

Behandling av frontit

Behandlingen kan ske hemma eller på sjukhus, beroende på svårighetsgrad. Mild och måttlig akut frontit samt kronisk frontit kan ofta behandlas polikliniskt. Svåra fall kräver sjukhusvård.

Konservativ behandling

Trots en vanlig uppfattning krävs inte alltid operation. De flesta fall behandlas framgångsrikt med läkemedel:

Antibiotika (lokalt eller systemiskt)
Antihistaminer – minskar svullnad även utan allergi
Sköljning av näsan med saltlösningar
Avsvällande nässprayer
Lokala kortikosteroider för att minska inflammation
Slemlösande medel
Växtbaserade läkemedel med antiinflammatorisk effekt
Symtomatisk behandling (febernedsättande, smärtstillande)

Kirurgisk behandling

Vid svåra fall eller upprepade skov kan kirurgi behövas.

Trepanopunktion

Den vanligaste metoden innebär att man gör en liten öppning genom pannbenet för att tömma bihålan på var och skölja ur den med antiseptiska lösningar tills inflammationen läkt.

Endonasal kirurgi

Mer sällan görs öppning genom näshålan för att utvidga dränagekanalen och förbättra ventilationen.

Vid kronisk eller ofta återkommande frontit väljs oftast endoskopisk kirurgi för att skapa en bestående öppning som förhindrar framtida blockering.

Prognos och förebyggande

Prognosen är god vid korrekt behandling. Försummad frontit kan däremot leda till allvarliga och ibland livshotande komplikationer.

Förebyggande åtgärder:

Behandla kroniska infektioner
Söka vård i tid vid akuta besvär
Stärka immunförsvaret
Säkerställa tillräcklig vitamin- och mineralbalans
Undvika kontakt med smittsamma personer
Undvika stora folkmassor under epidemier
Minimera kontakt med allergener
Undvika nedkylning och överhettning

Vanliga frågor

Vad är skillnaden mellan frontit och bihåleinflammation i käkbihålorna?

Båda är former av sinuit – inflammation i bihålorna. Vid frontit drabbas pannbihålan, medan maxillarsinusit påverkar bihålorna i överkäken. Symtomen och behandlingen kan vara likartad, men det finns viktiga skillnader beroende på lokalisering.

Hur farligt är frontit?

Pannbihålan ligger nära hjärnan och ögonens strukturer. Därför kan svår frontit leda till meningit, synnervspåverkan eller spridning av infektion till hjärnan eller ögonhålan. Tidig behandling är avgörande för att undvika komplikationer.

Hur länge varar behandlingen?

Akut frontit läker vanligen inom några veckor upp till en månad. Kronisk frontit kan ta flera månader. Varje patient är dock unik, och förloppet varierar stort.

Är fysioterapi nödvändigt?

Fysioterapi kan förbättra symtomen och påskynda återhämtningen men är inte obligatoriskt. Metoder som laser, UV-behandling, elektrofores och fonoforos används ofta som tillägg vid både akuta och kroniska former.