Otomykos är en akut eller kronisk infektion i hörselorganet som orsakas av svampflora. Svampsporer kan förekomma naturligt på ytterörat och i den yttre hörselgången, men immunförsvaret håller normalt deras tillväxt i schack. När kroppens försvar av någon anledning försvagas börjar svamparna föröka sig snabbare, vilket leder till utveckling av en inflammatorisk process. Då uppträder symtom på svamporsakad otit. Patienten beskriver klåda, onormal sekretion från örat och lokal smärta. Med tiden blir besvären tydligare och leder ofta till att personen söker vård hos en öron-näsa-hals-specialist, som utför otoskopi och tar prov för analys för att fastställa diagnosen och välja behandling.
Orsaker till otomykos
Som tidigare nämnts orsakas sjukdomen av svampar. Men inte alla svampar leder till inflammation. I klinisk praxis är det främst arter som normalt förekommer i örats mikroflora. Vanligast är mögelsvampar av typen Aspergillus (ca 65 procent av fallen) och jästliknande Candida (cirka 30 procent). Resterande fall orsakas av Penicillium, Mucor, Alternaria, Cladosporium och andra arter. Hos ungefär 15 procent påträffas en kombinerad infektion där både Aspergillus och Candida förekommer samtidigt.
Riskfaktorer
Svampen finns alltså redan i örat. Men för att den ska börja föröka sig kraftigt krävs vissa omständigheter. Utan dessa skulle immunförsvaret snabbt återställa balansen. Faktorer som ökar risken för svampinfektion är:
• nedsatt immunförsvar
• försämring av kroniska sjukdomar
• akuta luftvägs- eller maginfektioner
• metabola rubbningar såsom diabetes eller störd lipidomsättning
• frekvent egenbehandling med antibiotika
• behandling med kortison, immunhämmande läkemedel eller cytostatika
• vitaminbrist
• skador på hörselgången, även genom bomullspinnar
• tidigare kirurgiska ingrepp i örat
• hudsjukdomar i området (t.ex. eksem, hyperhidros)
• främmande föremål i örat
• exponering för buller, damm och smuts i arbetsmiljön
• återkommande inflammationer i den yttre hörselgången
Patogenes
Otomykos betraktas ofta som en markör för nedsatt immunstatus. När predisponerande faktorer påverkar kroppen börjar svamparna växa snabbare. I den yttre hörselgången kan de tränga undan den normala mikrofloran, sprida sig i hela området och skapa en inflammatorisk reaktion. Mellanörat är sterilt, så om svampen når dit möter den få hinder och infektionen utvecklas snabbt.
Klassificering
Sjukdomen kan delas in efter lokalisation, typ av svamp, förlopp och vilka delar av örat som är drabbade.
Efter lokalisation:
• ensidig (höger eller vänster)
• dubbelsidig
Efter typ av svamp:
• mögelsvamp
• jästliknande svamp
• blandinfektion
Efter förlopp:
• akut (varar upp till en månad och är första sjukdomsepisoden)
• kronisk (återkommande besvär i minst tre månader)
Efter drabbad del av örat:
• yttre otit – infektion i yttre hörselgången
• myringit – inflammation i trumhinnan
• mellanöreinflammation
• kombinerad infektion i både yttre och mellersta delen
Symtom
Symtomen varierar beroende på vilken del av örat som är drabbad. Otomykos i den yttre hörselgången är den vanligaste formen.
Typiska symtom:
• Klåda, som tilltar över tid. Försök att lindra klådan genom att klia eller använda bomullspinnar förvärrar ofta tillståndet.
• Sekretion från örat, först av lite mängd men senare mer omfattande. Ibland täpper sekretet till hörselgången och skapar nedsatt hörsel.
• Smärta, ofta intensiv och svårbehandlad med vanliga smärtstillande.
• Allmänpåverkan, såsom feber, trötthet och muskelvärk.
• Förstorade lymfkörtlar på hals och ansikte.
Om trumhinnan påverkas tillkommer ytterligare hörselnedsättning. Sprider sig infektionen till mellanörat blir symtomen betydligt kraftigare: kraftig hörselnedsättning, svår smärta, riklig varbildning och ibland yrsel.
Infektion i postoperativa sår ger ofta mildare symtom, långsammare läkning och lite större mängd sekret, men upplevs inte alltid som särskilt besvärande.
Komplikationer
I början upplever många patienter symtomen som lindriga och väntar länge med att söka vård, vilket ökar risken för komplikationer såsom:
• spridning av infektionen till mellanörat, innerörat eller omgivande vävnader
• övergång till kronisk form
• ärrbildning som påverkar hörseln
• spridning i kroppen hos svårt immunsupprimerade patienter
Det enda sättet att undvika komplikationer är att söka vård i tid och följa specialistens rekommendationer.
Diagnostik
Diagnosen är relativt enkel. Ofta räcker ett hembesök av en ÖNH-läkare. Efter att ha tagit anamnes och utfört otoskopi kan läkaren vanligtvis misstänka svampinfektion. För att bekräfta diagnosen tas prov för mikroskopi och odling av jäst- och mögelsvampar. En koncentration över 10⁴ CFU/ml anses diagnostisk.
Vid kronisk otomykos ligger fokus inte bara på själva svampen utan på att hitta bakomliggande orsaker till återkommande besvär. Patienten kan behöva utredas med laboratorieprover och konsultationer hos andra specialister.
Behandling
Behandlingen är okomplicerad och sker vanligen hemma. Patienten följer ordinerad behandling och träffar läkare för uppföljning.
Behandlingen innefattar:
- Rengöring av örat. Läkaren avlägsnar svampbeläggningar, skorpor och sekret med särskilda instrument.
- Antimykotisk behandling – droppar eller salva. Vid yttre otit räcker lokal behandling, men vid djupare infektion krävs även tabletter. Vanligen tas läkemedlen två gånger om dagen i minst två veckor. Behandlingen avslutas först när symtomen är borta och tre prover i rad är negativa.
- Symtomlindring – febernedsättande vid feber samt antiinflammatoriska läkemedel vid smärta.
- Behandling av riskfaktorer, till exempel justering av immunstatus eller behandling av underliggande sjukdomar.
Prognos och förebyggande
Prognosen är god. Infektionen ger sällan allvarliga komplikationer och går vanligtvis att bota helt, även i kroniska fall – även om det kan ta längre tid.
För att undvika återfall bör patienten:
• undvika bomullspinnar
• hålla god hygien vid användning av hörlurar och öronproppar
• undvika skador på örat
• följa alla instruktioner efter kirurgiska ingrepp
• undvika skadlig arbetsmiljö
• behandla kroniska sjukdomar i tid
• söka vård vid akuta infektioner
• äta näringsrikt och balanserat
• vara fysiskt aktiv
Efter genomgången infektion följs patienten upp av öronläkare i två år. Besök sker var tredje till var sjätte månad.
Vanliga frågor
Är otomykos smittsam?
Ja, den kan smitta vid direktkontakt eller via gemensamma hygienartiklar. Men detta är inte den vanligaste smittvägen. Oftast utvecklas sjukdomen på grund av nedsatt immunförsvar.
Kan man bada när man har otomykos?
Nej. Vid all inflammation i örat är bad och vattenexponering förbjudet. Pool, bastu, badkar och öppet vatten ska undvikas. Vid dusch bör hörselgången skyddas med vadd indränkt i vaselinolja så att ingen fukt tränger in.
Behövs särskild kost vid otomykos?
Nej, men kosten bör vara näringsrik och stödja immunförsvaret. Mer grönsaker, frukt, fullkorn, fisk och kött rekommenderas. Undvik snabbmat och snabba kolhydrater.
Kan man börja behandlingen innan provsvaren är klara?
Ja. I praktiken gör läkare ofta så, eftersom klinisk undersökning ger en god uppfattning om vilken typ av svamp som orsakar infektionen. När provsvaren kommer kan behandlingen justeras vid behov.
