En peritonsillär abscess (PTA) är en akut, varbildande och nekrotiserande infektion i den mjuka vävnaden runt halsmandlarna. Tillståndet kan uppstå som en egen sjukdom, men utvecklas oftast som en komplikation i samband med tonsillit eller peritonsillit. I de flesta fall har patienten återkommande halsbesvär i anamnesen, framför allt kronisk tonsillit. Sjukdomen drabbar främst yngre vuxna, medan äldre personer sällan utvecklar denna typ av komplikation. Ett obehandlat tillstånd innebär risk för spridning av infektionen till omgivande vävnader, vilket kan vara livshotande.
Diagnostik och behandling av peritonsillär abscess utförs av en ÖNH-läkare, ofta i samarbete med en kirurg.
Orsaker till peritonsillär abscess
Orsaken är alltid infektiös. Den inflammatoriska processen påverkar den lösa vävnaden runt tonsillerna och utvecklas vanligen i samband med tonsillit eller peritonsillit. För att välja rätt behandling och förebygga återfall är det viktigt att identifiera den bakomliggande patogenen, eftersom risken för recidiv är relativt hög.
Patogenes
Den varbildande infektionen i orofarynx uppstår som följd av bakterie-, virus- eller svampangrepp. Vanligast förekommande är:
- β-hemolytiska streptokocker grupp A – ansvariga för över 80 % av alla fall
- Stafylokocker, däribland Staphylococcus aureus
- Klebsiella
- Escherichia coli
- Pneumokocker
Mer sällan orsakas tillståndet av virus (t.ex. herpesvirus, influensavirus, parainfluensa, rinovirus) eller svamp, exempelvis Candida. Typning av patogenen görs med laboratorietester som PCR, ELISA eller odling.
En peritonsillär abscess uppstår oftast som slutstadiet av ett av följande tillstånd:
- Tonsillit – inflammation i tonsillerna
- Peritonsillit – inflammation i vävnaden runt tonsillerna, normalt utan varbildning
Viktigt att veta
En peritonsillär abscess är en komplikation till tonsillit eller peritonsillit. Tidig behandling av halsinfektioner minskar risken för abscessbildning.
Riskfaktorer
Förutom de direkta orsakerna finns flera faktorer som kan öka risken:
- Återkommande tonsillit eller peritonsillit
- Tidigare faryngit eller andra infektioner i orofarynx
- Tandproblem och infektioner i munhålan, såsom karies eller tandköttsinflammation
- Kroniska infektionshärdar i kroppen
- Skador i munhålan eller svalget
- Hormonella störningar och metabola sjukdomar, exempelvis diabetes
- Tillstånd som försvagar immunförsvaret
Identifiering och behandling av riskfaktorer är en central del av följande förebyggande arbete.
Klassificering av peritonsillär abscess
Tillståndet delas in efter förlopp, lokalisation och klinisk fas.
Förlopp
- Akut peritonsillär abscess – vanligast förekommande
- Kronisk peritonsillär abscess – utvecklas vid bristfällig eller försenad behandling
Lokalisation
- Bakre abscess – vid eller bakom den bakre gombågen (10–15 % av fallen)
- Främre abscess – ovanför den främre gombågen (ca 75 % av fallen)
- Nedre abscess – ovanligare (5–7 %)
- Lateral abscess – sällsynt men den mest riskfyllda formen
Förenklad klassificering
- Vänstersidig
- Högersidig
- Bilateral (mycket ovanlig men allvarlig)
Stadier
- Ödemfas
- Infiltrationsfas
- Abscessfas – när varhålan är fullt utvecklad
Symtom
Symtomen utvecklas vanligtvis under 3–4 dagar. Typiska tecken är:
- Intensiv halsont
- Sväljsvårigheter (dysfagi)
- Allmänpåverkan och feber
- Käkspärr (trismus)
- Otydlig eller ”grötig” röst
Smärtan är ofta ensidig och kan stråla mot örat. Vid fullständig abscessbildning blir smärtan pulserande och mycket kraftig.
Möjliga komplikationer
Utan behandling kan tillståndet leda till allvarliga komplikationer:
- Flegmone i halsen
- Mediastinit – infektion i brösthålans vävnader
- Sepsis
- Intrakraniella komplikationer, såsom encefalit, meningit eller trombos i sinus cavernosus
Alla dessa tillstånd är potentiellt livshotande och kräver omedelbar behandling.
Diagnostik
Diagnosen ställs av en ÖNH-läkare och inkluderar:
- Klinisk undersökning och anamnes
- Faryngoskopi
- Blodprover (CRP, LPK, biokemi)
- Bilddiagnostik: ultraljud, CT eller MRT vid behov
- Bakteriologisk odling, PCR eller andra tester för att identifiera patogenen
Differentialdiagnostik krävs i vissa fall.
Behandling
Behandling kan vara både konservativ och kirurgisk. Vanligtvis används:
- Antibiotika i höga doser
- Antivirala preparat vid virusorsakad infektion
- Immunstimulerande läkemedel vid behov
Kirurgisk behandling är ofta nödvändig:
- Punktion och dränering av abscessen
- Spolning och antiseptisk behandling
- I vissa fall tonsillektomi
Vård kan ges polikliniskt eller på sjukhus beroende på patientens tillstånd.
Prognos
Vid lokal infektion och korrekt behandling är prognosen god. Vid komplikationer försämras prognosen avsevärt och kan innebära långvariga följder.
Förebyggande åtgärder
- Behandling av kroniska infektioner
- God munhygien och vård av tandstatus
- Tidig behandling av tonsillit och andra halsinfektioner
- Stärkande av immunförsvaret
Vanliga frågor
Kan abscessen spricka av sig själv?
Ja, men det innebär stora risker. Om var sprids till omgivande vävnader kan allvarliga komplikationer utvecklas. Man ska aldrig vänta på spontan förbättring.
Är operation alltid nödvändig?
Ja, i nästan alla fall krävs dränering för att behandlingen ska lyckas. Det finns inga alternativ som garanterar effektiv läkning.
Hur lång är återhämtningen?
Rehabiliteringen är relativt enkel och varar vanligtvis 1–2 veckor efter avslutad behandling.
Kan sjukdomen återkomma?
Ja. Om orsaker och riskfaktorer inte åtgärdas finns en ständig risk för återfall.
