Sjukdomar

Rinofaryngit

Rinofaryngit är en akut inflammation i nässvalget och området kring den mjuka gommen. I mer ovanliga fall kan tillståndet bli kroniskt. Sjukdomen kombinerar symtom från både rinit och faryngit, vilket också gav upphov till själva namnet. Typiska besvär som smärta, andningssvårigheter, hosta, irritation i halsen och allmän obehagskänsla följer patienten under större delen av sjukdomsperioden. Utan rätt behandling kan tillståndet leda till komplikationer, bland annat övergång till kronisk form. Behandlingen sker vanligtvis i öppenvård – sjukhusvård behövs sällan.
Utredning och behandling genomförs av öron-, näs- och halsläkare (ÖNH-specialister) för barn eller vuxna, beroende på patientens ålder. Behandlingen är konservativ och kan ibland kräva en längre tidsperiod.

Orsaker till rinofaryngit

Hos ungefär 90 % av patienterna uppstår inflammationen under den kalla årstiden och beror främst på virusinfektioner. I vissa fall kan en allergisk reaktion ligga bakom sjukdomsutvecklingen. Den exakta orsaken varierar från fall till fall och kan fastställas endast av läkare, eftersom korrekt diagnos är avgörande för att kunna välja rätt behandling.

Sjukdomsmekanismer

Rinofaryngit delas vanligtvis in i två huvudformer – infektiös och allergisk.

Infektiös rinofaryngit

Viral rinofaryngit är den absolut vanligaste. Vanliga smittämnen är:
  • rhinovirus
  • influensavirus
  • parainfluensavirus
Mer sällan förekommer andra virus, exempelvis herpesvirus. Bakteriella former är mindre vanliga men kan orsakas av:
  • stafylokocker
  • streptokocker
  • pneumokocker
Även tarmbakterier och annan opportunistisk flora kan vara involverade. Bakteriell rinofaryngit kräver alltid specifik antibiotikabehandling baserad på resistensmönster.
Svampinfektioner är ovanligare och orsakas då främst av candida-svamp, som är vanligt förekommande i befolkningen.

Allergisk rinofaryngit

Här är orsaken en överdriven immunreaktion. Symtomen uppstår snabbt, ofta kraftigt, men brukar avta relativt snabbt vid korrekt allergibehandling.

Riskfaktorer

Flera faktorer kan öka risken för att utveckla rinofaryngit:
  • benägenhet att reagera allergiskt
  • nyligen genomgångna virus- eller bakterieinfektioner
  • kroniska infektionshärdar i munhåla, svalg eller näsa
  • nedsatt lokalt eller generellt immunförsvar
  • regelbunden nedkylning
  • arbete i miljöer med hög halt av damm eller irriterande partiklar
Även luftföroreningar, exempelvis i storstadsmiljö, ökar risken.
Rinofaryngit drabbar både barn och vuxna. Diagnostik och riskbedömning sker enligt samma principer oavsett ålder.

Klassificering

Rinofaryngit kan delas in efter:

Orsak

  • infektiös (viral, bakteriell eller svamporsakad)
  • allergisk

Förlopp

  • akut
  • subakut
  • kronisk

Sjukdomsstadier

  • inkubationsperiod
  • prodromalstadium (tidiga symtom)
  • klinisk fas
  • tillfrisknande

Symtom

Vanliga symtom vid rinofaryngit:
  • nästäppa och rinnande näsa
  • tryckkänsla och obehag i näsan
  • smärta i näsa och svalg
  • sveda, irritation och torrhet
  • smärta vid sväljning
  • hosta (ofta torr)
  • andningssvårigheter
  • feber, trötthet, nedsatt ork
Röstförändringar som heshet är mycket vanliga och kan i svåra fall leda till tillfällig röstförlust. Hos vuxna är svåra komplikationer mer ovanliga än hos barn.

Möjliga komplikationer

Utan behandling kan sjukdomen övergå i kronisk form. Infektionen kan även sprida sig till:
  • bihålor (sinuit)
  • bronker (bronkit)
  • luftstrupe (trakeit)
I mycket ovanliga fall kan infektionen spridas uppåt mot hjärnan, vilket är ett farligt tillstånd.
Störst risk för komplikationer finns vid nedsatt immunförsvar eller vid blandinfektioner (virus + bakterier, bakterier + svamp osv.).

Diagnostik

Diagnosen ställs av ÖNH-läkare med hjälp av:
  • klinisk undersökning
  • rinoskopi och faryngoskopi
  • röntgen eller MRT (vid oklar bild)
  • laboratorietester: bakterieodling, PCR, antikroppstester
Diagnosen baseras på kombinationen av kliniska symtom och undersökningsresultat.

Behandling

Behandlingen är konservativ och kan omfatta:
  • lokala antiseptiska medel
  • antibiotika (vid bakteriell infektion)
  • antivirala läkemedel
  • immunstimulerande preparat
  • febernedsättande läkemedel
  • slemlösande eller hostdämpande medel
  • inhalationer vid behov

Prognos

Prognosen är god om behandlingen påbörjas i tid, oavsett form av rinofaryngit.
Observera: Sen behandling ökar risken för kronisk sjukdomsutveckling.

Förebyggande åtgärder

  • behandla infektioner i näsa och mun i tid
  • undvik kontakt med infekterade personer
  • stärk immunförsvaret
  • undvik nedkylning och rökiga eller förorenade miljöer

Vanliga frågor

Kan rinofaryngit gå över av sig själv?

Det kan den, men risken är stor att sjukdomen då övergår i kronisk form. Det rekommenderas att kontakta läkare vid typiska symtom.

Kan sjukdomen utvecklas till lunginflammation?

Ja. Om rinofaryngit inte behandlas kan infektionen sprida sig nedåt i luftvägarna och leda till bronkit, trakeit eller i vissa fall pneumoni – särskilt om immunförsvaret är nedsatt (t.ex. under graviditet).

Hur lång är inkubationstiden?

Vanligtvis 1–3 dygn.

Hur länge varar behandlingen?

Ofta 1–2 veckor, beroende på ålder, allmänt hälsotillstånd och immunförsvar.
Sjukdomar i öron, hals och näsa