Rinit är en inflammation i näsans slemhinna som leder till rinnsnuva, nästäppa och försämrad näsandning. Med andra ord – en helt vanlig förkylning. Oftast uppträder rinit i samband med akuta luftvägsinfektioner.
Det är ett besvärligt tillstånd: näsan börjar rinna plötsligt, näsdukarna tar slut snabbare än man hinner köpa nya och huden runt näsan blir lätt irriterad och röd. Den goda nyheten är att akut rinit vanligtvis går över inom ungefär en vecka om man följer rekommenderad behandling. I mer ovanliga fall kan rinit bli kronisk, vasomotorisk, hypertrofisk eller atrofisk – och då krävs som regel långsiktig behandling hos öron-näsa-hals-specialist och ibland kirurgi.
Orsaker till rinit
De flesta förknippar rinnsnuva med en virusinfektion, vilket i grunden stämmer. De flesta drabbas flera gånger om året av förkylningsvirus, och näsan reagerar nästan alltid med inflammation.
Men rinit kan ha en rad andra orsaker:
- allergiska reaktioner
- irriterande ämnen i omgivningen, till exempel peppar, lök eller tobaksrök
- påverkan på blodkärlen i nässlemhinnan
- hormonella förändringar, till exempel graviditetsrinit
- stress och psykoemotionella faktorer
- exponering för damm, kemikalier eller andra arbetsmiljörisker
- överanvändning av avsvällande nässprayer
- vissa läkemedel (bl.a. hormonella preventivmedel och betablockerare)
- mekanisk skada på nässlemhinnan
Hur rinit utvecklas (patogenes)
Rinit kan utvecklas på olika sätt beroende på vad som utlöser inflammationen.
Vid infektion tar virus eller bakterier sig in i slemhinnan, förökar sig och aktiverar immunförsvaret. Resultatet blir svullnad, rodnad och senare också ökad slemproduktion.
Vid allergisk rinit reagerar immunförsvaret på ett ämne som kroppen uppfattar som ett allergen. Histamin och andra mediatorer frisätts och orsakar svullnad och ökad sekretion.
Vid påverkan av irriterande ämnen är förloppet enklare: slemhinnan reagerar direkt på doften eller kemikalien för att “skölja bort” irritanten.
Hormoner, nervsystemets reglering och vissa läkemedel kan också påverka slemhinnan och ge långvariga eller återkommande symtom.
Klassificering och typer av rinit
För att underlätta diagnos och behandling delas rinit in efter olika kriterier.
Efter sjukdomens längd:
- akut rinit
- kronisk rinit (symtom längre än tre månader)
Efter utlösande faktor:
- infektiös (virus, bakterier, svamp)
- allergisk (säsongsbunden eller perenn)
- läkemedelsutlöst (överanvändning av nässprayer)
- medicinbiverkan (uppstår pga systemiska läkemedel)
Efter påverkan på slemhinnan:
- katarral
- atrofisk eller subatrofisk (tunnare slemhinna och torra symtom)
- hypertrofisk (förtjockning och överväxt av slemhinnan)
- vasomotorisk (felreglerad kärlreaktion vid t.ex. temperaturväxlingar)
Efter svårighetsgrad:
- mild
- måttlig
- svår
Symtom på rinit
Akut rinit
Sjukdomen börjar ofta plötsligt: kittling, irritation och en känsla av att man behöver nysa. Snart följer riklig genomskinlig rinnsnuva som nästan inte går att stoppa. Avsvällande nässpray hjälper dåligt. Efter ett par dagar minskar mängden slem, det blir tjockare och mer gult. Andningen via näsan försämras, luktsinnet minskar och huvudvärk är vanligt. Sömnproblem och snarkning kan uppstå på grund av nästäppan.
Kronisk rinit
Symtomen är mildare men mer långvariga: nästäppa, återkommande rinnsnuva, nysningar och klåda i näsan. Vid försämringsperioder blir symtomen tydligare, lukt och smak försämras.
Möjliga komplikationer
Om rinit inte behandlas korrekt kan följande komplikationer utvecklas:
- bakteriell infektion – slemmet blir varigt, allmäntillståndet försämras
- bihåleinflammation (sinuit) – gulgrönt sekret, huvudvärk
- öroninflammation (otit) – pga nedsatt funktion i örontrumpeten
- kronisk rinit – långvariga, återkommande besvär
- spridning till nedre luftvägar – t.ex. bronkit eller lunginflammation
Diagnos
I många fall kan diagnostiken göras i hemmet av en sjuksköterska eller läkare som kommer på hembesök. Den professionella bedömningen inkluderar:
- samtal om symtom och utlösande faktorer
- rinoskopi
- provtagning från näsan vid behov
- otoskopi
- laboratorieprover
- allergitest
- röntgen av bihålor eller lungor vid misstänkta komplikationer
Ofta räcker klinisk undersökning och rinoskopi för att fastställa diagnos och välja behandling.
Behandling av rinit
Konservativ behandling
Behandlingen beror på vad som orsakar rinit:
- Allergisk rinit: antihistaminer, eventuellt lokala steroider
- Virusinfektion: saltlösning, avsvällande spray under begränsad tid
- Bakteriell rinit: antibiotika vid behov
- Läkemedelsutlöst rinit: utsättning av det utlösande läkemedlet
- Atrofisk rinit: återfuktande behandling och regenererande salvor
Kirurgi
Vid uttalad hypertrofisk eller vasomotorisk rinit som inte svarar på behandling kan kirurgiska metoder användas, ofta med laser, radiofrekvens eller ultraljud.
Viktigt att veta
Fysioterapi som UV-behandling, laser eller UHF används i vissa fall och kan påskynda återhämtningen samt minska risken för komplikationer.
Prognos och förebyggande
Prognosen vid rinit är god. De flesta återhämtar sig helt utan följdsjukdomar. Förebyggande åtgärder inkluderar:
- undvika kontakt med allergener och irriterande ämnen
- stärka immunförsvaret och leva hälsosamt
- behandla infektioner tidigt
- undvika överanvändning av nässprayer
Följer man dessa råd minskar risken för både akut och kronisk rinit.
Vanliga frågor
Vad är skillnaden mellan rinit och sinuit?
Rinit påverkar nässlemhinnan, medan sinuit innebär inflammation i bihålorna. Sinuit kan utvecklas som en komplikation till rinit, men är annars en separat sjukdom med andra symtom och behandlingsprinciper.
Hur länge varar rinit hos vuxna?
Akut rinit håller vanligtvis i sig 7–10 dagar. Kronisk rinit kan pågå i månader eller år med perioder av försämring och förbättring.
Stämmer det att en förkylning går över på en vecka även utan behandling?
Delvis. Virusorsakad rinit brukar gå över av sig själv. Men om symtomen beror på bakterier, allergi eller irritation kan tillståndet förvärras utan behandling.
Hjälper inhalationer?
Ja, särskilt inhalationer med nebulisator. De fuktar slemhinnan, minskar svullnaden och gör det möjligt att leverera läkemedel direkt till det inflammerade området.
