Diarré hos barn är ett vanligt problem och innebär frekventa, lösare avföringar. Det är inte en sjukdom i sig, utan ett symtom på en störning i mag-tarmkanalen (GI). Här går vi igenom de vanligaste orsakerna, tillhörande symtom samt rekommendationer om när du kan behandla problemet hemma och när du bör söka läkare.
Vanliga orsaker till diarré hos barn:
Infektioner
- Virusinfektioner (t.ex. rotavirus, norovirus) är en vanlig orsak till diarré hos barn. Dessa åtföljs ofta av kräkningar, feber och svaghet.
- Bakteriella infektioner (salmonella, dysenteri, E. coli) kan orsaka kraftig diarré, ibland med blod eller slem i avföringen, samt hög feber.
- Parasiter (t.ex. Giardia, amöbor) kan orsaka kronisk diarré, uppblåsthet och viktminskning.
Matförgiftning
Intag av dålig eller förorenad mat kan leda till diarré, kräkningar och magont.
Felaktig kost
Intag av dålig eller förorenad mat kan leda till diarré, kräkningar och magont.
Felaktig kost
- Överätning, intag av fet, stark eller söt mat.
- Introduktion av nya livsmedel i kosten (särskilt hos små barn).
- Laktosintolerans eller glutenintolerans (celiaki).
Dysbios
En obalans i tarmfloran efter antibiotikabehandling eller på grund av en dålig kost.
Stress eller känslomässig påfrestning
Hos vissa barn kan diarré uppstå vid stress (t.ex. inför skolan eller prov).
Kroniska sjukdomar i mag-tarmkanalen
En obalans i tarmfloran efter antibiotikabehandling eller på grund av en dålig kost.
Stress eller känslomässig påfrestning
Hos vissa barn kan diarré uppstå vid stress (t.ex. inför skolan eller prov).
Kroniska sjukdomar i mag-tarmkanalen
- Irritabel tarm (IBS).
- Inflammatoriska tarmsjukdomar (Crohns sjukdom, ulcerös kolit).
Tillhörande symtom:
- Magont (krampande smärtor, kolik).
- Illamående eller kräkningar.
- Uppblåsthet och gaser.
- Trötthet, svaghet.
- Feber.
- Tecken på uttorkning (torra läppar, sällsynt urinering, gråt utan tårar).
När kan du behandla hemma?
Om diarrén är mild eller måttlig och utan allvarliga symtom kan du ofta behandla barnet hemma. Följ dessa steg:
Mycket vätska Den största risken vid diarré är uttorkning. Ge barnet vatten, elektrolytlösningar (t.ex. Resorb, DiarraLyte), svagt te eller ljummet vatten.
- För barn under ett år: 50–100 ml vätska efter varje lös avföring.
- För barn över ett år: 100–200 ml vätska efter varje lös avföring.
Kostråd
- Uteslut mjölkprodukter, fet, friterad och söt mat.
- Ge lättare mat: risgröt på vatten, rostat bröd, bananer, bakade äpplen, kokta grönsaker.
- För spädbarn, fortsätt med amning eller ge modersmjölksersättning (i samråd med barnläkare).
Adsorberande medel Medel som Enterosgel, Diatabs eller Aktivt kol kan hjälpa till att ta bort toxiner och minska diarré.
Probiotika Medel som innehåller nyttiga bakterier (BioGaia, Probioform, Symbioflor) kan hjälpa till att återställa tarmfloran.
Vila Ge barnet en lugn och bekväm miljö och undvik fysisk ansträngning.
Probiotika Medel som innehåller nyttiga bakterier (BioGaia, Probioform, Symbioflor) kan hjälpa till att återställa tarmfloran.
Vila Ge barnet en lugn och bekväm miljö och undvik fysisk ansträngning.
När bör du söka läkare?
Vissa symtom kräver omedelbar läkarvård. Dessa inkluderar:
Tecken på uttorkning:
- Torra läppar och hud.
- Ingen urin på över 6 timmar.
- Inbuktad fontanell hos spädbarn.
- Slöhet, trötthet.
Kraftig diarré:
- Mer än 8–10 episoder av lös avföring per dag.
- Diarré som varar mer än 2–3 dagar.
Blod, slem eller var i avföringen
- Synligt blod eller slem i avföringen.
Hög feber
- Feber över 38°C som inte går ner.
Svåra magsmärtor
- Barnet gråter, drar upp benen mot magen eller magen känns hård vid beröring.
Kräkningar
- Upprepade kräkningar som hindrar vätskeintag.
Kronisk diarré
- Om diarrén återkommer regelbundet eller varar längre än 2 veckor.
Förebyggande av diarré hos barn:
- Följ hygienregler (tvätta händerna, använd ren utrustning).
- Ge barnet endast färsk och säker mat.
- Undvik överätning och okänd mat.
- Behandla infektioner i tid.
- Stärk barnets immunförsvar.
Om diarré hos ditt barn åtföljs av oroande symtom eller inte går över inom 1–2 dagar, bör du alltid söka läkarvård. Självbehandling kan vara farlig i dessa fall.
