Livmoderhalscancer är en av de vanligaste gynekologiska cancersjukdomarna. Den uppstår när en elakartad tumör utvecklas i den nedre delen av livmodern, det vill säga i livmoderhalsen. Sjukdomen är tyvärr inte ovanlig – den placerar sig på femte plats bland samtliga cancerfall och på fjärde plats bland kvinnor. Samtidigt är det en av de mest välstuderade formerna av cancer. Vården vet idag mycket väl vad som orsakar sjukdomen, hur den utvecklas, hur den upptäcks och vilka behandlingsmetoder som är mest effektiva.
Det viktigaste är att söka vård i tid hos en gynekolog eller onkolog. Ju tidigare förändringar upptäcks, desto större är möjligheterna att stoppa sjukdomen innan den utvecklas till cancer.
Orsaker till livmoderhalscancer
Orsaken till livmoderhalscancer är väl känd. I nästan alla fall beror den på infektion med ett högonkogent humant papillomvirus, HPV – framför allt typ 16 och 18. Även typ 31, 33 och 35 innebär en förhöjd risk.
Det är dock viktigt att förstå att HPV i sig inte automatiskt leder till cancer. Nästan 80 procent av alla sexuellt aktiva personer kommer någon gång i kontakt med viruset. De flesta utvecklar aldrig cancer. Hos många försvinner viruset spontant tack vare immunförsvaret. Men om viruset stannar kvar under lång tid ökar risken för cellförändringar som senare kan utvecklas till cancer.
Viktigt att veta
Inom svensk gynekologisk vård finns ett organiserat screeningprogram för att upptäcka cellförändringar i livmoderhalsen. Proverna baseras på att hitta HPV. Om viruset påvisas följs kvinnan upp tätare, vanligtvis var sjätte månad, med cytologi och eventuellt vävnadsprov. Tack vare detta är det möjligt att upptäcka cellförändringar i ett tidigt stadium och förhindra att cancer utvecklas.
Riskfaktorer
En HPV-infektion är inte tillräcklig för att cancer ska utvecklas. Sjukdomen uppstår oftare när andra riskfaktorer är närvarande, till exempel:
- rökning eller hög alkoholkonsumtion
- nedsatt immunförsvar
- tidig sexuell debut
- många sexualpartner
- upprepade aborter
- oskyddat sex
- många graviditeter och förlossningar
- långvarig stress
- långtidsanvändning av p-piller
- övervikt och låg fysisk aktivitet
- samtidig förekomst av andra sexuellt överförbara infektioner
Hur sjukdomen utvecklas
Livmoderhalsen består av två typer av epitel: skivepitel och cylinderepitel. Vid påverkan av yttre faktorer kan gränsområdet förändras, och i zonen där epiteltyperna möts uppstår en sårbar punkt där HPV lättare kan infektera cellerna.
Viruset tar sig in i cellkärnan, förändrar cellernas struktur och får dem att dela sig snabbare. Detta leder först till cellförändringar (dysplasi) och senare, om utvecklingen fortsätter, till cancer.
Stadier av livmoderhalscancer
Sjukdomen klassificeras enligt flera kriterier: växtsätt, histologisk typ och graden av differentiering.
Växtsätt
- Exofytisk – tumören växer utåt
- Endofytisk – tumören växer inåt
- Blandad växt
Histologiska typer
- Skivepitelcancer (ca 80 %)
- Adenocarcinom (ca 10 %)
- Övriga former (ca 10 %)
Differentieringsgrad
- G1 – hög
- G2 – måttlig
- G3 – låg
TNM-klassificering (förenklad)
- T0–T1: tumören sitter i livmoderhalsen
- T2: växer utanför livmodern men inte till bäckenväggen
- T3: spridning till nedre delen av slidan eller bäckenet
- T4: spridning till urinblåsa, tarm eller utanför bäckenet
- N0–N1: metastaser i lymfkörtlar
- M0–M1: avlägsna metastaser
Symtom
I tidiga stadier ger livmoderhalscancer sällan symtom. Tecken visar sig oftast först när tumören har vuxit sig större.
Tidiga tecken:
- Onormala blödningar: rikligare mens, blödningar mellan menstruationerna eller blödning efter klimakteriet
- Kontaktblödningar: blödning efter samlag, gynekologisk undersökning eller användning av tampong
- Vattniga, vita flytningar utan lukt
Senare symtom:
- illaluktande flytningar, ibland med blod eller var
- smärta i nedre delen av magen, ländryggen eller benen
- svullnad i benen på grund av lymfstas
- störningar i urinblåsa eller tarmfunktion
- förstorade lymfkörtlar i ljumsken
- viktnedgång, trötthet, nedsatt aptit
- symtom från metastaser: andfåddhet, hosta, smärta i skelettet, svullen buk
Möjliga komplikationer
Vid avancerad sjukdom kan följande komplikationer uppstå:
- kraftiga blödningar
- stopp i urinledaren med risk för njursvikt
- tarmvred
- fistelbildning mellan bäckenorgan
- uttalad avmagring (kakexi)
I det sista stadiet kan komplikationerna vara livshotande.
Diagnos
Diagnosen ställs genom en kombination av undersökningar:
- Gynekologisk undersökning i gynstol
- Cellprov (cytologi) och HPV-test
- Kolposkopi
- Ultraljud av bäckenorgan
- CT eller MR för att bedöma spridning
Behandling av livmoderhalscancer
Behandlingen planeras av ett team som kan omfatta gynekolog, onkolog, radiolog och kemoterapeut. Valet av metod beror på tumörens stadium och patientens allmäntillstånd.
Kirurgi
Kirurgi är oftast förstahandsvalet vid tidig sjukdom. Beroende på stadium kan följande ingrepp utföras:
- Konisering (vid cancer in situ)
- Amputation av livmoderhalsen
- Radikal hysterektomi
- Borttagning av bäckenorgan vid mycket avancerad sjukdom
Strålbehandling
Strålbehandling används antingen efter operation eller som primär behandling när kirurgi inte är möjlig. Ofta kombineras yttre strålbehandling med brachyterapi.
Cytostatika
Cytostatika används som tilläggsbehandling eller för att krympa tumören inför operation.
Prognos och förebyggande
Prognosen beror på sjukdomsstadiet vid diagnos:
- Stadium 1: 90–95 % femårsöverlevnad
- Stadium 2: 75–90 %
- Stadium 3: 35–65 %
- Stadium 4: upp till 15 %
Förebyggande
Det mest effektiva sättet att förebygga livmoderhalscancer är HPV-vaccination. Vaccinet skyddar mot de mest cancerframkallande typerna av viruset.
Kvinnor som inte vaccinerats bör gå på regelbundna cellprovskontroller, undvika rökning och skydda sig vid sex för att minska risken för infektion.
Vanliga frågor
Hur länge kan man leva med livmoderhalscancer?
Överlevnaden varierar stort och beror på många faktorer: tumörens egenskaper, behandlingseffekt, ålder, allmänt hälsotillstånd och hur tidigt sjukdomen upptäcks. Besked om individuell prognos bör ges av behandlande läkare.
Är dysplasi samma sak som cancer?
Nej. Dysplasi är ett förstadium till cancer. Vid CIN I–III varierar graden av cellförändringar. De flesta fall följs upp med kontroller, och vid höggradiga förändringar genomförs konisering. Detta räcker oftast som behandling.
Stämmer det att kvinnor som fött många barn har högre risk?
Ja, det finns ett samband. Orsakerna kan vara försämrat immunförsvar under graviditeter, ökad risk för skador på livmoderhalsen samt färre förebyggande kontroller.
Kan man vaccinera sig även om man redan haft sex?
Ja. Vaccination kan göras oavsett ålder, så länge HPV inte är aktivt i kroppen vid vaccinationstillfället. Därför rekommenderas ett HPV-test innan vaccinet ges.
