Vaginalcancer är en ovanlig form av gynekologisk cancer där epitelcellerna i vaginans slemhinna börjar dela sig okontrollerat och bildar en malign tumör. Sjukdomen diagnostiseras relativt sällan, och dess exakta orsaker är fortfarande föremål för forskning. I tidiga stadier ger vaginalcancer vanligtvis inga symtom. Blödningar, smärta eller obehag vid samlag brukar uppträda först senare, när tumören redan har vuxit och spridit sig. Utan snabb och korrekt behandling kan sjukdomen få ett allvarligt förlopp. Därför är det viktigt att kvinnor med sådana symtom söker vård i tid.
Diagnos och behandling utförs av gynekolog och onkolog. Undersökningen är oftast okomplicerad. Vid första läkarbesöket kan tumören ofta ses direkt. Därefter tas vävnadsprov (biopsi) och kompletterande undersökningar görs för att bekräfta diagnosen och välja optimal behandlingsstrategi.
Orsaker till vaginalcancer
Eftersom vaginalcancer är relativt ovanlig är orsakerna inte fullt kartlagda. Det finns dock välstuderade faktorer som anses bidra till utvecklingen:
- HPV-infektion (humant papillomvirus). Särskilt typerna 16, 18, 31, 33 och 35, som vid långvarig infektion kan orsaka cellförändringar.
- Strålbehandling vid livmoderhalscancer, framför allt brachyterapi, där radioaktivt material placeras i vagina och kan påverka frisk vävnad.
- Metastatisk spridning från andra tumörer i bäckenet.
Viktigt att veta
Primär vaginalcancer är mycket sällsynt – endast 1–2 procent av alla gynekologiska cancerfall. Vanligare är att förändringar i vagina beror på spridning från livmoderhalsen eller livmodern, särskilt efter strålbehandling.
Riskfaktorer
Flera faktorer ökar risken för att utveckla vaginalcancer:
- infektioner i bäckenorganen
- nedsatt immunförsvar, inklusive HIV
- rökning och hög alkoholkonsumtion
- hög ålder och slemhinneatrofi
- framfall i bäckenet
- hormonella störningar och låg östrogennivå
- tidigare gynekologiska operationer
- kronisk irritation eller skada på vaginalslemhinnan
- obehandlade förstadier, exempelvis leukoplaki
- ärftliga genetiska mutationer (enligt vissa studier)
Hur sjukdomen utvecklas (patogenes)
Vaginan är täckt av ett starkt flerskiktat skivepitel. Vid skada återbildas cellerna snabbt. Om cellerna under lång tid utsätts för infektion, irritation eller annan påverkan kan delningshastigheten öka och cellerna förlora sin normala mognad. Efterhand kan ett antal muterade celler bilda en malign tumör.
Klassifikation och stadier
Vaginalcancer indelas enligt flera kriterier.
Histologiska typer
- Skivepitelcancer (vanligast)
- Körtelcancer såsom adenokarcinom, mucinös cancer, klarcellig cancer
- Blandade tumörer såsom adenosarkom
- Germinalcellstumörer
- Vissa forskare inkluderar även melanocytära tumörer
Gradering (differentieringsgrad)
- G1 – hög differentieringsgrad
- G2 – måttlig
- G3 – låg
Stadieindelning enligt TNM-systemet
Tumörens storlek (T):
T0 – ingen tumör
Tis – cancer in situ
T1 – begränsad till vagina
T2 – spridning till omgivande vävnad
T3 – växer in i bäckenväggen
T4 – växer in i urinblåsa eller ändtarm
Lymfkörtlar (N):
Nx – ej bedömbar
N0 – ingen spridning
N1 – spridning finns
Fjärrmetastaser (M):
Mx – ej bedömbar
M0 – inga metastaser
M1 – fjärrmetastaser
Stadier:
0 – Tis
1 – T1
2 – T2
3 – T3 eller N1
4A – T4
4B – M1
Symtom på vaginalcancer
Sjukdomen utvecklas ofta tyst. De första symtomen kan vara:
- Blödningar från underlivet, även mellan menstruationer eller efter menopaus
- Kontaktblödningar efter samlag, undersökning eller användning av tampong
- Obehag eller smärta i vagina, som kan förvärras vid samlag eller ansträngning
I senare stadier kan följande symtom uppträda:
- palpabel knöl i vagina
- illaluktande flytning på grund av tumörnekros
- ökande bäckensmärta
- trötthet, viktnedgång, allmän svaghet
- problem med urinering eller avföring vid tumörinväxt
- svullnad i benen på grund av lymfstas
Utan behandling kan sjukdomen leda till kraftigt försämrad livskvalitet och funktionsnedsättning.
Möjliga komplikationer
Komplikationer kan uppstå både utan behandling och trots korrekt terapi:
- kraftiga blödningar från tumören
- njursvikt vid påverkan på urinvägarna
- tarmhinder om tumören blockerar tarmen
- uttalad avmagring (cancer kakexi)
- svåra smärtor
- fjärrmetastaser, ofta i lungor, lever eller skelett
Diagnostik
Diagnosen baseras på flera steg:
- Samtal om symtom och sjukdomshistoria
- Gynekologisk undersökning
- Provtagning (cytologi, HPV-test, mikrobiologiska prover)
- Kolposkopi med riktade biopsier
- Bilddiagnostik:
- ultraljud av bäckenet och lymfkörtlar
- röntgen av lungor
- rektoskopi
- CT/MR av bäcken, buk och thorax
- scintografi vid misstanke om skelettmetastaser
- Konsultationer hos relevanta specialister
Först efter fullständig utredning fastställs slutdiagnosen och behandlingsplanen.
Behandling av vaginalcancer
Strålbehandling (huvudmetoden)
Behandlingen består oftast av en kombination av yttre strålning och brachyterapi. Stråldoserna beräknas noggrant för att maximera effekten på tumören och minimera skador på frisk vävnad.
Kemoterapi
Ges i regel vid avancerad sjukdom (stadium 4) med palliativt syfte — för att bromsa tumörtillväxt och lindra symtom.
Kirurgi
Används främst vid tidigt stadium, när tumören sitter i den övre delen av vagina. Ingreppen kan omfatta hysterektomi, borttagning av en del av vagina samt lymfkörtelutrymning. Vid mer avancerade stadier används kirurgi mer sällan och i stadium 4 enbart palliativt.
Prognos och förebyggande
Prognosen påverkas av tumörens typ, patientens ålder, allmänt hälsotillstånd och hur snabbt behandlingen startas.
Överlevnadsstatistik:
- Stadium 1: 65–70%
- Stadium 2: 45–60%
- Stadium 3: 30–35%
- Stadium 4: upp till 20%
Förebyggande åtgärder:
- regelbundna gynekologiska kontroller
- behandling av infektioner
- rökstopp
- förebyggande av HPV-infektion (t ex vaccinering)
Vanliga frågor
Hjälper alternativa behandlingar mot vaginalcancer?
Nej. Varken örter, salvor eller huskurer kan behandla cancer. Endast evidensbaserad medicinsk behandling är effektiv.
Kan man dö av vaginalcancer?
Ja. Utan behandling kan tumören spridas till vitala organ och leda till döden.
Förekommer återfall?
Tyvärr ja. Även efter behandling kan enstaka cancerceller finnas kvar i kroppen. Därför sker långvarig uppföljning hos onkolog.
Finns det ett specifikt blodprov som visar vaginalcancer?
Nej, det finns inget specifikt test. Markören SCCA kan vara förhöjd vid skivepitelcancer, men den används inte som screeningmetod eftersom den saknar tillräcklig specifikitet.
