Kronisk pyelonefrit är en icke-specifik inflammatorisk process som sitter i njurarna eller i de övre delarna av urinvägarna. Sjukdomens risk ligger i att njurarnas parenkym och njurbäcken–kalksystem successivt skadas. Tillståndet har nästan alltid en bakteriell orsak, där den vanligaste är aktivering av opportunistiska bakterier. De blir patogena när immunförsvaret är nedsatt eller när urinflödet är hindrat. Detta leder till att inflammation uppstår i flera små områden som successivt kan involvera hela njuren. Kvinnor drabbas betydligt oftare än män, vilket framför allt hänger samman med urinrörets anatomiska struktur.
Orsaker till kronisk pyelonefrit
De vanligaste orsakerna till kronisk pyelonefrit är långvariga eller återkommande bakteriella infektioner samt otillräckligt behandlad akut pyelonefrit. Vanliga bakterier är streptokocker, stafylokocker, enterokocker, E. coli, Pseudomonas aeruginosa, Proteus m.fl. Deras tillväxt gynnas av försvagat immunförsvar, medfödda anatomiska avvikelser eller nedsatt urinavflöde.
Hos unga kvinnor kan sjukdomen debutera i samband med första sexuella kontakterna eftersom bakterier lättare kan vandra uppåt i urinvägarna. Pyelonefrit förekommer även hos små barn, där orsaken ofta är medfödda missbildningar som påverkar urinavflödet, exempelvis cystor i urinledaren, reflux från urinblåsan eller avvikelser i njurens utveckling.
Även vissa allmänna sjukdomstillstånd kan bidra till utvecklingen av kronisk pyelonefrit, till exempel diabetes, övervikt eller långvarig exponering för toxiner. Infektioner från andra delar av kroppen – som uretrit, tonsillit eller cystit – kan spridas till njurarna.
Viktigt!
Pyelonefrit hos barn kan uppträda vid ärftliga njuravvikelser som påverkar urinvägarnas funktion.
Riskfaktorer
Riskfaktorerna kan delas in i flera grupper:
Samtidiga sjukdomar
- Urinsten (urolithiasis)
- Sexuellt överförbara infektioner
- Prostatainflammation
- Diabetes mellitus
Naturliga faktorer
- Anatomiskt avvikande läge av njurar, urinblåsa eller urinrör
- Tumörer eller cystiska förändringar
- Åldrande
Traumatiska faktorer
- Njurskador
- Följder efter kirurgiska ingrepp
- Kateterisering av urinblåsan
Patogenes – hur sjukdomen utvecklas
Den vanligaste infektionsvägen till njuren är blodbanan. Bakterier från infektionshärdar i kroppen förs med blodet och fastnar i de venösa kapillärerna i njuren, där de sedan sprider sig vidare i interstitiell vävnad. Det är här den purulent-inflammatoriska processen utvecklas.
Vid ensidigt förlopp bildas inflammationshärdar i den drabbade njuren. Vid serös pyelonefrit uppstår svullnad i njurens bark och märg med efterföljande degenerativa förändringar. Vid purulent pyelonefrit kan man se ansamlingar av leukocyter som förstör tubulis väggar och bildar urinansamlingar.
När sjukdomen fortskrider förändras njurens anatomi kraftigt – barken blir ojämnt förtunnad och insjunkningar bildas. MRT visar ofta fibrosområden, destruktion av tubuli, hyalinos av glomeruli och lymfohistocytär infiltration.
Former och stadier av kronisk pyelonefrit
Sjukdomen delas in efter svårighetsgrad:
Stadium 1:
- Flera inflammatoriska områden med hög koncentration av neutrofila leukocyter
- Atrofi av samlingsrören
- Njurens glomeruli fungerar fortfarande normalt
Stadium 2:
- Tillkomst av ärrvävnad i stromat och tubuli
- Betydande förträngning av tubulis lumen
- Njurens nervnätverk påverkas
- Glomerulär funktion försämras
Stadium 3:
- Nästan total förlust av njurens funktion
- Kraftig krympning av njuren på grund av omfattande ärrbildning
Sjukdomen kan vara ensidig eller dubbelsidig. Den kan också vara primär (infektionen startar i njuren) eller sekundär (spridning från annan infektionskälla via blodet).
Symtom på kronisk pyelonefrit
Symtomen är ofta mindre påtagliga än vid akut pyelonefrit. De varierar beroende på sjukdomens stadium och orsak. Sjukdomen kan växla mellan skov och perioder av remission.
Latent form
- Trötthet och nedsatt ork
- Huvudvärk
- Lätt feber: 37–37,6 grader
- Inga typiska njursymtom
Recidiverande form
- Vågformiga skov
- Molande värk i ländryggen
- Trög urinavgång
- Yrsel och generell svaghet
Hyperton form
- Mer vanlig hos män
- Hjärt–kärlsymtom: bröstsmärta, yrsel, synstörningar, sömnproblem
- Illamående
- Urinsymtom kan saknas eller vara svaga
Anemisk form
- Tydliga tecken på hypokrom anemi
- Minskad energi, aptitlöshet
- Huvudvärk och synfenomen
- Svag urinvägssymtom
- Ingen hypertonisk bild
Möjliga komplikationer
Symtomen kan påverka arbetsförmågan, särskilt i svåra former. Vid utebliven behandling kan följande komplikationer utvecklas:
- Nefroskleros (ärrbildning i njurvävnaden)
- Kronisk njursvikt
- Uttalad arteriell hypertoni
Diagnostik
Diagnosen försvåras av att symtomen ofta är diffusa. Viktiga indikationer är smärta i ländryggen och problem med urinavgång.
Standardmetoder:
- Blodprov (biokemi): ökad sänka (SR), lågt hemoglobin, hög neutrofilnivå
- Urinprov (Zimnitskij, Nechiporenko): leukocyturi, protein, bakterier
- Urinodling: identifierar bakteriestam och antibiotikakänslighet
- Ultraljud/CT/MRT av njurar: visar strukturella förändringar och inflammation
Differentialdiagnoser: cystit, glomerulonefrit, amyloidos.
Behandling av kronisk pyelonefrit
Grundbehandlingen är konservativ och läkemedelsbaserad, särskilt under skov.
Vanliga behandlingsstrategier:
- Antibiotika mot den aktuella bakteriella mikrofloran
- Växtbaserade preparat under längre perioder (upp till 90 dagar)
- Uroseptika för att stärka njurvävnaden och minska skovfrekvens
- Vid anemi: järnpreparat
- Vid behov: blodtryckssänkande och diuretika
Kirurgisk behandling
Indicerad när:
- En stor njurabscess eller cysta har bildats
- Urinflödet är kraftigt hindrat
- Njursten skadar vävnaden
Operationen syftar till att återställa urinflödet.
Prognos
Vid korrekt och tidig behandling är prognosen god – många når långvarig remission eller full återhämtning.
Vid akut purulent pyelonefrit beror prognosen på snabb kirurgisk insats.
Negativ prognos ses främst vid utveckling av urosepsis eller bakterietoxisk chock.
Observera:
Prognosen påverkas av hur länge inflammationen pågår och av bakomliggande sjukdomar såsom njursvikt och hypertoni.
Förebyggande åtgärder
Huvudprincipen är kostregim:
- Stark begränsning av animaliskt protein
- Fokus på kolhydrater och vegetabiliska fetter
- Undvika starkt, salt och stekt mat
- Tillåtet: magert kokt kött, fisk och ägg
Viktigt är även att förebygga urinvägsinfektioner och behandla alla inflammatoriska sjukdomar i kroppen. Efter genomgången akut pyelonefrit rekommenderas kontroll hos läkare var tredje månad. Spa- och brunnsbehandling är ofta gynnsam.
Vanliga frågor
Är kronisk pyelonefrit botbar?
Nej. Man kan däremot uppnå stabil remission med rätt behandling och livsstil. Den opportunistiska mikrofloran elimineras aldrig helt.
Kan man planera graviditet?
Rekommendationen är att inga skov förekommit på två år före graviditet. Under hela graviditeten krävs täta kontroller och användning av säkra växtbaserade uroseptika. Vid frekventa skov kan graviditeten behöva avbrytas.
Är sjukdomen ärftlig?
Sjukdomen i sig är inte ärftlig. Det enda som kan ärvas är anatomiska avvikelser som ökar risken för pyelonefrit.
Vilken läkare ska jag vända mig till?
Vid misstanke om pyelonefrit bör du kontakta en nefrolog. Vid svåra fall eller komplikationer är det urolog som ansvarar för behandlingen.
Kan man dricka mineralvatten vid kronisk pyelonefrit?
Under remission kan mineralvatten rekommenderas som del av kurortbehandling. Passande orter är till exempel Borjomi, Jezernovodsk, Essentuki och Sairme. Behandlingen bör genomföras 1–2 gånger per år.
