Njurtuberkulos är en akut eller kronisk infektionssjukdom som påverkar njurarnas strukturer och vävnader. Tillståndet är oftast sekundärt och utvecklas vid långvarig tuberkulos i en annan del av kroppen. Sjukdomen ger ospecifika symtom och kan under lång tid vara svår att identifiera, tills processen når ett mer avancerat stadium.
För tuberkulos är en relativt långsam utveckling vanlig. Ofta finns tid för behandling, men det förekommer även snabbt förlöpande former som kan utvecklas betydligt fortare. Utan behandling kan livshotande komplikationer uppstå, såsom varbildning i njuren, infektion i blodet eller njursvikt.
Diagnostik och behandling av njurtuberkulos hanteras av flera olika specialister, framför allt fysiatriker (tuberkulosläkare) och nefrologer, beroende på sjukdomens omfattning.
Orsaker till njurtuberkulos
Den grundläggande orsaken är infektion med tuberkelbakterier (Mycobacterium tuberculosis-komplexet). Njurtuberkulos är den näst vanligaste formen efter lungtuberkulos. Oftast uppträder njurformen flera år efter en primär lunginfektion, särskilt om patienten inte har fått fullgod behandling.
Observera
Statistik visar att cirka 40 procent av personer med lungtuberkulos utvecklar spridda infektioner i andra organ – däribland njurarna. Risken ökar ju längre den primära sjukdomen pågår utan behandling.
Direkta orsaker
Den direkta orsaken är inträngning av tuberkelbakterier i kroppen. Det finns flera typer inom bakteriekomplexet:
- M. tuberculosis – den vanligaste och mest typiska varianten hos människor
- M. bovis – förekommer hos djur men kan smitta människor
- M. africanum
- M. canetti
- samt några ytterligare undergrupper.
Smittan sprids främst via luften, genom små droppar när en smittad person hostar eller nyser. Bakterien är mycket motståndskraftig och kan överleva i miljön i flera månader, men är känslig för UV-ljus och vissa kemikalier, exempelvis klorföreningar.
I sällsynta fall kan smitta uppstå via kontaminerade föremål eller öppna sår, men detta är ovanligt.
Sjukdomsmekanismer (patogenes)
Utvecklingen av njurtuberkulos sker stegvis:
- Bakterien etablerar sig i lungorna.
- När infektionen sprider sig transporteras bakterier med blodet till andra organ.
- Bakterierna når njurarnas glomeruli och bildar små infektiösa härdar.
Kroppens immunförsvar avgör vidare förlopp. Vid ett starkt svar kapslas lesioner in och kan förkalkas. Om immunförsvaret inte stoppar processen sprids infektionen från:
- njurens bark → märg → papillstrukturer
- vidare till hela njurparenkymet
I avancerade fall påverkas även urinblåsa, urinledare och könsorgan.
Riskfaktorer
Faktorer som ökar risken för att utveckla njurtuberkulos:
- okontrollerad diabetes mellitus
- aktiv lungtuberkulos
- organtransplantation
- större kirurgiska ingrepp
- HIV-infektion
- långvarig rökning
- alkoholmissbruk
- frekventa luftvägsinfektioner
- kroniska infektioner i kroppen
- bristfällig kosthållning
Den mest betydelsefulla riskfaktorn är nedsatt immunförsvar. Tuberkelbakterier kan ligga vilande i många år och aktiveras vid minsta immunologiska svacka.
Klassificering
Former av njurtuberkulos
Beroende på utbredning:
- Isolerad form – endast njurarna är drabbade
- Systemisk form – infektionen sprider sig till urinvägar och könsorgan
- (blåsa, uretra, urinledare, prostata, livmoder, äggstockar m.m.)
Beroende på smittsamhet:
- Öppen form – bakterier utsöndras och smittsamhet föreligger
- Sluten form – ingen utsöndring av bakterier
Beroende på sida:
- Ensidig eller dubbelsidig njurpåverkan
Baserat på röntgenologiska fynd:
- Parenkymatös skada
- Njurnekros med kaseösa områden
- Papillit
- Fibrös-kavernös form
- Kavernös nefrotuberkulos med flera sammanflytande härdar
Denna klassificering används främst av läkare i kliniskt arbete.
Stadier
Man brukar skilja mellan fyra (ibland fem) stadier:
- Bärare av bakterien, ännu utan symtom men aktiv bakterietillväxt
- Tuberkulös papillit, infektion i njurpapillerna; sparsamma men ökande symtom
- Bildning av kaseösa härdar, vävnadsnekros och tydliga tecken på njursvikt
- Kavernbildning, kraftig vävnadsförstörelse; ofta krävs kirurgi
- Urogenital tuberkulos – spridning till urinvägar och könsorgan
Symtom hos kvinnor och män
Under lång tid är symtomen ofta ospecifika:
- huvudvärk
- långvarig feber
- högt blodtryck
- allmän sjukdomskänsla
- smärta i ländryggen
- täta trängningar och störd urinering
- blod i urinen (hematuri)
- var i urinen (pyuri)
Med tiden försämras njurarnas filtrationsförmåga, urinmängden minskar och tecken på förgiftning av kroppens egna ämnesomsättningsprodukter ökar.
Hos vissa patienter är symtomen mycket svaga eller saknas helt.
Könsspecifika manifestationer
Hos män kan testiklar och prostata påverkas, vilket leder till inflammationer (t.ex. orkit). Hos kvinnor kan livmoder och äggstockar drabbas, vilket ger symtom som liknar salpingit, adnexit eller endometrit. Dessa tillstånd är svåra att koppla till tuberkulos utan riktad diagnostik.
Komplikationer
Möjliga komplikationer:
- olika former av nefrit och njurpatologier
- skrumpnjure
- kronisk njursvikt
- pyonnefros (varbildning och upplösning av njurvävnad)
- nya tuberkulösa härdar i kroppen
Utan behandling kan njurarna förstöras helt.
Diagnostik
Diagnosen ställs av specialist och omfattar:
- anamnes och symtombedömning
- blod- och urinprov
- bakteriologiska analyser för att identifiera bakterien
- ELISA
- ultraljud av njurarna
- urografi (exkretorisk eller retrograd)
- uretropyelografi
- nuklearmedicinska undersökningar (t.ex. njurscintigrafi)
- CT eller i vissa fall MRT
Provokationstester som tuberkulintest kan vara till hjälp. Enbart ultraljud eller enstaka prov räcker inte – en kombination av flera metoder krävs.
Behandling
Behandlingen är konservativ eller kirurgisk, beroende på skadans omfattning.
Konservativ behandling:
- specifika läkemedel mot tuberkelbakterien
- fluorokinoloner
- antiinflammatoriska läkemedel
- angioprotektiva medel för att förebygga komplikationer
Kirurgisk behandling:
- öppning och rengöring av kavernösa områden
- partiell borttagning av njurvävnad (resektion)
- total avlägsning av njuren (nefrektomi)
Operation används när läkemedel inte längre är tillräckliga.
Prognos och förebyggande
Prognosen avgörs av:
- sjukdomsstadium
- samtidiga sjukdomar
- graden av njurskador
- ålder
- immunstatus
- hur tidigt behandlingen påbörjas
Vid tidig diagnostik och korrekt terapi är prognosen god. Avancerade former kräver längre behandling och kan ibland kräva kirurgi.
Förebyggande åtgärder:
- rök- och alkoholstopp
- behandling av lungtuberkulos
- stärkande av immunförsvaret
- behandling av kroniska infektionshärdar
- regelbundna hälsokontroller
- vaccination mot tuberkulos
Vanliga frågor
Kan man upptäcka njurtuberkulos med ultraljud?
Ja, ultraljud är en del av den diagnostiska processen, men det räcker inte ensamt. Det används tillsammans med laboratorie- och röntgenundersökningar.
Är njurtuberkulos smittsam?
Endast om bakterier utsöndras från kroppen. Öppen form är smittsam, men den förekommer relativt sällan.
Vilken läkare ska man vända sig till först?
Vid symtom från njurarna ska man kontakta en nefrolog. Endast efter bedömning skickas patienten vidare till en tuberkulosspecialist.
Hur lång tid tar behandlingen?
Behandlingslängden varierar beroende på sjukdomens stadium. I genomsnitt krävs 3 till 6 månader, ibland längre. Tidsplanen bestäms av behandlande läkare.
