Vesikulit är en sjukdom som kännetecknas av inflammation i sädesblåsorna.
Sädesblåsorna är ett parigt organ beläget intill prostatakörteln. Deras huvudsakliga funktion är att producera vätska som ingår i ejakulatet. Vid vesikulit störs denna produktion, vilket i längden kan leda till erektil dysfunktion och manlig infertilitet.
Vesikulit uppträder ofta tillsammans med prostatit eller epididymit (bitestikelinflammation). Den kan vara ensidig eller bilateral.
Orsaker till sjukdomen
De viktigaste orsakerna till vesikulit:
Infektiösa processer
Främst kocker och Escherichia coli; tillståndet är även ofta associerat med sexuellt överförbara infektioner.
Trauma mot sädesblåsorna
Efter medicinska ingrepp som endoskopisk undersökning av urinrör/urinblåsa eller partiell prostatektomi.
Venös stas i lilla bäckenet
Stas kan uppstå vid medvetet förlängt samlag, frekvent onani, långvarig sexuell avhållsamhet, kronisk förstoppningoch stillasittande arbete.
Medfödda missbildningar
Inflammation kan bero på medfödd atresi eller retrograd reflux av sperma eller urin in i sädesblåsornas vävnad.
Observera!
Vid medfödda anatomiska avvikelser kan sjukdomen utvecklas även hos små pojkar. Denna form är ofta långdragen, mindre känslig för antibiotika och engagerar vanligen bara ena sädesblåsan.
Riskfaktorer
Risken ökar hos personer med oregelbundet sexliv, återkommande onani, avbrutet samlag, avsaknad av ejakulationeller långvarig avhållsamhet. Vesikulit kan också uppträda vid alkoholism, brist på fysisk aktivitet, hemorrojder, kronisk förstoppning och i samband med ohälsosam livsstil.
Patogenes
Inflammationen initieras av att patogener når sädesblåsorna. Detta leder till ödem, minskad kontraktilitet och reducerad ejakulatvolym. Körtlarna blir hyperemiska, kärlväggarna tappar elasticitet och kan brista vid utlösning då trycket i bäckenet stiger.
Parallellt med den inflammatoriska processen ses minskad testosteronproduktion och ökad prolaktinnivå, vilket ytterligare försämrar organets sekretoriska funktion. Kliniskt kan detta yttra sig som tidig ejakulation, spontan nattlig emission och spontan erektion.
Viktigt!
Oavsett inflammationsvariant leder processen till störd produktion och utsöndring av sperma, vilket i slutänden kan orsaka infertilitet hos män.
Klassificering
Efter förlopp
- Akut
- Kronisk
Efter utbredning
- Ensidig
- Bilateral
Efter form
- Katarral – engagerar slemhinnan; rodnad och ödem, transsudation till vävnaden; körtlarna förstorade och vätskeansamling möjlig.
- Djup (purulent) – inflammation i djupare lager; tilltagande ödem/hyperemi; körtelinnehållet blir varigt.
- Utbredd – omgivande vävnader dras in i processen.
Efter smittväg
- Lymfogen – spridning via lymfsystemet från närliggande organ.
- Hematogen – spridning via blodbanan från närliggande eller avlägsna fokus.
- Ascenderande – patogener vandrar uppåt via urinvägarna.
Symtom på vesikulit
Symtomen skiljer sig mellan akut och kronisk form.
Akut vesikulit – typiska tecken
- Smärta i ljumsken med utstrålning mot korsbenet.
- Suprapubisk smärta och smärta i penis.
- Ofta ensidig smärta.
- Smärtökning vid fylld urinblåsa och vid defekation.
- Hematospermi (blod i ejakulatet).
- Smärtsam ejakulation.
- Huvudvärk, allmän svaghet, frossa, muskelvärk.
- Subfebril feber.
Kronisk vesikulit – typiska tecken
- Smärta vid erektion.
- Smärtsam ejakulation.
- Långvarig smärtperiod.
- Minskat sexuellt välbefinnande, sämre orgasmkvalitet.
- Molande korsbenssmärta.
- Miktionsrubbningar.
- Okontrollerad ejakulation.
- Blod/var i urinen.
Komplikationer
Vesikulit kan leda till epididymit, uretrit, abscess i sädesblåsan, cystbildning, maligna tumörer, erektil dysfunktion, fistelbildning, akut urinretention, sekundär pyelonefrit och infertilitet. En allvarlig komplikation är sepsis.
Observera!
Vid diagnostiserad vesikulit bör behandling inledas snarast. Egenbehandling är olämplig och kan ge irreversibla konsekvenser och i värsta fall hota livet.
Diagnostik av vesikulit
- Anamnes och symtombeskrivning.
- Vid symtom bör patienten boka tid hos urolog. Läkaren kartlägger debut, intensitet, lokalisation, livsstil, sexualvanor och kroniska tillstånd.
- Status/undersökning.
- Inspektion av hud och genitalia samt rektal palpation. Normalt palperas inte sädesblåsorna; vid förstoring kan långsträckta, mjuka eller fasta och ömmande förändringar kännas.
- Blod- och urinprov.
- Analys av sekret från sädesblåsor.
- Ofta geléartat p.g.a. blod och var; förhöjda erytrocyter och leukocyter; bakterier påvisas; spermiernas motilitet minskar.
- Bakteriologisk odling av sekret och resistensbestämning.
- TRUL/ultraljud av prostata och sädesblåsor via rektum.
- Vesikulografi för att utesluta tuberkulos och malignitet.
- CT/MR vid behov.
- Semenanalys (ejakulat) – bedömning av leukocyter, erytrocyter, spermiekoncentration/-rörlighet, patogener och var.
Behandling
Behandlingen omfattar:
- Antibiotika
- NSAID (icke-steroida antiinflammatoriska)
- Analgetika
- Alfa-blockerare
- Immunmodulerande medel
- Enzympreparat
- Flebotropa läkemedel
Fysioterapi kompletterar farmakologin och höjer läkemedelskoncentrationen i fokus, minskar ödem/inflammation, lindrar smärta och förbättrar cirkulationen. Vanliga metoder: UHF, elektrofores, laserterapi. Prostatamassage kan användas.
Vid purulenta komplikationer krävs kirurgi: punktion eller incision av sädesblåsan med dränering; i svåra fall total vesikulektomi.
Prognos
Vid tidig vårdkontakt och följsamhet till ordinerad behandling är prognosen god.
Vid komplikationer beror utfallet på svårighetsgrad. I avancerade fall kan vesikulektomi bli nödvändig, vilket kan medföra bestående infertilitet.
Förebyggande
- Behandla inflammationer i könsorganen.
- Sanera kroniska infektioner.
- Regelbunden fysisk aktivitet.
- Motverka stillasittande livsstil.
- Avstå från skadliga vanor.
- Stressreduktion.
- Undvik nedkylning.
- Ansvarsfullt sexuellt beteende.
- Avstå från onani.
- Intag av vitaminer och spårämnen.
- Förebyggande urologisk kontroll.
