Orkit är en inflammation hos män som drabbar testikelvävnaden i en eller båda testiklarna. Tillståndet kan utvecklas av flera olika orsaker, oftast av viral, bakteriell eller traumatisk natur. Sjukdomen förekommer främst hos män mellan 18 och 35 år, perioden med störst sexuell aktivitet, men ses även hos män över 50 år i samband med prostataförstoring. I de flesta fall förekommer samtidig epididymit. De vanligaste smittämnena är klamydia, gonokocker, E.coli och Pseudomonas.
Orsaker till orkit
Orsakerna är många och därför räknas orkit som ett multifaktoriellt tillstånd. De vanligaste utlösande faktorerna är virusinfektioner och aktivering av patogen eller opportunistisk bakterieflora. I vissa fall ställs diagnosen idiopatisk orkit, vilket innebär att orsaken inte säkert kan fastställas. Även vissa läkemedel och systemiska sjukdomar kan bidra. De huvudsakliga orsaksgrupperna är:
- Infektioner av viral eller bakteriell typ. Vanligt hos barn och ungdomar under 15 år. Hos vuxna är förekomsten lägre. Tillståndet uppstår ofta i samband med påssjuka och kan förekomma efter vaccination mot röda hund eller mässling.
- Sexuellt överförda infektioner. Smitta från en partner kan leda till inflammation som börjar i urinröret och sprider sig uppåt. Vanliga patogener är klamydia, trichomonas, gonokocker och mykoplasma.
- Trauma mot testiklarna. Skador på slemhinnan kan uppstå vid kirurgi, kateterisering eller endoskopiska ingrepp. Insektsbett kan också utlösa inflammation.
- Spridning från andra urologiska sjukdomar. Bakterier kan spridas från närliggande organ, exempelvis vid prostatit eller epididymit.
Riskfaktorer
Den viktigaste riskfaktorn är en försvagad immunfunktion, oavsett om det handlar om tillfällig sänkning under en årstid eller mer uttalad immunbrist. Detta gör det lättare för opportunistiska bakterier att orsaka infektion.
Även oskyddade sexuella kontakter ökar risken. Kroniska urinvägsinfektioner och individuella anatomiska avvikelser som påverkar blodcirkulationen i testikeln kan också bidra.
Sjukdomsutveckling
Akut orkit utvecklas ofta som en följd av epididymit där inflammationen sprider sig vidare i testikelvävnaden. Vätska samlas, blod- och lymfflödet försvåras och en serös inflammation uppstår som vid utebliven behandling snabbt kan övergå i varbildning. Detta kan leda till flera mindre abscesser som ibland smälter samman till en större. Spermaproduktionen avstannar och testikelfunktionen försämras.
Former av orkit
Efter orsak delas orkit in i:
- Specifik form, som uppstår vid infektion med t.ex. Treponema pallidum, mykobakterier eller Brucella.
- Icke-specifik form, som orsakas av vanliga virus och bakterier såsom streptokocker, stafylokocker och E.coli.
- Aseptisk form, som uppstår efter trauma utan bakteriell infektion.
Efter sjukdomsförlopp:
- Akut orkit – plötslig debut, kraftiga smärtor i testikeln, feber och allmän sjukdomskänsla.
- Kronisk orkit – utvecklas efter felbehandlad akut form eller vid kroniska urologiska sjukdomar. Symptomen är milda och oftast begränsade till lätt ömhet som ökar vid beröring eller ansträngning.
Symtom
De vanligaste allmänsymtomen är lätt feber, huvudvärk och muskelvärk. Vid sexuellt överförda infektioner kan symtomen utvecklas mycket snabbt, ibland inom 48 timmar.
Det drabbade testikeln svullnar, blir rött och mycket smärtsamt även i vila. Svullnaden kan bli så uttalad att palpation blir svår. Flytningar från urinröret förekommer och kan vara grå, gula eller gröngula med obehaglig lukt. Förstorade lymfkörtlar i ljumskarna kan upptäckas vid undersökning.
Vid kronisk form ses mindre uttalade symtom och feber endast vid skov. Smärta förvärras vid sexuell aktivitet eller fysisk belastning. Blod i sperman kan förekomma.
Komplikationer
Vid snabb medicinsk behandling är komplikationer ovanliga. Men i vissa fall kan följande ses:
- Störd spermaproduktion hos upp till 90 %, oftast övergående inom ett år.
- Azoospermi hos 4–6 %, där inga spermier finns i sädesvätskan.
- Sällsynta komplikationer som pyocele, hydrocele och abscesser (mindre än 1 %).
Kronisk orkit är mer riskabel eftersom det kan leda till bestående vävnadsförändringar och nedsatt fertilitet. I enstaka fall kan testikelatrofi uppstå.
Diagnos
För diagnos krävs bedömning hos urolog. Diagnosen baseras på symtom, klinisk undersökning och palpation av prostata för att utesluta prostatit. Konsultationer med kirurg eller onkolog kan behövas.
Vanliga undersökningar är:
- Ultraljud av pungen med doppler – visar inflammation, blodflöde samt kan utesluta tumör, abscess eller testikeltorsion.
- Laboratorieprov – mikroskopi och odling från urinrör, tester för STI, samt PCR vid misstanke om sexuellt överförd smitta.
Behandling
Behandling sker oftast hemma. Sjukhusvård behövs bara om varbildande komplikationer uppstår. Rekommenderat är vila, stödjande suspensoar och rikligt vätskeintag.
Behandling sätts in omedelbart, innan provsvar är klara. Vid STI behandlas båda parter. Behandlingsplanen innefattar:
- Antibiotika med bredspektrum, ofta i upp till 30 dagar. Läkaren justerar behandlingen efter odlingssvar. Smärtstillande NSAID kan ges vid behov.
- Lokala åtgärder – kyla första dagarna, därefter eventuellt fysioterapi (t.ex. ultraljud eller laserbehandling).
Viktigt!
Vid varbildande komplikationer kan kirurgisk behandling krävas, även om detta är en sista utväg då det kan påverka spermaproduktionen.
Prognos
Vid tidig behandling är prognosen god. Akuta symtom avtar inom 5–7 dagar, full återhämtning tar cirka 30–40 dagar. Vid långvariga störningar i spermaproduktionen bör androlog kontaktas.
Viktigt!
Vid kronisk orkit minskar risken för återfall om patienten följer läkarens rekommendationer.
Förebyggande
För att undvika orkit och dess komplikationer är det viktigt att:
- Behandla även milda urinvägsinfektioner och regelbundet besöka urolog.
- Ha god intimhygien och undvika skador mot pungen.
- Använda kondom och ha en fast sexualpartner.
Vanliga frågor
Vilken läkare ska man kontakta vid orkit?
En urolog är förstahandsval. Om urolog inte finns tillgänglig kan man kontakta en allmänläkare.
Vad kan orkit leda till?
Utan behandling kan tillståndet utvecklas till varbildning som ibland kräver kirurgiskt avlägsnande av testikeln. Fertilitetsproblem kan också förekomma.
När kan man återuppta sexlivet efter orkit?
Akuta symtom minskar inom en vecka, men man bör vänta minst fyra veckor innan man återupptar sexuell aktivitet.
Hur lindrar man smärta vid orkit?
Kyla lokalt och NSAID rekommenderas. Nattetid kan en stödjande suspensoar minska smärtan.
Vad är bättre för diagnos – ultraljud eller MRT?
Ultraljud är standardmetoden. MRT används endast för att särskilja andra tillstånd med liknande symtom.
