Uremi är ett allvarligt tillstånd där stora mängder kvävehaltiga ämnen och andra toxiner ansamlas i kroppen på grund av nedsatt funktion i urinvägarna och njurarna.
När tillståndet utvecklas krävs ett snabbt avlägsnande av toxinerna. Därför används infusionsterapi, avgiftning, njurersättande behandling samt kirurgiska åtgärder vid behov. Behandlingen syftar också till att eliminera den bakomliggande orsaken.
Orsaker
Den vanligaste orsaken är njursvikt.
Nedsatt njurfunktion kan uppstå vid traumatiska skador, chocktillstånd, inflammatoriska processer i njurvävnaden, tumörer, njursten, cystor, diabetes, kraftiga brännskador och frostskador samt vid cirkulationsstörningar.
Riskfaktorer
Riskgruppen omfattar personer med kroniska eller akuta njursjukdomar, hypertoni, endokrina störningar och tuberkulos. Uremi kan också utvecklas vid cancersjukdomar, infektioner, autoimmuna tillstånd och ämnesomsättningsrubbningar. Hos kvinnor kan symtom uppträda under klimakteriet eller graviditet. Hos män ökar risken vid sjukdomar i prostata.
Klassificering
Uremi delas in i två huvudtyper:
Renal uremi
Uppstår vid direkt skada på njurarna, exempelvis vid pyelonefrit, glomerulonefrit, ärftliga autoimmuna sjukdomar eller tumörer.
Extragen renal uremi
Orsakas av systemiska sjukdomar som så småningom påverkar njurarna, till exempel högt blodtryck eller diabetes.
Observera
Uremi kan vara akut eller kronisk. Akut uremi utvecklas snabbt och plötsligt. Den kroniska formen utvecklas under en längre tidsperiod och är kopplad till ett grundläggande sjukdomstillstånd. Behandlingen skiljer sig mellan dessa två former.
Symtom
Typiska symtom på uremi är:
- ammoniakliknande andedräkt
- nedsatt aptit
- stark törst
- huvudvärk
- illamående
- blek hud
- uttalad klåda
- ljus urin
- minnesstörningar
- blod i avföringen
- tecken på gastrit
- bitter smak i munnen
- låg kroppstemperatur
- medvetandepåverkan
- matsmältningsproblem
- beläggning på huden
- generell svaghet
- apati
- störd andning och syn
- torr hud
- trofiska sår och inflammationer
- bröstsmärtor
- takykardi
- gråaktig beläggning på tungan
- kramper
- koma
Viktigt
Symtomens omfattning beror på hur länge sjukdomen pågått, dess orsak och patientens allmänna hälsa. Vid misstänkta symtom bör man omedelbart söka vård för att undvika allvarliga komplikationer.
Komplikationer
Utan behandling leder uremi till förgiftning av kroppen, encefalopati, kramper, ofrivilliga muskelryckningar, hallucinationer, hjärtrytmrubbningar och hjärtsvikt. Sjukdomen kan också orsaka pleurit, perikardit, blödningar, sår i slemhinnor och skelettpåverkan. Den allvarligaste komplikationen är uremisk koma, som kan vara dödlig.
Diagnostik
Diagnosen ställs genom klinisk undersökning samt laboratorie- och bilddiagnostik.
Klinisk undersökning
Läkaren kartlägger symtomens varaktighet och intensitet, samt eventuella kroniska sjukdomar, läkemedelsintag, tidigare trauman och operationer. Vid undersökningen bedöms hudfärg, hudens elasticitet, förekomst av utslag, rivmärken och andedräktens lukt. Blodtryck, puls och temperatur mäts.
Laboratorieprover
Vanligtvis ingår:
- blod- och urinanalys
- biokemiska prover för att mäta kreatinin, urea, kväve, elektrolyter och totalt protein
- Rehberg-test (kreatininclearance)
Bilddiagnostik
Kan innefatta ultraljud av urinvägarna, CT eller MR av njurar och urinblåsa, röntgen samt utsöndringsurografi.
Behandling
Behandlingen beror på form, orsak, sjukdomens duration och patientens allmäntillstånd.
Viktigt
Syftet är att bevara njurfunktionen så långt som möjligt, minska intoxikationen och behandla komplikationer.
I behandlingen kan ingå:
- saltreducerad kost
- lavemang eller laxermedel
- minskat proteinintag
- infusionsterapi
- avgiftning
- korrigering av vätske-, syra-bas- och elektrolytbalans
- behandling av hjärt- och andningspåverkan
- läkemedel mot anemi
- enterosorbenter
- hemodialys eller hemofiltration
Vid uremisk koma krävs akut sjukhusvård.
Kirurgiska metoder kan omfatta borttagning eller krossning av urinvägsstenar, eller nefrectomi. När njurfunktionen inte kan återställas blir njurtransplantation huvudbehandlingen.
Prognos
Vid kronisk uremi beror prognosen på sjukdomsstadium, graden av njurfunktionsnedsättning och förekomst av komplikationer. Vid akut uremi är prognosen god när GFR överstiger 30 ml per minut. Hemodialys och hemofiltration förbättrar behandlingsresultaten.
Förebyggande åtgärder
Det finns inga specifika förebyggande metoder. Det viktigaste är att förhindra utvecklingen av sjukdomar som kan orsaka njursvikt, samt att i tid diagnostisera och behandla patologiska tillstånd som påverkar njurarna.
Svar på vanliga frågor
Vad orsakar sjukdomen?
Uremi orsakas främst av njursjukdomar som glomerulonefrit, pyelonefrit, trombos i njurvenerna eller ärftliga njurskador. Mer sällan uppstår tillståndet vid diabetes, hjärt-kärlsjukdom, infektioner, tuberkulos, cancer eller förgiftningar.
Vilken läkare bör man vända sig till?
Eftersom uremi är en följd av njurpåverkan och inte en egen sjukdom är det nefrolog eller urolog som ansvarar för utredning och behandling.
Kan uremi vara livshotande?
Ja. Om akut uremi inte upptäcks och behandlas i tid kan tillståndet leda till uremisk koma och död. Vid kronisk uremi ökar risken för död i takt med att sjukdomen fortskrider.
Var behandlas detta tillstånd?
Akut uremi kräver sjukhusvård och omedelbara medicinska insatser. Den kroniska formen kan behandlas polikliniskt om patienten följer ordinerad behandlingsplan.
