Mictionssyndrom är ett samlingsbegrepp för olika patologiska förändringar som upptäcks vid en vanlig urinanalys. I bred bemärkelse omfattar termen alla avvikelser som ligger utanför referensvärdena. I klinisk praxis avser man dock framför allt fyra parametrar: protein, leukocyter, cylindrar och erytrocyter, vars mängd i urinen är förhöjd.
Dessa laboratoriska förändringar kan förekomma vid många sjukdomar i urinvägarna. Om sådana fynd görs vid en rutinundersökning krävs ofta en mer omfattande utredning för att fastställa orsaken. I vissa fall kan avvikelser, särskilt lätt proteinuri, förekomma hos friska personer som ett resultat av kost, fysisk aktivitet eller andra fysiologiska faktorer.
Orsaker
Listan över tillstånd som kan ge mictionssyndrom är mycket lång. De vanligaste orsakerna är:
Sjukdomar som påverkar njurens glomeruli, vilket gör att ämnen som normalt inte ska passera från blod till urin ändå gör det. Exempel:
- amyloidos
- glomerulonefrit
- diabetesnefropati
- liponefros
Sjukdomar som utgår från njurtubuli, vilket leder till att cylindrar bildas i urinen:
- myelomnefropati
- uratnefropati
- nekrotiserande nefros
- Albrights syndrom, De Toni Debré Fanconis syndrom
Interstitiella njursjukdomar (inflammatoriska processer i vävnaden mellan nefronen):
- pyelonefrit
- interstitiell nefrit
- (ger ofta kraftig leukocyturi)
Njursten (urolithiasis)
Orsakar ofta leukocyturi och erytrocyter i urinen på grund av slemhinneskador från stenarna.
Sjukdomar i övriga urinvägar och könsorganen, t.ex.:
- uretrit
- cystit
- prostatit
- tumörer i urinvägarna
Dessa tillstånd kännetecknas ofta av både leukocyter och erytrocyter i urinen.
Riskfaktorer
Följande faktorer ökar risken för sjukdomar som kan leda till mictionssyndrom:
- ärftlig benägenhet
- bakteriella infektioner
- nedkylning
- endokrina sjukdomar (t.ex. diabetes)
- svåra somatiska sjukdomar (t.ex. njurartärstenos, sarkoidos, myelomsjukdom)
- rökning och alkohol
- låg fysisk aktivitet
- otillräckligt vätskeintag, hög salthalt och proteinrik kost
Patogenes
Proteinuri
Beror oftast på en kombination av två mekanismer:
- Ökad genomsläpplighet i glomerulmembranet, vilket gör att proteiner filtreras i större mängd.
- Försämrad återresorption i tubulusepitelet, vilket gör att större mängder protein utsöndras i urinen.
Hematuri
Förekomsten av erytrocyter i urinen kan uppkomma på flera sätt:
- Vid glomerulonefrit ökar permeabiliteten i kapillärväggen, och blodkroppar läcker ut i urinen.
- Vid svåra former av glomerulonefrit kan kapillärväggen brista, vilket leder till makrohematuri.
- Vid njursten uppstår blödning på grund av mekanisk irritation av urinvägarnas slemhinnor.
- Vid tumörer eller tuberkulos i njuren förstörs vävnad och blodkärl, vilket leder till blod i urinen.
- Vid kapillärtoxiska tillstånd blir glomerulära kapillärer sköra och läckande.
Leukocyturi
Uppstår som en immunreaktion vid infektion i njurar eller urinvägar.
Viktigt om provtagning
Felaktig provtagning kan ge falskt förhöjda leukocyter och erytrocyter.
Man bör:
- samla morgonurin efter noggrann intimhygien
- använda endast mittstråleurin
- undvika urinprov under menstruation
Cylindrar i urin
Cylindrar är alltid ett tecken på njurpåverkan. De bildas i tubuli och består av koagulerat protein eller cellrester.
Typer:
- Hyalina cylindrar – ren proteinutfällning
- Korniga cylindrar – protein blandat med epitelceller
- Vaxcylindrar – bildas vid uttalad skada eller atrofi i distala tubuli
Former
Mictionssyndrom kan uppträda tillsammans med tydliga kliniska symtom eller isolerat, utan andra tecken på urinvägssjukdom.
Symtom
Själva syndromet märks i första hand i urinanalysen:
- erytrocyter (erytrocyturi/hematuri)
- cylindrar (cylindruri)
- protein (proteinuri)
- leukocyter (leukocyturi; över 200 → pyuri)
Kliniska symtom beror på grundsjukdomen och kan inkludera:
- feber, trötthet, sjukdomskänsla
- ryggsmärta i ländryggen, ibland utstrålande
- smärta över blygdbenet
- ansikts- och vävnadssvullnad (typiskt vid njurpåverkan)
- blek, torr och tunn hud
- urinträngningar, sveda, ofullständig blåstömning
- grumlig urin, dålig lukt, sediment, blod- eller varinslag
- förhöjt blodtryck som är svårt att kontrollera
Komplikationer
Mictionssyndrom i sig är inte farligt, men sjukdomarna som orsakar det kan vara allvarliga och leda till:
Akut njursvikt
Uppkommer plötsligt, t.ex. vid försämrad blodförsörjning eller nekros i tubuli. Kräver omedelbar vård.
Kronisk njursvikt
Utvecklas långsamt vid långvarig njursjukdom och kan leda till terminalt njursvikt, vilket kräver hemodialys eller annan reningsbehandling.
Diagnostik
Avvikande urinprov är en signal om vidare utredning. Beroende på situation kan följande ingå:
- anamnes och symtombeskrivning
- blodstatus
- biokemi (kreatinin, urea, glukos, inflammationsmarkörer)
- urinprov enligt Nechiporenko, Zimnitskij; dygnsprotein
- ultraljud av njurar och urinvägar
- röntgen/urografi
- nuklearmedicinsk njurscanning
- angiografi
- CT eller MRT
- njurbiopsi
Behandling
Man behandlar inte mictionssyndromet i sig, utan grundorsaken.
Behandlingen kan omfatta:
- kortikosteroider
- antibiotika
- antiinflammatoriska läkemedel
- smärtstillande
- diuretika
- blodtryckssänkande medel
- medel som förbättrar cirkulation och metabolism
- kirurgiska ingrepp, inklusive transplantation
- dialys (hemodialys eller peritonealdialys)
Prognos
Prognosen beror på den underliggande sjukdomen.
Många tillstånd går att behandla helt, medan andra kan leda till bestående njurskador eller livshotande komplikationer.
Förebyggande
För att minska risken för patologiska förändringar i urinen bör man:
- förebygga njur- och urinvägssjukdomar
- hålla god vätskebalans
- undvika kyla
- leva hälsosamt
- behandla infektioner i tid
Vanliga frågor
Vilken läkare ska man vända sig till?
Börja hos en allmänläkare eller vårdcentral. Vid behov remitteras du till urolog eller nefrolog.
Kan urinprovet visa felaktiga värden?
Ja. Fel kan uppstå vid provtagning eller analys. Om avvikelser upptäcks för första gången rekommenderas ett nytt prov.
Kan man behandla mictionssyndrom med huskurer?
Nej. Huskurer får endast användas som komplement till medicinsk behandling och endast efter godkännande från läkare. Självbehandling kan ge komplikationer.
