En ureterstriktur, även kallad ureterstenos, är en relativt vanlig urologisk åkomma som kan uppstå i vilken del som helst av urinledaren. Tillståndet innebär en förträngning av urinledarens lumen, vilket stör det normala urinflödet. Detta kan i sin tur leda till en rad problem – från återkommande infektioner i urinvägarna till nedsatt njurfunktion. Vid besvär med urineringen krävs därför diagnostik inte bara för att bekräfta diagnosen, utan även för att exakt fastställa var förträngningen sitter och hur den bäst kan behandlas.
Orsaker till ureterstriktur
Urinledaren är ett cirka 25 cm långt rör med muskulär struktur som transporterar urin från njuren till urinblåsan. De vanligaste orsakerna till striktur är:
- nedsatt blodcirkulation i urinledarväggen
- tidigare kirurgiska ingrepp på urinledaren
- mekaniska trauman eller skador
- inflammatoriska processer i vävnaderna bakom bukhinnan
- cancersjukdomar i urinvägarna eller spridning av tumörer i området
- strålbehandling av bäckenorganen – risken för striktur kan kvarstå upp till 20 år efter behandling
- medfödda anatomiska avvikelser
- tuberkulos och andra infektioner
- njursten och komplikationer efter behandling, särskilt om stenen blockerat urinledaren under längre tid
- utvidgning av delar av bukaortan
- endometrios hos kvinnor
Riskfaktorer
Flera faktorer ökar sannolikheten för att utveckla en ureterstriktur:
- cancersjukdomar, särskilt i äggstockar eller livmoderhals hos kvinnor
- kirurgiska ingrepp i bäckenområdet – över hälften av iatrogena strikturer uppstår efter hysterektomi
- fastsittande stenar som blockerar urinledaren; efter stendestruktion kan en förträngning uppstå
- njurtransplantation, eftersom blodcirkulationen i det transplanterade organet kan påverkas
Patogenes
En striktur uppstår vanligtvis som följd av något av följande tillstånd:
- oavsiktlig avsnörning av urinledaren
- ärrbildning i urinledarens vägg
- överväxt av bindväv invändigt i urinledaren
- yttre tryck från tumörer eller ärr i retroperitoneala området
När lumen smalnar av hindras urinflödet från njuren. Trycket inuti njuren ökar, blodcirkulationen försämras och filtrationsprocessen påverkas negativt. Detta leder till att kreatininvärdena stiger. Urinsamlande systemet i njuren vidgas och muskelvävnaden förändras.
Ökat tryck kan dessutom leda till återflöde av urin från urinledaren tillbaka in i njuren, vilket startar sklerotiska förändringar i njurvävnaden. Risken för sekundära infektioner ökar avsevärt, och då utvecklas symtomen snabbare och komplikationerna blir mer uttalade.
Viktigt att veta
Oavsett orsak leder en obehandlad ureterstriktur alltid till försämrad njurfunktion och kan i värsta fall sluta med total förlust av njuren. Problem med urineringen är alltid ett varningstecken och kräver bedömning av en specialist – hembehandling är omöjlig och farlig.
Typer av ureterstrikturer
Strikturer delas in i två huvudgrupper:
Maligna strikturer
Uppstår vid cancer i urinledaren, urinvägarna eller närliggande organ. I dessa fall ska grundsjukdomen behandlas först.
Benigna strikturer
Har andra orsaker än cancer. Behandlingsupplägget anpassas individuellt efter patientens tillstånd och strikturens egenskaper.
Efter längd klassificeras strikturer som:
- korta – upp till 20 mm
- långa – över 20 mm
Symtom
Hos många patienter ger ureterstriktur inga symtom förrän njurfunktionen påverkas. När besvär uppstår kan man se:
- dov värk med utstrålning mot ländryggen
- synligt blod i urinen
- mikroskopisk hematuri som upptäcks vid urinprov
Vid sekundär infektion kan följande symtom tillkomma:
- kraftig smärta i sidan
- illamående och kräkningar
- feber och allmänpåverkan
Vid avancerat sjukdomsförlopp, då njurfunktionen är nedsatt, kan följande uppträda:
- oregelbunden hjärtrytm
- andfåddhet även i vila
- trötthet och svaghet
- ihållande törst
- ammoniakliknande andedräkt
- svullnad i ansikte, hals eller ben
- i sällsynta fall – medvetandepåverkan
Möjliga komplikationer
Om strikturen lämnas obehandlad kan urinflödet blockeras helt eller delvis, vilket kan orsaka:
- successiv försämring av njurfunktionen och slutligen njurförlust hos patienter med två njurar
- akut njursvikt hos patienter med endast en fungerande njure eller strikturer på båda sidor
En annan vanlig komplikation är bakteriell infektion, som förvärrar tillståndet och kräver justering av behandlingsplanen.
Diagnostik
Eftersom symtomen liknar andra urologiska sjukdomar krävs noggrann utredning. Vanliga undersökningar inkluderar:
- ultraljud av buken – förstahandsmetod för att upptäcka en eventuell förträngning
- röntgen med diuretika för att bedöma njurfunktionen
- intravenös kontrastundersökning för att lokalisera strikturen
- retrograd kontrastundersökning via kateter vid behov
- uretroskopi, ibland kombinerad med biopsi
- datortomografi för detaljerad anatomisk kartläggning
- Whitaker-test i svåra och avancerade fall
Viktigt!
Om du upplever problem med urineringen ska du inte vänta eller hoppas att symtomen försvinner av sig själv. Tidig diagnostik är avgörande för att undvika farliga komplikationer.
Behandling
Beroende på orsak, omfattning och allmäntillstånd kan urologen rekommendera:
- röntgenendourologisk intervention, en metod som kombinerar diagnostik och behandling
- stentning av urinledaren, med möjlighet till långtidstent vid behov
- ballongdilatation av det förträngda området
- kirurgisk resektion och reanastomos av urinledaren
- psoas hitch-teknik vid strikturer i den nedre delen av urinledaren
- rekonstruktion med vävnad från urinblåsan eller tunntarmen vid omfattande strikturer
- autolog transplantation i mycket svåra fall
Prognos
Vid tidig upptäckt är prognosen mycket god och njurfunktionen kan återställas helt, särskilt vid benigna strikturer.
Vid maligna strikturer beror prognosen på grundsjukdomen och dess stadium.
Förebyggande
Det finns inga specifika metoder för att helt förebygga strikturer, eftersom de kan drabba vem som helst. Dock har modern kirurgi och utveckling inom urologisk, gynekologisk och obstetrisk vård minskat risken för iatrogena komplikationer avsevärt.
Vanliga frågor
Hur stor sten kan blockera urinledaren?
Urinledaren är vanligtvis 5–6 mm i diameter. Stenar som är större än detta kan fastna och blockera urinflödet. Mindre stenar passerar oftast spontant. Långvarig obstruktion kräver alltid bedömning av urolog.
Vad är en urinledarstent?
En stent är ett rörformigt implantat som sätts in för att snabbt återställa urinflödet från njuren. Ingreppet är minimalt invasivt och används främst vid akut stopp i urinledaren.
Hur länge kan en stent sitta kvar?
En stent måste bytas regelbundet och kan vanligtvis ligga kvar i 3–6 månader. Tiden bestäms individuellt av behandlande urolog.
Vilken läkare behandlar ureterstrikturer?
Urologer behandlar alla sjukdomar i urinvägarna och ansvarar för diagnostik, behandling och uppföljning av patienter med striktur.
Är ureterstriktur ett hinder för graviditet?
Rekonstruktiv behandling bör genomföras innan graviditeten för att undvika risker för både kvinnan och barnet. Under graviditet kan urinvägarna utsättas för ytterligare tryck, vilket kan förvärra redan befintliga strikturer.
