Skador på urinblasen är en allvarlig åkomma som markant försämrar patientens allmäntillstånd. Mekaniska skador på detta organ utgör enligt statistik en liten men betydande del av alla traumafall. Ökningen av trafikolyckor, arbetsplatsolyckor, tekniska katastrofer och militära konflikter har bidragit till att antalet fall stadigt ökar.
Majoriteten av patienterna är män i arbetsför ålder, vanligtvis mellan 20 och 50 år. Skadorna förekommer ofta tillsammans med frakturer i bäckenet eller ryggraden samt med skador på andra inre organ.
Orsaker
Urinbubbleskador uppstår när organet utsätts för olika typer av mekaniskt våld. Vanliga orsaker är:
- trafikolyckor (står för över 25 procent av fallen)
- fall från höjd mot hårt underlag
- slag mot nedre delen av buken av trubbigt föremål
- knivskador
- skottskador
- komplicerade aborter utförda utanför vården
- medicinska ingrepp (t ex kateterisering, dilatation av urinröret, operationer på livmoder eller tarm)
- svåra urologiska sjukdomar som leder till försämrat urinflöde (t ex prostataförstoring eller strikturer i urinröret)
Observera:
I vissa fall kan urinblasen brista vid kraftiga hopp eller landningar, särskilt om blåsan är fylld eller vävnaden är försvagad av ärr.
Riskfaktorer
Faktorer som ökar risken för urinbubbleskador:
- sjukdomar som försämrar urinflödet
- vana att hålla sig länge när man behöver urinera
- alkoholmissbruk
- bilkörning i berusat tillstånd
- asocialt beteende med risk för slagsmål
- deltagande i militära konflikter
Typer av skador
Efter typen av vävnadsskada delas urinbubbleskador in i:
- kontusion (blåsa)
- partiell bristning
- total bristning
Med hänsyn till bukhinnevävnaden (peritoneum), som delvis täcker urinblasen, delas bristningar in i:
- intraperitoneal ruptur – urin läcker in i bukhålan, vilket kan leda till urosascites och senare peritonit; utgör mer än hälften av fallen
- extraperitoneal ruptur – urin läcker ut i bäckenområdet utan kontakt med bukhålan; vanligt vid skador på blåsans främre vägg eller hals
- kombinerad ruptur – både intra- och extraperitoneal skada förekommer samtidigt
Skadan kan vara isolerad (enbart urinblasen är skadad) eller kombinerad (flera organ skadas samtidigt).
Dessutom klassas skador som slutna eller öppna, beroende på om det finns kontakt med yttre miljön.
Symtom
Symtomen är vanligtvis tydliga och uttalade.
Vid kontusion (blåsa):
- dov smärta i nedre delen av buken
- ömhet vid palpation
- urineringsbesvär: smärta, täta trängningar, små urinmängder
- blod i urinen (hematuri), ofta synlig som rödaktig färg
Vid bristning av urinblasen:
- intensiv smärta i nedre delen av buken, ibland spridande över hela buken eller till ljumsken
- blodtrycksfall, snabb puls
- blek hud, illamående, kräkningar
- tecken på smärt- och traumaschock, i vissa fall medvetandepåverkan
Andra tecken kan vara:
- urinretention eller total oförmåga att urinera
- svullnad i underlivet och ovanför blygdbenet
- blåmärken och utbredd svullnad i bäckenområdet
Komplikationer
Urinbubbleskador innebär en hög risk för livshotande komplikationer. Även vid snabb medicinsk hjälp är dödligheten relativt hög – upp till en fjärdedel av patienterna avlider.
Möjliga komplikationer:
- kraftiga blödningar
- urosascites, peritonit, urosepsis
- chocktillstånd (infektiös, traumatisk, hemorragisk, smärtchock)
- inflammation i retroperitonealvävnaden
- abscesser och djupa mjukdelsinfektioner
- fistelbildning
- osteomyelit
- urininkontinens
Viktigt:
Ju snabbare patienten når sjukhus och får vård, desto större är chanserna att överleva och undvika komplikationer.
Diagnos
Läkaren misstänker urinbubbleskada baserat på symtom, patientens berättelse och eventuell tidigare urologisk problematik. För att säkerställa diagnosen kan följande undersökningar genomföras:
- blod- och urinprover
- kateterisering av urinblasen (bland annat Zeldovich-test)
- ultraljud av bäcken, njurar och bukorgan
- retrograd cystografi
- datortomografi eller magnetkameraundersökning av urinblasen och bäckenet
- diagnostisk laparoskopi vid oklara fall
- bedömning av andra specialister beroende på patientens tillstånd
Behandling
Patienten ska omedelbart läggas in på sjukhus.
Vid kontusioner och partiella rupturer:
Behandlingen är konservativ och omfattar:
- strikt sängläge
- kateter i urinblasen
- antiinflammatoriska och smärtlindrande läkemedel
- blodstillande och avsvällande mediciner
- antibiotikabehandling
Vid total bristning:
Endast kirurgi kan återställa urinblasen. Moderna metoder innebär oftast laparoskopisk kirurgi där rupturen sys och dränage läggs in.
Prognos
Prognosen beror på skadans omfattning och förekomsten av komplikationer. Vissa patienter återhämtar sig helt, medan andra kan få kvarstående besvär. I allvarliga fall kan skadan leda till döden.
Förebyggande
Risken för urinbubbleskada kan minskas genom att:
- undvika riskfyllda situationer hemma, på arbetsplatsen och i trafiken
- inte köra bil berusad
- undvika slagsmål och konflikter
- inte dricka för mycket alkohol
- följa upp urologiska sjukdomar hos specialist
- söka vård direkt vid tecken på urinbubbleskada
Vanliga frågor
Vad är den vanligaste orsaken till urinbubbleskador?
Trafikolyckor står bakom cirka 90 procent av alla traumatiska urinbubbleskador.
Är urinen alltid röd vid bristning?
Nej. I vissa fall är blödningen minimal och blodet kan endast upptäckas mikroskopiskt.
Behövs operation vid varje skada?
Nej. Vid partiella skador kan konservativ behandling vara tillräcklig.
