Akut glomerulonefrit är en bilateral, immunologiskt betingad inflammation i njurarna som framför allt drabbar glomeruli, det vill säga njurens finaste filtreringsstrukturer. Sjukdomen förekommer hos barn, tonåringar och unga vuxna och ses oftare hos män än hos kvinnor. Fallen ökar vanligtvis under kalla och fuktiga perioder på året, då infektionssjukdomar är vanligare och kan utlösa glomerulonefrit.
Utan behandling kan sjukdomen övergå i ett kroniskt förlopp och så småningom leda till kronisk njursvikt. Tidig medicinsk kontakt vid de första symtomen är avgörande för att fastställa diagnos och inleda korrekt behandling.
Etiologi – orsaker
Akut glomerulonefrit uppträder oftast efter en bakteriell eller viral infektion, exempelvis:
- halsfluss eller förvärring av kronisk tonsillit
- scharlakansfeber
- erysipelas
- faryngit
Den vanligaste utlösande mikroorganismen är grupp A beta-hemolytiska streptokocker.
Andra mikroorganismer som kan bidra:
- influensavirus
- påssjukevirus
- herpesvirus
- röda hund-virus
- difteribakterier
- stafylokocker och streptokocker
- brucella
- salmonella m.fl.
I vissa fall orsakas sjukdomen av icke-infektiösa faktorer:
- överkänslighet mot vaccin- eller serumbeståndsdelar, pollen
- läkemedel med njurtoxiska effekter
- alkohol
- insekts- eller ormbett
Riskfaktorer
Risken är högre hos personer med ärftlig disposition, hos barn och ungdomar samt efter kraftig nedkylning.
Viktigt att veta
Ibland utvecklas akut glomerulonefrit som en följdsjukdom till autoimmuna tillstånd, exempelvis systemisk lupus erythematosus.
Patogenes – hur sjukdomen utvecklas
Sjukdomen orsakas av att immunkomplex (antikroppar bundna till antigen) fastnar i glomerulis blodkärlsmembran. Detta leder till:
- ökad kärlpermeabilitet
- ökad risk för mikrotromber
- nedsatt syre- och näringstillförsel till njurvävnaden
Det aktiverar det renin-angiotensin-aldosteron-systemet, vilket orsakar kärlsammandragning och ett stigande blodtryck.
Högt blodtryck och inflammationen försämrar njurens filtrering, vilket leder till salt- och vätskeretention, synliga eller dolda ödem, samt förekomst av blod och protein i urinen.
Symtom vid akut glomerulonefrit
Sjukdomen debuterar vanligtvis 1–3 veckor efter infektionen.
De typiska symtomgrupperna är:
- Ödem
- Förhöjt blodtryck
- Urinavvikelser
Ödem
7–9 av 10 drabbade får svullnad, oftast först i ansiktet på morgonen. Under dagen kan ödem märkas på underben och fötter. Vid svåra fall kan vätska samlas i hjärtsäcken, lungorna eller buken, eller orsaka generaliserat ödem (anasarka).
Dolda, inre ödem märks som snabb viktökning.
Blodtrycksförhöjning
Blodtrycket är ofta måttligt förhöjt (upp till ca 160/100 mmHg), men även en sådan nivå kan vara skadlig vid kvarstående förlopp. Pulsen är ofta låg (under 60 slag/minut).
Vid snabbt minskad blodvolym kan patienten utveckla hjärtastma eller lungödem.
Neurologiska symtom
Vid hjärnödem kan följande uppkomma:
- svår huvudvärk
- syn- och hörselstörningar
- illamående och kräkningar
- motorisk och emotionell oro
- kramper i svåra fall
Urinprov
Fynden kan omfatta:
- erytrocyter (mörkröd, ”köttslamsliknande” urin vid uttalad hematuri)
- protein
- cylindrar
- minskad urinmängd
- ökad urintäthet
Feber kan förekomma vid kraftig inflammation.
Komplikationer
Utan behandling kan akut glomerulonefrit leda till:
- kronisk njursvikt
- järnbristanemi på grund av långvarig blodförlust i urinen
Diagnostik
Vid misstanke görs följande undersökningar:
- urinprov: erytrocyter, protein, cylindrar, hög densitet
- blodstatus: förhöjd sänka
- blodprov (biokemi): lågt totalprotein, förhöjt kreatinin
- immunologiskt test: ASO, streptokockantigen, komplementnivåer
- ultraljud av buk och retroperitoneum
- urografi
- njurbiopsi med vävnadsanalys
Vid fastställd diagnos avgör läkaren den mest lämpliga behandlingen.
Behandling
Patienten läggs in på urologisk eller nefrologisk avdelning. Behandlingen kan innefatta:
- sängläge
- saltfattig och proteinreducerad kost, vätskerestriktion
- noggrann registrering av vätskeintag och urinmängd
- glukokortikoider (1–1,5 mån)
- diuretika
- blodtryckssänkande medel
- antibiotika
- antikoagulantia
- dialys (hemodialys eller peritonealdialys) vid behov
Vårdtiden är vanligtvis 4–6 veckor. Efter utskrivning följer uppföljning hos nefrolog.
Prognos
Vid tidig och korrekt behandling är prognosen god och de flesta blir helt återställda. Utan behandling, eller ibland trots terapi, kan sjukdomen övergå i ett kroniskt förlopp med njursvikt. Dödsfall är mycket ovanliga.
Förebyggande åtgärder
För att minska risken rekommenderas:
- fullständig behandling av akuta infektioner
- behandling av kroniska infektionshärdar
- hälsosam livsstil, regelbunden motion och god sömn
- undvikande av nedkylning och fuktig miljö
Vid tidiga symtom bör man snabbt söka vård för att förebygga komplikationer.
Frågor och svar
Vilken läkare ska man kontakta vid misstänkta njursymtom?
Urolog eller nefrolog diagnostiserar och behandlar njursjukdomar, inklusive akut glomerulonefrit.
Vad är skillnaden mellan mikro- och makrohematuri?
- Mikrohematuri: 5–100 erytrocyter per synfält, urinen kan se normal ut.
- Makrohematuri: urinen är tydligt röd på grund av rikliga mängder erytrocyter.
Uppstår ödem alltid vid glomerulonefrit?
Ödem är vanliga men förekommer inte hos alla patienter.
Vilken behandling är mest effektiv?
Behandlingen anpassas individuellt. Vanligtvis kombineras glukokortikoider, blodtryckssänkande läkemedel, diuretika, sängläge och kostrestriktioner.
