Multipel skleros (MS) är en kronisk demyeliniserande sjukdom i det centrala nervsystemet som kännetecknas av att flera inflammatoriska skador uppstår i hjärna och ryggmärg. Symtomen varierar, men vanliga tecken är svaghet i benen, nedsatt finmotorik, tal- och synpåverkan, yrsel och domningar. Sjukdomen kan med tiden leda till nedsatt funktionsförmåga och i vissa fall invaliditet. Det finns ännu ingen botande behandling, men dagens terapier kan minska antalet skov och hjälpa patienter att behålla arbets- och social funktion under lång tid.
Orsaker till multipel skleros
MS utvecklas genom ett samspel mellan genetisk benägenhet och yttre faktorer. Infektioner, särskilt virusinfektioner som Epstein–Barr-virus eller mässling, betraktas ofta som möjliga utlösare.
Faktorer som kan bidra till utveckling eller försämring av sjukdomen:
- frekventa infektioner under barndomen
- stress
- exponering för toxiner såsom bly och arsenik
- högt intag av animaliskt fett och protein
- brist på vitamin B12 och D
- kvinnligt kön
- boende i områden med kallt och fuktigt klimat
- europeisk härkomst
- boende i områden med betydande industriellt eller radioaktivt miljöarbete
Hur MS utvecklas – sjukdomsmekanismer
Vid MS angrips myelinet, det fettrika skyddande höljet runt nervtrådarna. Immunförsvaret reagerar felaktigt mot myelinets proteiner, vilket leder till inflammation, vävnadsskada och i förlängningen nervdegeneration.
När myelinet bryts ned försämras nervimpulsernas hastighet. Kroppen försöker delvis reparera skadan genom remyelinisering, men denna förmåga minskar med tiden. På platser där myelinet förstörts bildas ärrvävnad, så kallade plack, vilket ytterligare stör nervsignalerna.
Eftersom skadorna är utspridda i olika delar av centrala nervsystemet blir symtombilden ofta varierande och växlande över tid. Skov uppstår när inflammationen aktiveras och remissioner när inflammationen tillfälligt lugnar sig.
Klassificering av multipel skleros
De vanligaste formerna av MS är:
• Skovvis (remitterande) MS:
Vanligast förekommande. Perioder av skov följs av förbättringar. Neurologisk skada kan dock fortskrida även mellan skoven.
• Sekundärprogressiv MS:
Utvecklas ofta efter en skovvis fas. Sjukdomen blir mer kontinuerligt försämrande med färre remissioner.
• Primärprogressiv MS:
Ger gradvis försämring redan från början utan tydliga skov. Vanligare bland män och svårare att behandla.
• Primärprogressiv MS med skov (malign form):
En aggressiv och snabbt förvärrad variant som förekommer sällan.
Symtom vid multipel skleros
Symtomen varierar beroende på var skadorna sitter. Vanliga klagomål är:
- onormal trötthet
- täta urinträngningar
- humörsvängningar
- svaghet eller tyngdkänsla i benen
- dubbelseende
- ostadighet vid gång
- domningar i armar och ben
De vanligaste neurologiska symtomen rör känselbortfall, synpåverkan, ögonrörelsestörningar och gångsvårigheter.
Ett klassiskt symtomkomplex som kan ses hos patienter är Marburgs pentad, som inkluderar:
- spastisk svaghet i benen
- bitemporal blekhet av synnervspapillen
- nystagmus
- intentionstremor
- nedsatta bukreflexer
Sjukdomen kan även ge:
- koordinationssvårigheter och ataxi
- smärta vid ögonrörelser och synnedsättning
- Lhermittes tecken – en elektrisk stötliknande känsla vid framåtböjning av nacken
- symtom som förvärras av värme (till exempel efter varma bad)
- urininkontinens eller ofullständig blåstömning
- kognitiva förändringar, minnessvårigheter, depression och långvarig utmattning
Diagnostik av multipel skleros
Diagnosen bygger på kliniska tecken samt fynd som visar spridning av skador i både tid och rum. Bedömningen inkluderar:
- neurologisk undersökning
- medicinsk historik
- MR av hjärna och ryggmärg (ofta med kontrast)
- undersökning av framkallade potentialer
- analys av ryggvätska, bland annat för förekomst av oligoklonala IgG-band
Diagnostiska skalor som Kurtzkes Expanded Disability Status Scale (EDSS) används för att utvärdera funktionsnedsättning och sjukdomens utveckling.
Differentialdiagnoser
MS kan likna många andra sjukdomar, och diagnostiken måste utesluta bland annat:
- akut disseminerad encefalomyelit
- reaktioner på vaccin eller infektion
- borrelia
- sarkoidos
- mitokondriella sjukdomar
- systemisk lupus erythematosus
- antifosfolipidsyndrom
- vaskuliter
- kroniskt trötthetssyndrom
Behandling av multipel skleros
Det finns ingen botande behandling, men dagens terapier riktar sig mot att:
- bromsa sjukdomens utveckling
- minska inflammationen
- reducera risken för nya skov
- lindra symtom och förbättra livskvaliteten
Behandlingarna kan omfatta:
- immunmodulerande läkemedel, exempelvis beta-interferoner
- kortikosteroider vid skov (till exempel metylprednisolon)
- plasmaferes vid svåra skov
- immunosuppressiva läkemedel vid aggressiva former
Symtomlindrande behandling kan inkludera:
- läkemedel mot spasticitet
- smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel
- antiepileptika vid balans- och tremorproblem
- antidepressiva
- antioxidanter och stödjande behandling
Rehabilitering är en viktig del av behandlingen. Fysioterapi, arbetsterapi och stöd från psykolog kan hjälpa patienter att bibehålla funktion och livskvalitet.
Prognos
MS kan ha ett oförutsägbart förlopp. Tack vare modern behandling och nya terapier kan många leva ett aktivt liv under lång tid med bättre kontroll över symtomen och färre skov.
Förebyggande åtgärder
Förebyggande arbete handlar främst om att minska risken för skov. Rekommendationer innefattar:
- bibehållen fysisk aktivitet
- kost rik på fleromättade fettsyror
- tillräckligt intag av vitamin D
- undvika stress
- undvika överhettning, nedkylning och långvarig solexponering
- förebygga infektioner
Tidigt insatt behandling och följsamhet till medicinska råd kan avsevärt bromsa sjukdomens utveckling.
Vanliga frågor
Hur behandlas multipel skleros?
Det finns ingen botande behandling. Terapin syftar till att minska inflammation, förebygga skov och bromsa funktionsnedsättning.
Hur länge lever man med MS?
Det varierar mycket. Förloppet beror på sjukdomstyp, sjukdomsaktivitet, allmänt hälsotillstånd och andra individuella faktorer.
Hur diagnostiseras MS?
Genom klinisk utvärdering, MR, analys av ryggvätska och andra neurologiska tester.
Är MS ärftligt?
Man kan ärva en ökad benägenhet, men sjukdomen är inte direkt nedärvd.
Varför är MS farligt?
MS kan orsaka muskelspasmer, synpåverkan, nystagmus, tremor, känselstörningar och gradvis ökande funktionsnedsättning.
