Enterit är ett samlingsnamn för en grupp inflammatoriska sjukdomar som drabbar tunntarmen. Den patologiska processen kan utvecklas till följd av parasitära, toxiska, bakteriella eller virala angrepp på tarmen. Symtomen varierar beroende på sjukdomens form.
Vid akuta inflammatoriska tillstånd är den kliniska bilden tydlig och omfattar buksmärtor, matsmältningsbesvär, avföringsrubbningar samt feber. Kroniska former av enterit ger ofta mindre uttalade symtom men pågår under lång tid, ibland i flera år, med växlande perioder av försämring (skov) och förbättring (remission). Utan adekvat behandling övergår sjukdomen snabbt i ett kroniskt stadium och blir betydligt svårare att behandla.
Diagnostik och fortsatt behandling av enterit handläggs i första hand av gastroenterolog. Beroende på situationen kan även infektionsläkare, parasitolog och andra specialister involveras.
Orsaker till enterit
Enterit kan utvecklas av många olika orsaker. Bland de vanligaste finns infektioner i tunntarmen, toxisk påverkan på tarmvävnaden samt infektion med parasiter eller maskar. Det förekommer även autoimmuna former av inflammation som inte är kopplade till infektion.
I vissa fall kan orsaken inte fastställas exakt. Då talar man om idiopatisk enterit, en form av inflammation som uppstår spontant utan tydlig bakomliggande faktor.
Att identifiera orsaken är avgörande för korrekt diagnos och val av behandling. Utredning av bakomliggande faktorer utförs av gastroenterolog.
Patogenes vid enterit
Utvecklingen av inflammation i tunntarmen är multifaktoriell. Möjliga utlösande faktorer inkluderar:
- toxisk påverkan
- infektioner
- allergiska eller autoimmuna reaktioner
- kostrelaterade faktorer
- parasitinfektioner (helminter)
- exponering för joniserande strålning
Toxiska skador är en av de vanligaste orsakerna och kan bero på förgiftning av exempelvis giftiga växter, svampar, livsmedel, tungmetallsalter eller vissa kemiska föreningar. Läkemedel kan också orsaka inflammation vid överdosering eller långvarig användning, vilket oftast leder till kroniska former.
Infektiös enterit kan orsakas av virus som parvovirus, rotavirus och adenovirus samt av vissa bakterier. Svampinfektioner förekommer mer sällan.
Autoimmuna former ses vid exempelvis Crohns sjukdom och mer sällan vid allergiska reaktioner. Hos små barn kan enterit uppstå vid introduktion av nya livsmedel. I undantagsfall kan tillståndet utvecklas efter anafylaktisk reaktion.
Kostrelaterade faktorer kan leda till både akuta och kroniska former av enterit, särskilt vid överdriven konsumtion av alkohol, stark, fet eller rökt mat.
Parasitinfektioner orsakar ofta långvariga skador på tarmens slemhinna. Strålningsenterit förekommer vid exponering för joniserande strålning men är relativt ovanlig.
Riskfaktorer
Faktorer som ökar risken för att utveckla enterit inkluderar:
- njursvikt med nedsatt utsöndring av toxiner
- leversvikt med otillräcklig blodrening
- rökning och nikotinanvändning
- överdriven alkoholkonsumtion
- ateroskleros med försämrad blodcirkulation i tarmens kärl
- autoimmuna sjukdomar
- genetiska syndrom
- benägenhet för allergiska reaktioner
Riskfaktorer kräver medicinsk uppföljning och behandling under specialistkontroll, i första hand av gastroenterolog.
Klassificering och former av enterit
Enterit kan klassificeras utifrån flera kriterier.
Förlopp
- Akut enterit – uttalade symtom och hög risk för komplikationer
- Kronisk enterit – långvarigt förlopp med skov och remissioner, ofta svår att bota helt
Svårighetsgrad
- lindrig form
- måttlig form
- svår form som kräver sjukhusvård och ibland kirurgisk behandling
Morfologiska förändringar
- katarral enterit – ytlig inflammation och svullnad
- granulomatös enterit – bildning av granulom
- erosiv eller ulcerös enterit – slemhinneskador
- atrofisk enterit – tillbakabildning av funktionell vävnad
- hemorragisk enterit – blödningar till följd av kärlskador
Vid kronisk enterit skiljer man mellan skov och remission.
Symtom vid enterit
Symtomen varierar beroende på sjukdomens form och fas. Vanliga tecken är:
- buksmärtor, ofta runt naveln eller i övre delen av buken
- diarré, vid akuta former upp till 10–20 gånger per dygn
- matsmältningsbesvär såsom halsbränna, uppkördhet och tyngdkänsla
- illamående och kräkningar
- feber och allmän sjukdomskänsla
Observera
Symtomen är inte specifika och kan förekomma vid andra tillstånd som kolit eller gastroenterit. Hos kvinnor kan enterit ibland misstas för gynekologiska sjukdomar. Självdiagnostik rekommenderas inte – korrekt diagnos kräver medicinsk utredning.
Komplikationer
Komplikationer vid enterit omfattar sårbildning i tunntarmen, kroniska matsmältningsstörningar och försämrad livskvalitet. Vid svåra former finns risk för kraftiga blödningar eller vävnadsnekros, vilket kan kräva kirurgiskt ingrepp. Risken beror på orsak, sjukdomstyp och tidpunkt för behandling.
Diagnostik av enterit
Diagnostiken är både laboratorie- och instrumentell. Vanliga undersökningar inkluderar:
- blodprover (allmänna och biokemiska)
- avföringsanalyser
- funktionella tester
- enterografi och röntgen med kontrast
- endoskopiska undersökningar av tunntarmen
Vid misstanke om spridning undersöks även magsäck och tjocktarm.
Behandling
Behandling kan ske polikliniskt eller på sjukhus beroende på svårighetsgrad. Alla patienter rekommenderas skonsam kost. Etiologisk behandling riktas mot orsaken och kan omfatta antibiotika, antiparasitära läkemedel eller antivirala preparat. Vid virusinfektioner används ofta även immunstimulerande medel och vitaminer.
Symtomlindrande behandling kan inkludera sammandragande läkemedel och preparat för att återställa tarmfloran.
Viktigt
Vid svåra former med vävnadsnekros kan kirurgisk resektion av delar av tarmen bli nödvändig. Tidig kontakt med läkare minskar risken för allvarliga komplikationer.
Prognos
Prognosen är oftast god vid lindriga och måttliga former. Svåra och kroniska former kräver långvarig behandling och kan sällan botas helt, men sjukdomen kan ofta hållas i remission.
Förebyggande åtgärder
Förebyggande av enterit innefattar balanserad kost, avhållsamhet från alkohol och rökning, samt att undvika okontrollerad läkemedelsanvändning. Regelbundna hälsokontroller rekommenderas.
Vanliga frågor
Vem drabbas oftare – barn eller vuxna?
Barn drabbas oftare på grund av omogen tarmfunktion och bristande hygien. Enterit förekommer dock även hos vuxna.
Kan enterit botas helt?
Vid tidig behandling av akut enterit är fullständig återhämtning möjlig. Vid kronisk enterit är fullständig bot sällsynt.
Är sjukhusvård alltid nödvändig?
Nej. Sjukhusvård krävs främst vid svåra former.
Hur lång tid tar behandlingen?
Från några veckor till flera månader beroende på sjukdomens form.
Är enterit smittsamt?
I regel nej. Endast i mycket sällsynta fall, till exempel vid kolerainfektion, kan smittsamhet förekomma.
