Erosiv gastrit är en kronisk inflammatorisk och degenerativ process där slemhinnan och det underliggande slemhinnelagret i magsäcken skadas och det uppstår erosioner. Tillståndet är vanligt förekommande. Statistiskt ses det oftare hos män (flera gånger oftare). Erosiv gastrit utvecklas ofta efter en längre tids gastrit med ökad magsyra, men kan också utlösas av andra faktorer, till exempel vissa läkemedel. Symtomen är typiska: dyspepsi i kombination med smärta. Vid erosiv gastrit finns alltid en risk för blödning, vilket är den största faran vid sjukdomen.
Diagnostik och behandling sköts av läkare. Patienter med erosiv gastrit handläggs av gastroenterolog. Behandlingen är konservativ.
Orsaker till erosiv gastrit
Erosiv gastrit har en inflammatorisk bakgrund och innebär att magsäcksvävnaden påverkas ned till submukosan. Tillståndet kan ses som ett förstadium till magsår. Det drabbar framför allt män. Enligt våra bedömningar är antalet manliga patienter 2-4 gånger högre än antalet kvinnliga. Detta kan bland annat hänga samman med att riskvanor är vanligare och att män oftare söker vård senare.
Orsakerna kan vara kostrelaterade, inflammatoriska, infektiösa och andra. Det finns många möjliga varianter.
Att bedöma orsakerna till erosiv gastrit är en läkaruppgift. Profilansvarig specialist är gastroenterolog.
Sjukdomsmekanism
Direkta orsaker till erosioner i magsäcken kan vara:
- användning av vissa läkemedel: särskilt riskfyllda är antiinflammatoriska läkemedel av NSAID-typ, samt antibiotika och vissa hormonella läkemedel (till exempel prednisolon och liknande)
- infektion med Helicobacter pylori, där den bakomliggande faktorn ofta är gastrit med ökad syraproduktion
- alkoholkonsumtion och alkoholmissbruk
- rökning och nikotinbruk
- skador på magsäcken eller andra delar av mag-tarmkanalen
- autoimmuna sjukdomar, till exempel Crohns sjukdom, där en generell inflammation kan påverka slemhinnor i mag-tarmkanalen
Andra infektioner kan också vara inblandade. Inflammation i magslemhinnan kan uppstå vid infektion med cytomegalovirus eller vissa herpesstammar, men det är mindre vanligt. Den vanligaste varianten är erosiv gastrit som utvecklas på grund av långvarig gastrit med ökad syraproduktion. Det är en process som tar tid, särskilt om patienten får behandling. Erosioner kan ses som ett förstadium till sår. Övriga faktorer är betydligt mer sällsynta.
Ibland uppstår erosiv gastrit utan tydlig orsak. Då talar man om idiopatisk erosiv gastrit. Diagnosen kan senare omprövas när nya kliniska uppgifter framkommer. Ofta visar det sig att fysiska eller psykiska stressfaktorer samt hormonella rubbningar har spelat en roll.
Riskfaktorer
Riskfaktorer ökar sannolikheten för att sjukdomen utvecklas och skapar förutsättningar för att den ska uppstå. Exempel på riskfaktorer:
- återkommande stress, som kan påverka mag-tarmkanalen indirekt via hormonella förändringar
- manligt kön, då erosiv gastrit och magsår ses ungefär 4 gånger oftare hos män
- hormonell obalans kopplad till naturliga eller sjukliga faktorer samt endokrina sjukdomar
- tidigare sjukdomar i mag-tarmkanalen, till exempel problem med lever, tolvfingertarm, tjocktarm och liknande
- rökning, alkohol och droger
- långvarig immobilisering, där erosiv gastrit kan utvecklas hos sängliggande patienter på grund av stagnation och cirkulationspåverkan (särskilt vid långvarig oförmåga att röra sig)
- felaktiga kostvanor, som är en generell riskfaktor vid gastrit och magsår, där erosioner är en möjlig variant
Gastrit med erosioner är ett allvarligt tillstånd som kan leda till blödningar och andra komplikationer. Att kartlägga orsaker och riskfaktorer är nödvändigt för att behandlingen ska bli effektiv. Utredningen görs med hjälp av laboratorieprov och instrumentella undersökningar.
Klassificering och former
Erosiv gastrit kan klassificeras utifrån var i magsäcken förändringarna sitter samt endoskopiskt utseende.
Utifrån lokalisation
- inflammation och erosion i antrum (nedre delen av magsäcken, nära övergången till tolvfingertarmen)
- inflammation i magsäckens kropp (corpus)
Utifrån endoskopisk bild
- erosiv gastrit med inflammation ned till submukosan
- erosiv gastrit med hyperplastisk komponent, där slemhinnan gradvis kan förändras och i vissa fall utvecklas till cancer
- hemorragisk form (erosiv-hemorragisk gastrit), där det förutom erosioner även finns områden med lokala blödningar
Utifrån svårighetsgrad
Man brukar beskriva tre faser:
- ytlig gastrit, där erosion saknas eller precis börjar bildas, detta kan ses som ett steg före erosiv gastrit
- erosiv gastrit, inflammation i slemhinnan med påverkan ned till submukosan
- magsår, där skadan går djupare i magsäcksväggen och blödningsrisken ökar
Erosioner i fas 2-3 innebär risk för komplikationer och kräver behandling direkt efter diagnos.
Observera
Man skiljer ofta mellan akuta och kroniska former. Akut erosiv skada i magsäcken ger vanligtvis tydligare symtom. Kronisk erosiv gastrit har ofta mindre uttalade besvär. I de allra flesta fall rör det sig om en kronisk form, och en akut fas är kort eller saknas helt.
Erosioner kan vara enstaka eller flera. Flera erosioner ger oftare en svårare bild och mer uttalade symtom. Tillståndet är ofta inte isolerat, utan kan förekomma tillsammans med duodenit eller esofagit (inflammation i matstrupen).
Behandlingsstrategi väljs utifrån klinisk bild och sjukdomsform. Erosion i magslemhinnan kräver en samlad bedömning med både laboratorieprov och instrumentella undersökningar.
Symtom vid erosiv gastrit
Symtomen beror på sjukdomsform, och blir ofta tydligare vid akut förlopp. Vanliga symtom:
- smärta i övre delen av buken (epigastriet), strax ovanför eller i höjd med naveln (smärtan kan ibland likna hjärtsmärta och därmed ge risk för felbedömning)
- illamående, kräkningar, halsbränna och rapningar, dyspeptiska besvär som ofta förvärras vid skov
- uppblåsthet och ökad gasbildning
- blodtrycksfall eller svängningar, oftare åt lägre värden
- svart avföring eller avföring som är mörkare än vanligt
Komplikationer
Erosion i magslemhinnan kan ofta leda till komplikationer. Hur allvarliga de blir varierar. Vanligast är järnbristanemi som uppstår på grund av långvarig, även om liten, blodförlust. Det kan också uppstå akuta blödningar i mag-tarmkanalen. Vid erosioner finns risk för kraftiga, livshotande blödningar. Detta kräver omedelbar sjukhusvård.
Det finns även risk att tillståndet övergår i cancer. Slemhinnan kan förändras och en malign tumör kan utvecklas. Detta ger ofta inga tydliga symtom, och patienten kan vara omedveten om att cancer har uppstått. Därför upptäcks det ibland sent, när behandlingsmöjligheterna är begränsade.
Blodförlust kan även leda till trötthet och orkeslöshet (asteni). Generellt försämras livskvaliteten ofta. Att förebygga komplikationer och minska följderna är ett mål med behandling och prevention.
Diagnostik
Utredning sker under ledning av gastroenterolog. Vid första besöket bedömer läkaren symtom, går igenom sjukdomshistoria och undersöker buken.
Vanliga undersökningar:
- gastroskopi (FGDS)
- test för Helicobacter pylori
- blodprov (allmänt blodstatus)
- avföringsprov för dolt blod
- ultraljud av bukorgan
- röntgen av magsäcken
Metoderna gör det möjligt att upptäcka enstaka eller flera erosioner. Vid behov görs mer detaljerad bilddiagnostik, till exempel MRT eller datortomografi med kontrast, särskilt om man misstänker förstadier till cancer eller malign omvandling.
Behandling av erosiv gastrit
Behandlingen är konservativ. En anpassad kost är en viktig del. Utöver detta används läkemedel, till exempel:
- vismutpreparat för att skydda och hjälpa slemhinnan att läka (bidrar till att erosioner läker)
- gastroprotektiva läkemedel som minskar belastningen på magsäcken
- protonpumpshämmare som normaliserar magsyran
- antibiotika om orsaken är infektion, särskilt vid Helicobacter pylori
Viktigt!
Behandlingen tar ofta lång tid, särskilt hos äldre patienter. Det kräver tålamod.
Prognos
Vid tidig diagnos och behandling i rätt tid är prognosen oftast god. I andra fall kan förloppet variera.
Förebyggande
Förebyggande åtgärder omfattar regelbundna måltider, rökstopp och avhållsamhet från alkohol, samt måttlig fysisk aktivitet. Regelbunden kontroll av mag-tarmhälsa är viktig. Förebyggande undersökningar rekommenderas en gång per år. Efter 50 års ålder, eller vid hög risk, oftare, ungefär var sjätte månad.
Frågor och svar
Vilka läkare behandlar erosiv gastrit?
Diagnostik och behandling sköts av gastroenterologer. Vid behov kan dietist och fysioterapeut kopplas in.
Görs operation?
Nej. Operation används inte. Behandlingen är konservativ och sker med läkemedel. Vilka läkemedel som passar avgör läkaren.
Kan man ta läkemedel på egen hand?
Nej. Man ska inte ta läkemedel utan ordination. Självbehandling leder ofta till sämre förlopp, komplikationer och hälsoproblem.
Kan sjukdomen utvecklas till cancer?
Det beror på hur den erosiva förändringen ser ut. I regel kan det vara möjligt. Progression kan leda till hyperplasi och förändring av slemhinnan. Därför ska man inte låta sjukdomen fortgå obehandlad.
Hur lång tid tar behandlingen?
Tiden varierar beroende på kliniskt fall. Ofta krävs upp till 3-4 månader för att få kontroll och läkning, ibland längre. Det viktigaste är att fullfölja behandlingen och inte avbryta för tidigt.
