Peritoneal karcinos är en sekundär tumörspridning till bukhinnans inre yta och uppstår som en komplikation till cancer i olika organ. Därav namnet. Enligt statistiska uppskattningar och våra kliniska observationer står denna form av spridning för upp till 60 % av fallen vid cancer i mag–tarmkanalen och bäckenorganen. I takt med att den primära cancern utvecklas drabbas nästan alla patienter med avancerade tumörsjukdomar av metastaser. Peritoneal karcinos utvecklas vanligtvis i senare stadier (stadium 3–4) och försämrar prognosen avsevärt.
Diagnostik och behandling av peritoneal karcinos utförs av specialister inom onkologi och bukkirurgi. Behandlingen omfattar kirurgi samt cytostatika för att minska tumörbördan och bromsa sjukdomens progression.
Orsaker till peritoneal karcinos
Peritoneal karcinos är alltid kopplad till en bakomliggande tumörsjukdom. Exakt varför metastaser hamnar just i bukhinnan är ännu inte helt klarlagt. En möjlig förklaring är spridning via den serösa vätskan i bukhålan. Spridningsvägen kan även vara hematogen (via blodet) eller lymfogen, som vid andra metastaser.
De vanligaste primärtumörerna som leder till peritoneal karcinos är:
- cancer i äggstockarna
- cancer i mag–tarmkanalen (mage, tunntarm, tjocktarm)
- cancer i levern
- cancer i reproduktionsorganen
Tillståndet är lika vanligt hos män som hos kvinnor, med undantag för tumörer som är specifika för kvinnligt reproduktionssystem.
Att identifiera den primära tumören är avgörande för prognosen eftersom behandlingen riktas både mot grundorsaken och metastaserna.
Hur sjukdomen utvecklas (patogenes)
Den primära cancern kan ha olika ursprung, lokalisation och celltyp. De tumörer som oftast leder till peritoneal karcinos är:
- magsäckscancer (en av de vanligaste orsakerna)
- cancer i tolvfingertarmen
- cancer i övriga delar av tunntarmen
- tjocktarmscancer
- levercancer (diagnostiseras ofta sent, vilket gör att peritoneal karcinos redan finns vid upptäckt)
- äggstockscancer (vanligast hos kvinnor över 50 år)
I sällsynta fall kan peritonealcancer vara primär, men detta är ovanligt.
Riskfaktorer
Förutom förekomsten av cancer i bukhålan eller bäckenområdet finns flera faktorer som ökar risken:
- klimakteriet
- kvinnligt kön (kopplat till hormonbalans och metabolism)
- tidigare cancer (även efter behandling kan återfall förekomma)
- endokrina störningar
- hormonella rubbningar
- ogynnsamma miljöförhållanden
- ärftlig belastning (t.ex. fall av mag–tarmcancer i familjen)
Former av peritoneal karcinos
Det finns ingen helt enhetlig klassificering, men en vanlig metod delar in sjukdomen efter spridningens omfattning:
- P1 – begränsad spridning i ett lokalt område
- P2 – flera separata tumörhärdar, åtskilda av frisk vävnad
- P3 – omfattande och sammanhängande tumörväxt i bukhinnan (den allvarligaste formen)
Sjukdomen delas också upp i primär och sekundär, där sekundär form är den vanligaste (metastaser från andra tumörer).
Symtom
Symtomen beror på den bakomliggande tumören, tumörens typ och tillväxthastighet. I tidiga stadier märks ofta inga symtom alls. Senare uppstår:
- diffusa buksmärtor utan tydlig orsak
- tyngdkänsla i övre delen av buken
- allmän sjukdomskänsla, trötthet, feber
- viktnedgång och kakeksi
- avföringsrubbningar (diarré eller förstoppning)
- tidig mättnadskänsla och matsmältningsproblem
Viktigt:
Peritoneal karcinos leder ofta till ascites – ansamling av vätska i bukhålan. Eftersom ascites kan bero på leversjukdom utreds dessa orsaker först.
Möjliga komplikationer
Komplikationer kan vara allvarliga och omfattar:
- tarmischemi på grund av tumörtryck
- tarmobstruktion
- leverinsufficiens
- peritonit (om tarm eller äggstock brister)
- sepsis
- svår kakeksi
Vid avancerad sjukdom försämras prognosen betydligt.
Diagnostik
Diagnosen ställs med hjälp av:
- klinisk undersökning och anamnes
- röntgen av buken med kontrast
- CT eller MRT med kontrast (mest informativt)
- ultraljud av bukorganen
- blodprover för tumörmarkörer
Diagnosen bekräftas genom kombination av bilddiagnostik och laboratoriefynd.
Behandling
Behandlingen sker hos kirurg och onkolog. Den omfattar:
Kirurgi
Avlägsnande av tumörer och drabbad vävnad i så stor omfattning som möjligt. I vissa fall inkluderar det även närliggande organ.
Cytostatika / Kemoterapi
Systemisk kemoterapi används för att bromsa tillväxten. Behandlingen är ansträngande och förenad med biverkningar, men är nödvändig för att påverka metastaserna.
Övriga metoder
Fotodynamisk behandling kan användas som tillägg, men ger oftast endast tillfällig effekt.
Prognosen beror på sjukdomens stadium, tumörtyp och patientens allmäntillstånd.
Prognos
Prognosen varierar kraftigt. I genomsnitt ligger femårsöverlevnaden på 15–20 % eller lägre. Många patienter lever kortare än ett år efter diagnos, men det finns även många undantag. Varje fall är individuellt.
Förebyggande
Eftersom orsakerna till peritoneal karcinos inte är helt klarlagda finns inga specifika förebyggande metoder. Det viktigaste är:
- tidig upptäckt av primärtumörer
- regelbundna kontroller vid ärftlig risk
- uppföljning efter tidigare cancerbehandling
Vanliga frågor
Kan man behandlas enbart med kemoterapi?
Nej. Kemoterapi är ett viktigt komplement men kan inte ensam stoppa sjukdomen.
Är fullständig läkning möjlig?
Sällan. Mycket beror på tumörtyp, cellavvikelser och patientens individuella förutsättningar. Men även vid svår sjukdom finns det hopp, och behandling kan förlänga livet avsevärt.
Kan andra tumörer metastasera till bukhinnan?
Teoretiskt ja, men i praktiken sker det nästan alltid från cancer i bäckenet eller mag–tarmkanalen.
Hur lång tid tar behandlingen?
Behandling inklusive förberedelser, operation och återhämtning pågår vanligtvis i flera månader.
Hur länge kan man leva med peritoneal karcinos?
Det går inte att säga exakt. Vissa lever ett år, andra tio år. Mycket beror på behandlingens framgång och kroppens resurser. Ett positivt förhållningssätt och aktiv behandling spelar stor roll.
