Spasm i Oddis sfinkter är ett patologiskt tillstånd där det normala utflödet av galla och bukspottsekret till tolvfingertarmen försämras. Detta leder till en störning i hela det biliära systemets funktion. Tillståndet utvecklas ofta som en följd av olika sjukdomar i mag-tarmkanalen, men ibland kan orsaken inte fastställas. I sådana fall talar man om en idiopatisk form. Symptomen är ospecifika och omfattar smärta samt olika typer av matsmältningsbesvär.
Spasmer i Oddis sfinkter har oftast ett kroniskt förlopp, och det är inte alltid möjligt att avgöra när tillståndet började. Diagnos och behandling utförs av gastroenterolog och sker i första hand konservativt.
Orsaker till spasmer i Oddis sfinkter
I de flesta fall är tillståndet kopplat till olika sjukdomar i matsmältningssystemet. Oddis sfinkter är central i den biliära funktionen: den reglerar gallflödet från gallblåsan och gallgångarna till tolvfingertarmen. När denna funktion störs blockeras det normala utflödet av galla och enzymer, vilket leder till symtom och störd matsmältning.
Tillståndet ses främst hos män – risken är cirka tre gånger högre jämfört med kvinnor. Enligt våra uppskattningar förekommer spasmer i Oddis sfinkter hos upp till 15 procent av patienter med gastroenterologiska besvär, men den verkliga siffran kan vara högre.
Patogenes
Orsakerna kan vara många. I majoriteten av fallen utvecklas spasmen som en följd av långvarig eller otillräckligt behandlad sjukdom i mag-tarmkanalen. Vanliga bakomliggande tillstånd är:
- sjukdomar i magsäcken såsom gastrit och magsår,
- leversjukdomar som hepatit eller fettlever,
- gallblåsesjukdomar (den vanligaste orsaken),
- postoperativa förändringar efter borttagning av gallblåsan,
- sjukdomar i bukspottkörteln som påverkar enzymproduktionen.
En annan mekanism är psykosomatisk påverkan. Tonus i gallvägarna styrs av både det centrala och perifera nervsystemet, och långvarig stress kan utlösa spasmer som inte går över utan behandling.
Viktigt att känna till
Dysfunktionen kan även utvecklas vid hormonella rubbningar, felaktig eller tung kosthållning, efter skador eller andra belastningar på matsmältningssystemet. Många faktorer kan påverka, vilket gör en noggrann medicinsk utredning nödvändig.
Riskfaktorer
Riskfaktorer bidrar till utvecklingen av sjukdomen men orsakar den inte direkt. Exempel:
- manligt kön,
- graviditet (risken ökar avsevärt),
- mycket smal kroppstyp,
- ohälsosam kost,
- hormonella obalanser,
- neuropsykiatriska eller neurologiska tillstånd,
- nyligen genomgången akut mag-tarmsjukdom,
- vissa läkemedel, särskilt de som påverkar muskeltónus eller är hepatotoxiska,
- emotionell instabilitet,
- medelålder (30–50 år).
För att fastställa orsaker och riskfaktorer krävs utredning av specialist.
Klassificering
Det finns ingen fullständig internationell klassifikation, men tillståndet delas vanligtvis in efter ursprung:
Primär dysfunktion
Orsakas av sjukdomar i gallblåsan eller biliära systemet, exempelvis kolecystit eller kolangit. Den kan också vara idiopatisk.
Sekundär dysfunktion
Utvecklas på grund av andra tillstånd, exempelvis störningar i centrala nervsystemet, magsjukdomar eller hormonell obalans.
Anatomisk eller funktionell form
- Anatomisk form innebär att det finns strukturella förändringar, exempelvis gallgångsdyskinesi.
- Funktionell form innebär att inga anatomiska avvikelser hittas trots symtom.
Symtom
Symtomen delas in i smärtsyndrom och dyspeptiska besvär.
Smärta
- Lokaliserad i högra övre delen av buken, under revbenen.
- Kan vara molande, tryckande, skärande eller huggande.
- Känsla av tyngd eller tryck är vanlig.
Dyspepsi
- illamående,
- kräkningar (inte alltid kopplade till måltid),
- gasbildning och uppblåsthet,
- tidig mättnadskänsla, tyngdkänsla i magen,
- instabil avföring (växlande diarré och förstoppning),
- sura uppstötningar,
- halsbränna.
Symtombilden varierar beroende på typ av dysfunktion.
Möjliga komplikationer
Utan behandling kan diagnosen leda till:
- inflammation i gallgångarna (kolangit),
- inflammation i gallblåsan (kolecystit),
- pankreatit om bukspottkörteln påverkas,
- kroniska matsmältningsproblem,
- betydligt försämrad livskvalitet.
Diagnostik
Diagostik utförs av gastroenterolog och sker oftast polikliniskt.
Grundläggande utredning
- patientintervju och anamnes,
- klinisk undersökning och palpation.
Laboratorie- och bilddiagnostik
- blodprov, inklusive leverprover,
- ultraljud av lever och gallblåsa,
- sfinktermanometri för att mäta tryck,
- alternativt gallscintigrafi.
Vid behov kompletteras utredningen med endoskopi, koloskopi, hormonprover och andra metoder.
Behandling
Behandlingen är i första hand konservativ och bygger på:
- diet och kostrådgivning,
- antikolinergika,
- nitrater,
- spasmolytika.
Vid otillräcklig effekt kan kirurgi övervägas, men det är en sista utväg och inte standardbehandling.
Prognos
Prognosen är god vid tidigt insatt behandling. Utan terapi tenderar tillståndet att bli kroniskt och försämra livskvaliteten.
Förebyggande åtgärder
- hälsosam kost,
- tillräcklig fysisk aktivitet,
- rökstopp,
- viktkontroll.
Vanliga frågor
Kan barn drabbas?
Ja, men tillståndet är betydligt vanligare hos vuxna.
Kan man behandla tillståndet enbart med kost?
Nej, kost är viktigt men räcker inte. Medicinsk behandling krävs.
Är operation nödvändig?
Endast i undantagsfall när konservativ behandling inte hjälper.
Hur lång tid tar behandlingen?
Vid komplicerade fall kan terapin pågå i flera månader.
Vilken läkare ska man vända sig till?
Vid symtom bör man uppsöka gastroenterolog. Vid osäkerhet kan man börja med vårdcentral eller barnläkare för initial bedömning.
