Haglund-deformitet är en kronisk sjukdomsprocess som påverkar fotens och underbenets stöd- och rörelseapparat. Tillståndet kallas även Haglund–Schinz sjukdom. Det kännetecknas av en aseptisk, det vill säga icke-infektiös, skada på och nedbrytning av hälbensutskottet (calcaneus tuberositas). Sjukdomen förekommer framför allt hos barn och ungdomar, främst hos flickor (ca 4:1), men undantag är inte ovanliga. Typiska symtom är smärta, nedsatt rörlighet och andra ospecifika tecken på belastningsrelaterad dysfunktion.
Diagnostik och behandling utförs av ortoped eller barnortoped. Behandlingen är i första hand symtomlindrande och inriktad på att korrigera bakomliggande orsaker.
Orsaker till Haglund–Schinz deformitet
Skadan i bakre delen av foten utvecklas på grund av flera faktorer. Tidigare trauman och inflammatoriska processer spelar stor roll. Tillståndet är vanligast hos barn och ungdomar och uppstår vanligtvis i åldern 10–15 år. Hos vuxna förekommer sjukdomen mer sällan (cirka 2–5 % av fallen).
För varje patient krävs en noggrann medicinsk bedömning, eftersom orsaken styr behandlingen. Sjukdomen tenderar dessutom att förvärras över tid, varför det är viktigt att inte vänta med utredning.
Patogenes
Haglund-deformitet beror på ett komplext samspel mellan biomekaniska faktorer. Den huvudsakliga mekanismen är kronisk mikrotraumatisering av vävnaderna i området kring hälsenan. Detta uppkommer oftast vid:
- långvarigt tryck eller friktion mot hälsenan
- överbelastning hos idrottare och fysiskt aktiva personer
- avvikande fotställning, exempelvis plattfothet
Ökat tryck på hälens bakre del leder till inflammation, svullnad, smärta och strukturella förändringar i vävnaden. Långvarig irritation kan resultera i bildning av ett benutskott (exostos).
På mikronivå sker en degeneration av kollagenfibrerna i hälsenan, som ersätts av fibrös vävnad. Detta försämrar senans styrka och elasticitet. Kalkinlagringar kan också förekomma. Successivt kan nedbrytning av hälbensutskottet utvecklas, vilket försämrar blodförsörjningen i fotens distala del.
Viktigt att veta
De exakta orsakerna till sjukdomen är fortfarande okända, och forskningen pågår. Hos varje patient identifieras olika risk- och belastningsfaktorer som bör korrigeras för att förbättra prognosen.
Möjliga orsaker:
- långvarigt tryck mot häl och hälsena
- kronisk mikrobelastning vid intensiv fysisk aktivitet
- idrottsrelaterad överbelastning
- inflammatoriska processer i fot och häl
- försämrad blodcirkulation i hälbenet
- degenerativa förändringar i nedre delen av underbenet
Diagnostik är nödvändig för att fastställa de faktorer som ligger bakom tillståndet.
Riskfaktorer
Trots att många utsätts för belastningsfaktorer utvecklar endast 30–50 % av dem sjukdomen. Följande riskfaktorer höjer sannolikheten betydligt:
- hög fysisk belastning, särskilt löpning eller hopp
- felaktig eller trång skor, höga klackar
- fotavvikelser såsom plattfothet
- övervikt
- arbete som innebär långvarigt stående
- medfödda skelettavvikelser
- ärftlig benägenhet till aseptiska skelettskador
- felaktig teknik vid idrott
- tidigare skador eller trauman mot hälen
Klassificering
Sjukdomen delas in enligt symtom och förlopp:
Enligt symtom:
- Symtomatisk form – tydliga kliniska tecken.
- Asymtomatisk form – strukturella förändringar utan uttalade symtom.
Enligt förlopp:
- Akut form – plötslig smärta och snabb symtomutveckling.
- Kronisk form – långsam progression över tid.
Enligt svårighetsgrad:
Lindrig
- lätt förtjockning av hälsenan
- smärta endast efter belastning
- minimal svullnad
- ofta inga tydliga besvär i vardagen
Måttlig
- tydligare inflammation och förtjockning
- bildning av exostos
- smärta vid aktivitet eller långvarigt stående
- ökande belastningssmärta och lokalt inflammatoriskt svar
Svår
- påtaglig förtjockning av sena och ben
- nedbrytning och fragmentering av hälbensutskottet
- risk för patologiska frakturer
- kraftig smärta, svårigheter att gå
- uttalad svullnad och rodnad
- synlig deformitet av hälen
Symtom
Vanliga symtom vid Haglund-deformitet är:
- smärta i hälen, särskilt vid gång, löpning eller obekväma skor
- förtjockad hälsena
- svullnad och ömhet i hälområdet
- rodnad över det inflammerade området
- benutskott (exostos) som syns vid undersökning eller röntgen
- brännande känsla eller obehag i hälen
- minskad rörlighet i fotleden
Observera
Sjukdomen utvecklas i faser: tilltagande symtom, maximal intensitet, gradvis förbättring och slutlig återhämtning. Detta kan ta år. Snabbare förbättring kräver strukturerad behandling och uppföljning.
Möjliga komplikationer
- kronisk smärta
- tendinit (inflammation i hälsenan)
- bursit (slemsäcksinflammation)
- ärrvävnadsbildning och nedsatt rörlighet
- fotdeformiteter
- sekundära infektioner i sällsynta fall
- minskad livskvalitet, stress, oro och begränsad fysisk aktivitet
Komplikationer är relativt ovanliga – ca 10 %, och mindre än 2 % vid korrekt behandling.
Diagnostik
Diagnosen är vanligtvis enkel att fastställa. En karakteristisk knöl på hälen syns tidigt. Utredningen utförs av ortoped och omfattar:
- patientintervju
- anamnes
- klinisk undersökning
- palpation
- röntgen (visar förändringar i benets struktur)
- MRT eller CT vid behov
Differentialdiagnoser inkluderar artrit, artros och traumatiska skador.
Behandling av Haglund-deformitet
Konservativ behandling
Syftar till att minska smärta och inflammation:
- NSAID-läkemedel
- ortopediska skor eller hälkilar med mjuk hälkappa
- fysioterapi för att stärka muskulaturen och förbättra rörlighet
- massage
- undvika belastning som orsakar smärta
Vid behov används ortos eller stöd för att avlasta hälsenan. Kortisoninjektioner används restriktivt på grund av risk för vävnadsatrofi. Behandlingsresultat kan ta månader.
Kirurgisk behandling
Kirurgi övervägs när konservativa metoder inte hjälper och tydliga deformiteter föreligger.
Målet är att:
- ta bort benutskottet
- återställa normal funktion i hälsenan
- vid behov rekonstruera benstrukturer
Operationen utförs under regional eller generell anestesi. Rehabilitering inkluderar immobilisering i flera veckor.
I vissa fall kan smärtande nervgrenar avlägsnas, men detta leder till permanent känselbortfall i området.
Tidigt insatt behandling ger betydligt bättre resultat.
Prognos och förebyggande
Prognosen är ofta god. Hos många går tillståndet över spontant inom 1–3 år. Behandling påskyndar återhämtningen och minskar risken för komplikationer.
Förebyggande åtgärder:
- använd bekväma skor med mjuk hälkappa
- undvik höga klackar
- stärk vadmuskler och hälsena
- undvik överbelastning och skador
- sök vård vid tidiga symtom
Vanliga frågor
Vilka övningar är bäst?
Träningsprogrammet ska alltid anpassas individuellt efter undersökning hos fysioterapeut eller ortoped. Felaktigt valda övningar kan förvärra tillståndet.
Kan man bli helt bra utan operation?
I de flesta fall – ja. Kirurgi behövs endast vid svåra deformiteter, uttalad smärta eller stora exostoser.
Kan höga klackar orsaka Haglund-deformitet?
Teoretiskt möjligt, eftersom de ökar belastningen och kan orsaka mikrotrauma. Men hos vuxna är tillståndet ovanligt – de flesta fall börjar i barndomen.
Hjälper huskurer?
Nej. Folkliga metoder är ineffektiva och kan fördröja korrekt behandling.
Opererar man båda fötterna samtidigt?
Det beror på svårighetsgrad. Vid svåra fall opereras oftast en fot i taget. Vid milda och måttliga fall kan båda opereras samtidigt.
