Schinz sjukdom är en aseptisk nekros i hälbenets apofys, alltså den bakre delen av hälbenet. Sjukdomen förekommer oftast hos tonårsflickor och unga kvinnor, ungefär två till fyra gånger oftare än hos pojkar. Den exakta orsaken till detta könsskillnad är fortfarande okänd. Tillståndet innebär att vävnaden i hälbensknölen dör utan tecken på infektion eller inflammation. Patienten upplever smärta i hälen, vars intensitet varierar från fall till fall.
Prognosen är i allmänhet god. Sjukdomen brukar gå över av sig själv inom några år, utan att lämna några bestående anatomiska eller funktionella skador. Diagnos och behandling utförs av ortopeder eller ortopedkirurger.
Orsaker till Schinz sjukdom
Schinz sjukdom (även kallad Haglund-Schinz sjukdom) är fortfarande ofullständigt utforskad. Förekomsten uppskattas till mellan 0,5 och 2 % av befolkningen, och tillståndet uppstår oftast hos barn mellan 5 och 15 år, särskilt hos flickor.
Patogenes
Sjukdomen betraktas som idiopatisk, vilket betyder att orsaken är okänd. Den bakomliggande mekanismen är en långsamt fortskridande nekrotisk process i hälbensapofysen, orsakad av nedsatt blodcirkulation och syrebrist i vävnaden. Detta leder gradvis till nedbrytning och död av benvävnad, vilket orsakar smärta och försämrad rörlighet.
Med tiden stabiliseras tillståndet, och under puberteten sker ofta spontan läkning, vilket tyder på ett visst hormonellt inflytande i sjukdomsförloppet.
Riskfaktorer
Trots att den exakta orsaken inte är fastställd har flera riskfaktorer identifierats:
- Ärftlighet – vissa anatomiska eller cirkulatoriska egenskaper kan vara genetiskt betingade.
- Kärl- och bindvävssjukdomar i familjehistorien.
- Överdriven fysisk belastning – särskilt hos ungdomar som idrottar regelbundet.
- Kvinnligt kön – flickor drabbas oftare än pojkar.
- Tonårsålder – vuxna drabbas mer sällan.
- Användning av obekväma skor eller höga klackar.
- Långvarigt stående arbete.
Symtom
De vanligaste symtomen är:
- Smärta i hälen, särskilt vid belastning.
- Stelhet eller obehag vid gång eller löpning.
- Minskad rörlighet och svårighet att sätta ner foten.
- Förändrad muskeltonus i vadmusklerna.
Smärtan kan variera från mild till mycket stark. I svåra fall undviker patienten att stödja på hälen och går istället på tå.
Möjliga komplikationer
Komplikationer är ovanliga men kan förekomma vid långvarig smärta:
- Försämrad gångfunktion.
- Muskelatrofi i vaden.
- Psykologiskt obehag på grund av rörelserädsla.
- Sekundära problem i lederna på grund av felaktig belastning.
Bestående funktionsnedsättning är mycket sällsynt. I de flesta fall återhämtar sig patienten helt.
Diagnos
Diagnosen ställs av en ortoped genom:
- Klinisk undersökning och anamnes.
- Palpation av hälen (ömhet och svullnad).
- Röntgenundersökning, som visar förändringar i hälbenet.
- Vid behov kompletterande undersökningar som CT eller MRI för att bedöma ben och mjukvävnad.
Behandling
Behandlingen är huvudsakligen symtomatisk, eftersom tillståndet självläker över tid.
Rekommenderade åtgärder:
- Vila och undvik fysisk överbelastning.
- Smärtlindring med antiinflammatoriska läkemedel (t.ex. ibuprofen).
- Ortopediska inlägg eller specialskor för att minska trycket på hälen.
- Vid mycket svår smärta kan kortisoninjektioner övervägas.
- I sällsynta fall används kirurgisk behandling (neurektomi) för att lindra smärtan, men det kan medföra förlust av känsel i hälen.
Hos vuxna följer behandlingen samma principer men anpassas efter aktivitetsnivå och yrke.
Prognos
Prognosen är utmärkt. Med rätt avlastning och smärtlindring återhämtar sig de flesta patienter helt inom några år. Det finns inga bevis för att sjukdomen leder till bestående skador. Tålamod och korrekt behandling är nyckeln till återhämtning.
Förebyggande åtgärder
Eftersom orsaken är okänd finns ingen specifik förebyggande behandling. Däremot kan risken minskas genom att:
- Undvika överdriven fysisk belastning.
- Välja bekväma skor.
- Regelbundet vila fötterna vid intensiv träning.
Vanliga frågor
Är sjukdomen ärftlig?
Ja, i viss mån. Genetiska faktorer spelar sannolikt en roll, men även miljö och belastning påverkar risken.
Kan man bli invalidiserad av Schinz sjukdom?
Nej, det är mycket ovanligt. De flesta återhämtar sig helt utan följdtillstånd.
Hur lång tid tar behandlingen?
Tillståndet kan pågå i flera år, men symtomen lindras gradvis med behandling och vila.
Behövs operation?
Endast i undantagsfall när smärtan inte kan lindras på annat sätt.
Drabbas män också?
Ja, men betydligt mer sällan. Typisk patient är en aktiv flicka i 10–15-årsåldern.
