En osteokondrom, även kallad exostos, är en godartad bentumör som består av ett benutskott täckt av brosk och med ett hålrum fyllt av benmärgsvätska. Den uppkommer oftast på en lång rörben, vanligtvis i området mellan epifysen och diafysen. Mindre tumörer ger vanligtvis inga tydliga symtom, medan större utväxter kan orsaka smärta och begränsa rörelseförmågan i den påverkade extremiteten. För att ställa diagnos används bilddiagnostik, och vid behov rekommenderas kirurgisk behandling.
Orsaker till osteokondrom
De exakta orsakerna till att denna godartade tumör utvecklas är fortfarande okända. En etablerad teori är att osteokondromer uppstår när skelettets tillväxtprocess störs. Utskottet växer då parallellt med skelettets normala benstrukturer.
Flera riskfaktorer har identifierats:
- ärftlighet – risken ökar om närstående har samma sjukdom;
- övervikt – ökat tryck på skelett och leder kan bidra till tumörutveckling;
- genetiska mutationer;
- ogynnsamma faktorer under graviditet, till exempel skadliga ämnen som kan påverka fostrets skelettutveckling.
Typer av osteokondromer
En exostos kan förekomma på en eller flera benstrukturer. Multipla förändringar är vanligare hos män och har ofta en genetisk bakgrund. Tumörerna kan variera i form och storlek:
- kupolformade utväxter;
- linjära utskott med minimal upphöjning;
- rundade eller ovalformade tumörer.
Exostoser kan ha en smal eller bred bas. Vid multipla förändringar uppkommer ofta rundade tumörer som ibland kan bli upp till tolv centimeter höga.
Oavsett vilken del av skelettet som drabbas utvecklas osteokondromer i tre steg:
- tillväxt av broskutskottet, som vanligtvis inte kan kännas vid palpation;
- snabbare tillväxt och förbening av utskottet;
- tillväxtstopp — broskhättan kan dock fortsätta att öka i storlek.
Observera:
Förbenade exostoser kan kännas tydligt vid palpation och orsakar ofta obehag eller smärta vid rörelse.
Tillväxthastighet
Osteokondromer kan utvecklas på olika sätt:
Normal tillväxt
Utskottet växer långsamt och följer skelettets naturliga utveckling. Denna typ har god prognos och omvandlas mycket sällan till en elakartad tumör.
Snabb tillväxt
Osteokondromer som sitter på till exempel knä, lårben eller tåfalanger kan växa snabbt och fortsätter ibland att växa även efter avslutad skelettmognad. I dessa fall rekommenderas oftast kirurgiskt avlägsnande.
Symtom
Symtomen beror på i vilket ben tumören sitter.
Osteokondrom i lårbenet
Cirka 40 % av alla osteokondromer sitter i denna region, ofta nära knäleden. Tumören kan vara linjär eller rundad. Många patienter är symtomfria, men besvär kan uppstå om utskottet trycker mot senor eller muskelfästen.
Vanliga symtom:
- lokal eller utstrålande smärta;
- svullnad;
- värmekänsla över området;
- minskad muskelstyrka;
- domningar eller stickningar.
Osteokondrom i överarmsbenet
Förekommer i cirka 25 % av fallen. Typiska symtom:
- dov smärta i axeln, som förvärras vid armrörelser;
- begränsad rörlighet;
- stelhet, särskilt på morgonen;
- plötslig skarp smärta vid vissa rörelser;
- nedsatt muskelstyrka.
Osteokondrom i skenbenet
Står för över 20 % av alla exostoser. Symtomen kan vara:
- smärta vid fotrörelser;
- stelhet i fotleden;
- rodnad över området;
- svullnad;
- ökad lokal värme.
Osteokondrom i höftbenskammen
Eftersom bäckenet stabiliserar ryggraden kan lokala tumörer påverka höftledens funktion. Typiska symtom:
- smärta vid rörelse;
- nedsatt rörlighet i höften och bäckenet;
- känsla av att benet ”sjunker” vid rotation;
- svullnad över området.
Liknande symtom förekommer vid osteokondromer i mellanfotsben, tåfalanger eller vadben.
Möjliga komplikationer
Vid långsam tillväxt är komplikationer ovanliga, men risken finns för:
- fraktur i utskottet vid felbelastning;
- pseudoaneurysm i knäregionens blodkärl;
- trombos i vaden eller knävecket.
Viktigt:
Snabbväxande exostoser kan utvecklas till elakartade tumörer såsom kondrosarkom eller osteosarkom. Vid misstanke krävs snabb kirurgisk åtgärd.
Diagnos
Diagnosen inleds med ett konsultationsbesök där läkaren går igenom symtom, sjukdomshistoria och riskfaktorer. Därefter följer klinisk undersökning där det drabbade området palperas och rörligheten bedöms.
Bilddiagnostik som används:
- Röntgen – förstahandsmetod för att se utskottets form och struktur.
- MRT – används för att bedöma broskhättans tjocklek och för att utesluta malign utveckling eller associerade sjukdomar såsom kondrodysplasi.
Efter diagnosen lägger läkaren upp ett individuellt behandlingsprogram.
Behandling
Konservativ behandling
Smärtstillande läkemedel används för att lindra besvär och förbereda patienten inför eventuell operation. Konservativ behandling kan minska symtom men eliminerar inte själva tumören.
Kirurgisk behandling
Vid snabb tillväxt eller vid risk för malign omvandling rekommenderas kirurgiskt avlägsnande. I vissa fall följs tumören först med regelbundna röntgenundersökningar för att bedöma tillväxthastigheten.
Prognos och förebyggande
Prognosen är oftast god, särskilt vid enstaka exostoser. Risken för malign omvandling är låg — ungefär 1 % vid enkel osteokondrom och 5 % vid multipla exostoser.
Oavsett typ rekommenderas operativ behandling när tumören ger symtom eller växer.
Förebyggande åtgärder:
- regelbunden fysisk aktivitet (promenader, lätt träning);
- god ergonomi vid dator- och skrivarbete;
- pauser vid stillasittande arbete;
- kost rik på kalcium och fosfor;
- viktkontroll.
Rehabilitering
Efter operation rekommenderas vila och fixering av den opererade extremiteten i cirka två veckor. Komplikationer är ovanliga om instruktionerna följs. På längre sikt rekommenderas regelbundna kontroller för att upptäcka eventuella nya utväxter.
Vanliga frågor
Kan man behandla osteokondrom med huskurer?
Folkliga behandlingsmetoder kan möjligen lindra lindriga symtom, men botar inte sjukdomen. Eventuell kompletterande behandling bör alltid diskuteras med ansvarig läkare.
Vilken läkare ska man vända sig till?
Sjukdomen diagnostiseras och behandlas av en ortoped eller traumatolog.
Hur ofta bör man gå på kontroll eller röntgen?
Minst en gång per år, eller enligt läkarens rekommendation, för att tidigt upptäcka förändringar.
Kan en skada orsaka osteokondrom?
Ja, om en skada leder till inflammation i området kan detta i vissa fall bidra till utvecklingen av en exostos.
