En fraktur i knäskålen innebär en skada på patellan som leder till att ben- och mjukdelarnas integritet bryts. Tillståndet kännetecknas av smärta samt nedsatt funktion i den skadade extremiteten. Vanligast orsakas frakturen av ett kraftigt yttre våld som överstiger benvävnadens hållfasthet. Utan korrekt och tillräcklig behandling kan funktionen i benet försämras avsevärt, vilket gör det svårt eller omöjligt att belasta benet normalt.
Diagnostik och vidare behandling utförs av ortoped eller traumatolog. Behandlingen kan vara kirurgisk eller konservativ, ofta med hjälp av gipsfixation. Behandlingens längd beror på det individuella kliniska fallet.
Orsaker till fraktur i knäskålen
Orsakerna delas vanligtvis in i traumatiska och patologiska. Traumatiska frakturer uppstår när ett direkt yttre våld träffar knäskålen och överstiger dess tålighet. Patologiska frakturer kan däremot uppkomma vid minimal belastning eller till och med spontant, exempelvis vid benskörhet eller andra sjukdomstillstånd. Bedömning görs genom anamnes, klinisk undersökning och bilddiagnostik. Ortopeder och traumatologer är ansvariga för utredningen.
Patogenes
Patogenesen är likartad oavsett specifik orsak: belastningen överstiger knäskålens hållfasthet. Två huvudsakliga mekanismer förekommer:
Direkt våld:
- fall rakt på knät eller på ett utsträckt ben
- slag mot knäområdet
- trafikolyckor, där kraften ofta påverkar även knäleden och närliggande strukturer
Indirekt våld:
Plötslig och kraftig sammandragning av quadricepsmuskulaturen kan orsaka en mindre uttalad fraktur, ofta utan kraftigt yttre trauma.
Diagnosen baseras främst på röntgen, men ibland behövs MR eller CT för tydligare bild av skadans omfattning.
Riskfaktorer
Risken för fraktur ökar vid:
- hög fysisk aktivitet hos barn, ungdomar och unga vuxna
- ålder 50+, då benskörhet och degenerativa förändringar minskar benstyrkan
- hormonella förändringar (till exempel under graviditet)
- endokrina sjukdomar
- nedsatt muskelfunktion eller tidigare knäproblem
- yrken med tung belastning, mycket stående eller frekventa lyft
- idrott, både på elitnivå och som hobby
Förebyggande åtgärder handlar främst om att minska riskfaktorer och undvika skadliga belastningar.
Klassificering
Frakturerna delas in enligt flera kriterier.
Efter antal fragment:
- Enkla frakturer: två fragment, lättare att behandla
- Krossfrakturer (komminuta): flera fragment, svårare att behandla
Krossfrakturer kan vara så omfattande att kirurgisk rekonstruktion blir omöjlig. Då kan protes eller annan rekonstruktiv metod behövas.
Efter läge av fragmenten:
- Utan felställning: behandlas oftast konservativt
- Med felställning: fragment har förskjutits och operation är vanligtvis nödvändig
Efter hudskada:
- Slutna frakturer: huden är intakt
- Öppna frakturer: huden är skadad, ökad infektionsrisk
Efter frakturlinje:
- längsgående
- tvärgående
- sneda
- komminuta
- marginala frakturer
Nästan alla patellafrakturer är intraartikulära och därför mer komplicerade med avseende på återhämtning.
Symtom
Vanliga symtom vid fraktur i knäskålen är:
- smärta, från måttlig till intensiv, som förvärras vid rörelse
- nedsatt rörlighet och oförmåga att belasta benet
- svullnad kring knät
- ibland hematom
- eventuellt krepitation (knastrande ljud vid palpation)
Vid partiella eller patologiska frakturer kan symtomen vara milda och likna artros eller artrit.
Möjliga komplikationer
Utan korrekt behandling kan utvecklas:
- kronisk artros
- felaktig eller utebliven benläkning
- nedsatt knäfunktion
Diagnostik
Diagnosen ställs av ortoped/traumatolog. Undersökningen omfattar samtal, klinisk bedömning, röntgen och vid behov MR, CT eller artroskopi. Bedömningen är i regel okomplicerad.
Behandling
Konservativ behandling
Används vid:
- slutna frakturer
- inga eller minimala felställningar (upp till 0,5 cm)
Det innebär gipsskena och begränsad fysisk aktivitet. Gång med kryckor är oftast tillåten.
Kirurgisk behandling
Krävs vid:
- förskjutna fragment
- krossfrakturer
Operationen syftar till att fixera fragmenten och återställa knäets anatomiska struktur.
Rehabilitering
Efter avslutad grundbehandling rekommenderas:
- fysioterapi
- massage
- individuellt anpassad träning
Detta påskyndar återhämtningen.
Prognos
Prognosen är oftast god om behandlingen påbörjas i tid. Benets stöd- och rörelsefunktioner kan återställas helt. Utan behandling är prognosen svår att förutse.
Förebyggande
Förebyggande åtgärder inkluderar:
- behandling av benskörhet
- att undvika fall
- följa säkerhetsrutiner vid riskfyllda aktiviteter
Vanliga frågor
Kan en patellafraktur läka av sig själv?
Nej. Benet kan delvis läka, men utan behandling är risken stor för bestående funktionsnedsättning.
Är operation nödvändig?
Det beror på frakturens typ. Vid mindre skador utan felställning räcker ofta konservativ behandling. Vid mer omfattande skador behövs operation.
Hur lång är behandlingstiden?
Gipsbehandling varar vanligtvis 2–3 veckor.
Hur lång tid tar full återhämtning?
Cirka 2–3 månader, ibland något längre beroende på patientens hälsa och skadans typ.
Vilken läkare ska man vända sig till?
En ortoped eller traumatolog. Vid akuta skador bör man söka vårdcentral, akutmottagning eller närmaste sjukhus med ortopedisk mottagning.
