Patologiska frakturer är en grupp skador som drabbar skelettet när benets hållfasthet redan är nedsatt. Till skillnad från vanliga frakturer uppstår de vid mycket liten yttre påverkan eller till och med utan tydligt trauma. Som namnet antyder utvecklas dessa frakturer på grund av en underliggande sjukdom.
Skadorna är alltid sekundära — ett resultat av infektioner, tumörer eller olika former av osteodystrofi. Orsakerna kan vara många, och det är ortopedens uppgift att fastställa vilken typ av fraktur det rör sig om och vad som ligger bakom. Ofta krävs även bedömning av andra specialister, exempelvis onkologer.
Behandlingen är komplex, och i många fall behöver man kirurgi både för att stabilisera frakturen och behandla den bakomliggande orsaken.
Orsaker till patologiska frakturer
En patologisk fraktur uppstår alltid på grund av en sjukdom i skelettet. Skadan är aldrig primär, utan sekundär till ett annat tillstånd. Den vanligaste orsaken är långvarig eller uttalad osteodystrofi, där benet gradvis förlorar sin densitet och blir skört.
Andra viktiga orsaker är tumörer (både godartade och metastaser från andra organ), solitära cystor samt vissa infektioner. Dessa tillstånd kräver alltid noggrann medicinsk utredning av ortoped eller annan specialist. Först när orsaken är klarlagd kan rätt behandling påbörjas.
Hur utvecklas en patologisk fraktur?
Patologiska frakturer orsakas av en kombination av faktorer. Den vanligaste är osteoporos — ett tillstånd där benmassan minskar och skelettet försvagas. Det förekommer oftast hos kvinnor över 50 år, särskilt efter menopausen, men kan även drabba yngre personer.
Förutom osteoporos kan frakturer uppstå på grund av:
- tumörer i skelettet eller metastaser
- solitära ben cystor
- infektioner såsom tuberkulos i skelettet
- ärftliga sjukdomar som påverkar benbildningen
- mycket sällsynt — neurologiska rubbningar som påverkar belastningen på benet
I många fall sker frakturen vid minimal belastning, exempelvis vid normal muskelspänning eller lätt ansträngning.
Riskfaktorer
Faktorer som ökar risken för en patologisk fraktur:
- kvinnligt kön — hormonella förändringar och lägre bentäthet
- ålder över 50 år
- tidigare infektioner såsom tuberkulos eller syfilis
- maligniteter, särskilt i avancerade stadier
- tungt fysiskt arbete
- metabola sjukdomar såsom diabetes eller rubbningar i lipidmetabolismen
- endokrina sjukdomar
- långvarig rökning
- alkoholmissbruk
Många av dessa faktorer kan påverkas genom livsstilsförändringar och medicinsk behandling.
Klassificering av patologiska frakturer
Patologiska frakturer delas in efter var i kroppen de uppstår och efter vilken typ av sjukdom som orsakar dem.
Efter lokalisation:
- patologisk fraktur i ryggraden (vanligast i ländryggen)
- patologiska revbensfrakturer (ofta vid tumörer eller infektioner)
- frakturer i extremiteterna, t.ex. lårben eller lårbenshals
Efter orsak:
- infektiös
- tumörrelaterad (malign eller benign)
- osteodystrofisk, inklusive frakturer vid osteoporos
I medicinska journaler kombineras dessa kriterier ofta, exempelvis: patologisk fraktur i radius med dislokation.
Symtom
Symtomen liknar dem vid en vanlig fraktur, men är ofta svagare:
- mild till måttlig smärta
- onormal rörlighet i det drabbade området
- svullnad, ibland diskret
- hematom — förekommer inte alltid
I vissa fall märker patienten knappt skadan. Därför är diagnostik avgörande.
Möjliga komplikationer
Utan behandling finns risk för:
- försenad eller utebliven läkning (pseudartros)
- felställningar och kontrakturer
- osteomyelit
- i sällsynta fall — sepsis och andra allvarliga följder
Därför bör patologiska frakturer behandlas så snart som möjligt.
Diagnostik
Diagnostiken liknar den vid vanliga frakturer:
- klinisk undersökning och palpation
- röntgen
- vid behov CT eller MR
Det räcker dock inte att bekräfta frakturen — den bakomliggande orsaken måste hittas. Därför kan ytterligare utredningar behövas, såsom blodprover, tumörmarkörer och MR.
Behandling
Behandlingen sker på sjukhus eller polikliniskt, beroende på orsaken. Kirurgi är vanligt, särskilt när frakturen orsakas av tumörer eller när benet behöver stabiliseras.
Behandlingen riktas först och främst mot grundsjukdomen:
- tumörer — kirurgi eller onkologisk behandling
- infektioner — antibiotika
- osteoporos — läkemedel som stärker skelettet
Smärtlindring, immobilisering och ibland skelettsträckning (vid kotfrakturer) används som stödbehandling.
Prognos
Prognosen beror på:
- vilken del av skelettet som drabbats
- patientens ålder
- hormonell status
- förekomst av tumörer eller infektioner
Hos yngre patienter utan allvarliga underliggande sjukdomar är prognosen generellt god, men behandlingstiden är ofta längre än vid vanliga frakturer.
Förebyggande åtgärder
Förebyggande insatser inkluderar:
- regelbundna hälsokontroller och röntgen vid behov
- rökstopp
- minskad alkoholkonsumtion
- måttlig fysisk aktivitet
- snabb medicinsk bedömning vid symtom
Vanliga frågor
Förekommer patologiska frakturer hos unga människor?
Ja. Trots att äldre är särskilt utsatta kan patologiska frakturer förekomma hos både yngre vuxna och barn.
Kan en patologisk fraktur leda till amputation?
Teoretiskt ja, men detta är mycket ovanligt. I de flesta fall kan man behandla frakturen utan att behöva amputera.
Hur lång tid tar läkning?
Patologiska frakturer läker i genomsnitt 20–30 procent långsammare än vanliga frakturer.
Behöver man alltid opereras?
Operation utförs vid komplicerade fall eller när orsaken kräver det, till exempel vid tumörer. Vid enklare frakturer kan konservativ behandling räcka.
Vilken läkare ska man vända sig till?
Vid misstanke om patologisk fraktur bör patienten kontakta en ortoped eller akutmottagning.
