En fraktur i tibiakondylerna innebär en skada på de övre, laterala delarna av skenbenet. Skadan uppstår ofta tillsammans med förskjutning eller intryckning av benfragment, vilket leder till plötslig och kraftig smärta samt begränsad rörlighet. Patienten kan inte belasta benet.
Diagnosen bekräftas vanligtvis med röntgenundersökning och vid behov kompletteras med datortomografi eller magnetkameraundersökning. Behandlingen beror på vilken typ av fraktur det rör sig om. Den kan omfatta gips, sträckbehandling eller kirurgisk åtgärd.
Orsaker och utlösande faktorer
En fraktur i tibiakondylerna uppstår oftast efter ett direkt våld mot knät eller vid hopp från höjd när personen landar på helt sträckta ben. I sådana fall är intryckningsfraktur en vanlig skadetyp.
Vanliga situationer som kan leda till denna typ av fraktur:
Trafikolyckor
Vid påkörning träffar bilens stötfångare ofta den övre delen av skenbenet. Skadan uppstår också när personen faller och slår benet mot marken. Kondylfrakturer ingår ofta i mer omfattande skador vid trafikolyckor.
Fall eller hopp från höjd
Upp till 20 procent av alla fall uppstår vid indirekt våld och kraftigt nedslag mot hårt underlag.
Idrottsskador
Skadan är vanlig hos personer som åker skidor, spelar fotboll eller utövar kontaktsporter. Frakturen kan uppstå både vid fall och vid kollision med annan spelare.
Hos äldre patienter med osteoporos kan frakturen uppkomma även vid mindre trauma, exempelvis vid att benet viker sig eller vid ett fall på isen.
Viktigt att veta
En intraartikulär fraktur i tibiakondylerna är en av de vanligaste ledskadorna. Den uppstår vid kraftig stöt mot ett ben som är sträckt eller böjt åt sidan.
Typer av frakturer
Frakturerna kan vara med eller utan förskjutning. Vanligast är skador på den yttre kondylen, mer sällan på den inre eller bakre. Öppna frakturer utgör cirka 10 procent av fallen.
Man brukar dela in skadan i tre huvudtyper:
- A – intraartikulära frakturer, inklusive enkla frakturer och skador med mindre fragment.
- B – ofullständiga intraartikulära frakturer, ibland med fragmentering.
- C – kompletta intraartikulära frakturer, med eller utan kompression samt med flera benfragment.
Symtom
En intryckningsfraktur i den laterala tibiakondylen och andra typer av kondylfrakturer kan ge följande symtom:
- Akut och kraftig smärta i knät samt förändrad ledkontur.
- Svullnad och utbuktning på grund av blödning i leden.
- Vid lätt tryck ovanför knät kan området kännas ”fjädrande”, vilket beror på blodansamling.
- Benet kan verka vinklat åt sidan.
- Patienten kan inte stödja på benet och upplever smärta även vid små rörelser.
Denna symtombild förekommer även vid meniskruptur, ledbandsskador och patellaskador, därför krävs kompletterande undersökningar.
Smärtan vid kondylfrakturer är lokaliserad ovanför ledspringan i knät. Vid palpation kan smärtan stråla ut på grund av retning av nerver.
Möjliga komplikationer
En fraktur i den laterala tibiakondylen kan skada omgivande strukturer som nerver och blodkärl. Nervskada är en vanlig komplikation och kan leda till långvariga känselstörningar.
Efter behandling kan rörelseomfånget i knät vara begränsat på grund av lång immobilisering eller ärrbildning i mjukdelarna.
En av de vanligaste följdkomplikationerna är artros i knäleden, som utvecklas vid degenerativa förändringar i ledbrosket. Utan korrekt behandling kan leden förlora sin rörlighet.
Ibland utvecklas även subkondral skleros, vilket leder till förändrad benstruktur och senare deformering av knät.
Artrosrisken ökar särskilt vid felaktigt behandlad splittrad eller kantställd fraktur.
Observera
Även vid korrekt behandling kan risken för artros vara förhöjd många år efter skadan.
Diagnostik
Vid misstänkt kondylfraktur immobiliseras benet och patienten förs snarast till sjukhus.
Röntgen
Ger information om frakturlinjer, förskjutning och intryckning. Används också för att identifiera gasbildning i mjukdelar vid misstanke om infektion.
Datortomografi (DT)
Ger mycket tydlig visualisering av benstrukturer och används ofta inför kirurgisk behandling. DT används för att planera exakt placering av fixationsmaterial och bedöma eventuell osteoporos.
Magnetkameraundersökning (MR)
Används vid komplicerade fall för att bedöma skador på mjukdelar såsom ledband, brosk, nerver och menisker.
Behandling
Behandlingen kan vara konservativ eller kirurgisk beroende på frakturens typ.
Konservativ behandling
Ger goda resultat i många fall, särskilt hos personer över 50 år. Lämplig endast när det inte finns förskjutning och ledytorna är opåverkade.
Åtgärder omfattar:
- Gips i minst 6 veckor.
- Smärtstillande läkemedel.
- Gång med kryckor.
- Högläge i vila.
- Efter läkning rekommenderas gång med avlastning under ca 12 veckor.
Kirurgisk behandling
Splittrade och kompressionsrelaterade frakturer kräver ofta kirurgi. Målet är att återställa ledytan och stabilisera benet. I vissa fall används bentransplantation eller rekonstruktion av ledbandsstrukturer.
Förebyggande åtgärder
Framgången i behandlingen beror på korrekt reposition och strikt efterlevnad av läkarens rekommendationer. Felaktig belastning kan leda till att benfragment sjunker ned och orsakar deformitet.
Förebyggande råd:
- Använd skyddsutrustning vid arbete på höjd och vid idrott.
- Undvik onödiga risker vid aktiviteter som belastar benen.
Rehabilitering
Rehabilitering behövs för alla patienter oavsett skadans svårighetsgrad eller behandlingsmetod. Efter utskrivning bör patienten träffa en fysioterapeut som utformar ett individuellt program med:
- Sjukgymnastik
- Massage
- Övningar för rörlighet och styrka
Rehabiliteringen minskar risken för komplikationer och skjuter upp behovet av eventuell framtida knäprotes.
Vanliga frågor
Vilken läkare behandlar frakturer i tibiakondylerna?
En ortoped eller traumaläkare.
Hur lång tid tar läkning och rehab?
Benläkning tar i genomsnitt sex veckor. Tiden påverkas av frakturtyp, patientens ålder och allmänhälsa.
När går läkningen långsammare?
Vid bristfällig immobilisering eller vid brist på vitamin D, kalcium eller andra ämnen viktiga för skelettet.
Vad gör man vid misstanke om kondylfraktur?
Skadan måste behandlas på sjukhus. Håll benet stilla och kontakta ambulans eller ta patienten till akuten.
