En fraktur i acetabulum är en skada på den beniga strukturen i bäckenområdet som utgör en viktig del av höftleden. Skadan är allvarlig och innebär betydande risker och potentiella följder. Tillståndet kännetecknas av kraftig smärta och en tydlig funktionsnedsättning i den drabbade benet, antingen på höger eller vänster sida. Behandling är möjlig, men vid omfattande eller komplicerade frakturer är chanserna till full återhämtning begränsade. Acetabulumfrakturer räknas som en svår och allvarlig typ av bäckenskada.
Undersökning och vidare behandling utförs av en specialistläkare. Terapin sker antingen polikliniskt eller, vid svårare skador, på en särskild ortopedisk eller traumatologisk avdelning.
Orsaker till fraktur i acetabulum
Acetabulumfrakturer är tekniskt komplicerade och relativt vanliga, och står för cirka 15–18 % av alla bäckenfrakturer. De är farliga både på grund av själva frakturen och dess långsiktiga komplikationer. För att förstå skadans natur krävs instrumentell diagnostik.
Patogenes
Frakturen uppstår efter starkt direkt eller indirekt mekaniskt våld mot bäckenet. Bäckenet är en mycket stabil struktur, vilket innebär att betydande kraft krävs för att orsaka en skada. Därför är det främst tre huvudorsaker som leder till acetabulumfraktur:
- fall från hög höjd, ofta i kombination med andra frakturer i höftbenet, lårbenet eller underbenet
- trafikolyckor, där flera benstrukturer ofta skadas samtidigt
- kraftiga slag mot höft- och bäckenområdet
Det är dock inte alla som utsätts för dessa faktorer som får en fraktur. Riskökningen beror även på individuella predisponerande faktorer.
Riskfaktorer
Följande faktorer ökar sannolikheten för en acetabulumfraktur:
- hög ålder, även utan samtidig osteoporos
- otillräcklig näring med brist på mineraler och vitaminer
- rökning, alkoholmissbruk och användning av droger
- förvärvade skelettsjukdomar
- bindvävssjukdomar och störningar i benstrukturen
- inflammatoriska bensjukdomar (t.ex. periostit eller osteomyelit)
- läkemedelsanvändning som påverkar hormonnivåer, exempelvis glukokortikoider eller vissa preventivmedel
- hormonella rubbningar vid endokrina sjukdomar
- naturliga hormonella förändringar såsom graviditet, pubertet eller klimakteriet (hos både kvinnor och män)
Klassificering av acetabulumfrakturer
Acetabulumfrakturer indelas enligt flera kriterier:
Efter svårighetsgrad
- Enkla frakturer – skada på en av acetabulums delar
- Komplexa frakturer – involverar flera segment, ofta med många benfragment
Efter typ
- Sluten fraktur – huden är intakt
- Öppen fraktur – huden och mjukdelar är skadade, mycket ovanligt men extremt farligt
Efter benfragmentens position
- Fraktur utan felställning – fragmenten är fortfarande i korrekt anatomisk position
- Fraktur med felställning – fragmenten ligger fel och rör sig oregelbundet
Efter lokalisation
- fraktur i acetabulums botten
- fraktur i taket
- fraktur av bakre kanten
- fraktur av acetabulums huvud
- fraktur av väggar och pelare, vilket är vanligast
Efter skademekanism
- Avulsionsfraktur – större benfragment slits loss
- Inkilad fraktur – ett benfragment trycks in i ett annat
- Kantfraktur – en liten del av acetabulum lossna
Symtom
En fraktur i acetabulum ger tydliga kliniska tecken:
- kraftig smärta i höftområdet
- oförmåga att belasta eller röra benet
- uttalad svullnad i höft och ljumske
- blåmärken och hematombildning
- synlig felställning av benet, ofta med förkortning
Vid denna typ av skada är varken aktiva eller passiva rörelser möjliga. Endast bilddiagnostik kan ge en exakt bedömning av frakturens karaktär.
Komplikationer
Den vanligaste komplikationen är nedsatt rörlighet i höftleden, ibland upp till total stelhet. Även efter lyckad behandling finns risk att utveckla koxartros, vilket i sin tur kan kräva höftprotes.
Vid öppna frakturer ökar risken för:
- infektion i benet
- osteomyelit och periostit
- flegmoner
- sepsis
Alla dessa tillstånd är potentiellt livshotande.
Diagnostik
Diagnosen ställs genom en kombination av:
- klinisk undersökning av ortoped/traumatolog
- röntgen, som alltid görs först
- datortomografi (vid oklarheter)
- MRT för utvärdering av mjukdelsskador
Differentialdiagnostik behövs för att skilja acetabulumfrakturer från andra bäckenfrakturer.
Behandling
Behandlingen kan vara konservativ eller kirurgisk.
Konservativ behandling
Används när frakturen bedöms kunna läka utan kirurgi. Kan omfatta:
- skelettsträckning
- immobilisering
- strikt avlastning
Kirurgisk behandling
Operation utförs om frakturen inte läker korrekt eller om benfragmenten ligger fel. Under ingreppet fixeras acetabulum med plattor eller stift. Detta ger snabbare stabilitet och bättre förutsättningar för läkning. Efteråt följer rehabilitering.
Prognos
Vid snabb och korrekt behandling är prognosen god. Återhämtningen fortsätter dock även efter att frakturen läkt. Vid försenad behandling eller gamla skador försämras utsikterna avsevärt.
Förebyggande åtgärder
Förebyggande handlar främst om att undvika trafikolykor och fallolyckor, både i hemmet och på arbetsplatsen.
Vanliga frågor
Leder en fraktur alltid till funktionsnedsättning?
Nej. Med korrekt behandling kan många patienter undvika långvariga komplikationer.
Kan inre organ skadas?
Vid omfattande bäckenskador finns risk för skador på ändtarm eller urinblåsa. Vid en isolerad acetabulumfraktur är risken däremot mycket liten.
Är operation alltid nödvändig?
Nej. Om frakturen är stabil och kan kontrolleras konservativt behövs ingen operation. Detta är dock mindre vanligt.
Vad ingår i rehabiliteringen?
Rehabilitering startar tidigt och fortsätter efter att frakturen läkt. Den omfattar fysioterapi, massage och träningsprogram.
Hur länge varar behandlingen?
Läkning och rehabilitering tar normalt 6–8 månader. Det krävs tålamod, men återhämtningen är möjlig.
