En meniskcysta är ett patologiskt tillstånd där en vätskefylld förändring bildas i området kring menisken. Tillståndet förekommer relativt sällan. De flesta drabbade är personer som arbetar med tungt fysiskt arbete eller idrottar mycket. I vissa fall kan även barn utveckla en meniskcysta. Symtomen är ofta ospecifika, vilket gör att cystan ibland förväxlas med artros, artrit eller bursit, eftersom den kliniska bilden kan likna dessa tillstånd.
Diagnos och behandling handläggs vanligtvis av ortopeder, idrottsläkare eller allmänkirurger.
Orsaker till meniskcysta
En meniskcysta uppkommer som regel på grund av flera samverkande faktorer. Tillståndet betraktas därför som multifaktoriellt. Vanligast drabbas vuxna män som arbetar fysiskt, även om undantag förekommer.
Patogenes – hur cystan bildas
En meniskcysta utvecklas till följd av förändringar i menisken och övriga strukturer i knäleden. De främsta orsakerna är:
- Inflammation: Patienter med artrit drabbas oftare, då inflammationen blir en utlösande faktor.
- Degenerativa processer: Cystor är vanliga hos personer med artros.
- Inflammation i omkringliggande strukturer såsom bursit.
- Hård fysisk belastning: Studier visar att en stor andel av dem med meniskcysta är personer som arbetar med repetitiv belastning eller är aktiva idrottare.
En tidigare knäskada kan också vara en utlösande faktor. Vid meniskruptur utvecklas en cysta i upp till 30 % av fallen.
Riskfaktorer
Riskfaktorer innebär inte att man säkert utvecklar en cysta, men de ökar benägenheten:
- Ålder över 40 år
- Manligt kön
- Kroniska sjukdomar i rörelseapparaten, särskilt i rygg och ben, som leder till snedbelastning
- Aktiv idrott
- Rökning och hög alkoholkonsumtion
- Tungt fysiskt arbete eller hög belastning i vardagen
Den typiska patienten är en man runt 35–40 år som arbetar fysiskt. Kvinnor drabbas mer sällan, men tillståndet förekommer.
Klassificering
Det finns ingen enhetlig internationell klassificering, men meniskcystor delas vanligtvis upp efter lokalisation:
- Cysta i laterala (yttre) menisken – vanligast
- Cysta i mediala (inre) menisken – mer ovanlig på grund av anatomiska belastningsmönster
- Kombinerad cysta – båda meniskerna är påverkade, ofta efter större trauma
Cystan kan dessutom beskrivas efter exakt position, exempelvis cysta i meniskens bakre horn.
En annan indelning grundas på orsak: inflammatorisk, reumatisk eller traumatisk.
Cystor klassas även som symtomgivande eller asymtomatiska.
Symtom
Symtombilden påverkas av cystans storlek, läge, hur länge besvären funnits samt hur aktiv patienten är. Vanliga symtom:
- Smärta i knäleden
- Känsla av tryck eller obehag
- Svullnad
- Stelhet
- Nedsatt rörelseförmåga och belastningsförmåga
Smärtan är ofta diffus och förvärras vid belastning, rörelse eller vid längre perioder av aktivitet. Hos vissa strålar smärtan ut till närliggande områden.
Svullnaden är typiskt lokaliserad på sidan av knäet och kan minska när knät böjs eller sträcks. Små cystor kan vara svåra att upptäcka vid undersökning.
Stelhet och rörelseinskränkning ses främst vid större cystor eller vid samtidiga knäproblem som artros eller artrit.
Möjliga komplikationer
Om tillståndet inte behandlas kan följande komplikationer utvecklas:
- Progressiv skada på brosket i knät
- Utveckling av sekundär artros
- Försämrad gångförmåga och belastningstolerans
- Nedsatt arbetsförmåga hos personer med fysiskt krävande yrken
Komplikationer uppstår ofta långsamt, över flera år. Tidig diagnostik och behandling kan förhindra utvecklingen av allvarliga följder.
Diagnostik
Meniskcystor diagnostiseras av ortoped eller idrottsläkare. Undersökningen omfattar:
- Anamnes och klinisk undersökning
- Ultraljud – ofta tillräckligt för att bekräfta en cysta
- MRT – används för detaljerad bild av meniskens struktur
- Artroskopi – görs endast vid behov eller inför behandling
Vid misstanke om artros kan röntgen eller datortomografi komplettera utredningen.
Behandling
Behandlingen är i första hand symtomlindrande, men den enda definitiva behandlingen är operation.
Konservativ behandling
- Minskad belastning
- Antiinflammatoriska läkemedel
- Smärtstillande
- Kortisoninjektioner vid behov
Kirurgisk behandling
Operation övervägs när konservativ behandling inte är tillräcklig, eller om cystan är stor. Oftast utförs ingreppet artroskopiskt (titthålskirurgi). Vid stora cystor eller kraftigt skadad menisk kan borttagande av menisken följas av implantat eller protesliknande lösning.
Prognos
Prognosen är i regel god. Efter korrekt behandling är risken för komplikationer låg. Rehabiliteringen kan dock ta flera månader och kräver tålamod.
Förebyggande åtgärder
- Undvik överbelastning av knäleden
- Var försiktig med idrott som innebär risk för vridningar
- Stärk ben- och höftmuskler för bättre stabilitet
- Regelbundna kontroller hos läkare vid återkommande knäbesvär
Vanliga frågor
Kan en meniskcysta försvinna av sig själv?
Nej. Den kan inte spontant gå tillbaka. Symtom kan lindras konservativt men cystan kvarstår utan operation.
Är operation alltid nödvändig?
Ja, om man vill ta bort cystan helt. Däremot skjuts operationen ofta upp tills besvären blir uttalade.
Hur lång är rehabiliteringen?
Vanligtvis 4–8 månader, beroende på typ av ingrepp och postoperativa besvär.
Vilken läkare behandlar meniskcystor?
Ortoped eller idrottsläkare, ibland allmänkirurg.
Kan en meniskcysta uppstå hos någon som inte tränar hårt?
Ja. Hos vissa räcker en mindre vridning eller ett olyckligt steg, särskilt vid övervikt eller tidigare belastningsproblem.
