Pseudartros, eller falsk led, är en patologisk förändring som uppstår i de långa rörbenen. Tillståndet utvecklas oftast efter en fraktur, antingen traumatisk eller – mer sällan – patologisk. Vid pseudartros uppstår en onormal rörlighet i ett område där benet egentligen ska vara helt och stabilt.
Utan korrekt läkning förlorar det drabbade benet sina biomekaniska egenskaper och risken för nya frakturer, skador och vävnadsdegeneration ökar. Cirka 3 procent av alla frakturer leder till pseudartros, vilket gör tillståndet relativt vanligt. Behandling är alltid nödvändig.
Diagnostik och behandling av pseudartros är ett specialistområde inom ortopedi och traumatologi. Tillståndet behandlas i regel kirurgiskt. Konservativa metoder ger ingen effekt.
Orsaker till pseudartros
Grunden till pseudartros är en fraktur med störd läkningsprocess. Vem som helst kan drabbas, men risken är högre hos äldre patienter eftersom osteogenesen, alltså benbildningen, minskar med åldern.
Pseudartros kan också vara medfödd, oftast på grund av genetiska avvikelser eller en förlossningsskada som inte upptäckts i tid.
Utredning och fastställande av den exakta orsaken görs av ortoped eller traumatolog. Behandlingen är nästan alltid kirurgisk.
Sjukdomens patogenes
Processen börjar med att den normala läkningsfasen efter en fraktur störs. Benfragmenten förblir instabila och det bildas en stor mängd granulationsvävnad. Under normala förhållanden leder detta till kallusbildning, men om blodförsörjningen är otillräcklig, om infektion uppstår eller om området belastas för tidigt, störs läkningsprocessen.
I stället för att benvävnad bildas utvecklas fibrös eller broskliknande vävnad. Osseifiering sker inte, och utrymmet mellan fragmenten blir en rörlig zon – en "falsk led".
Viktigt att veta
Smärtan kan vara tydlig i början, men minskar ofta med tiden på grund av neuromuskulär anpassning. Detta innebär dock inte att tillståndet förbättras – tvärtom utvecklas det vidare och blir kroniskt.
Bidragande orsaker
De vanligaste orsakerna till pseudartros är:
- felaktig reposition av frakturfragment
- nedsatt blodcirkulation i skadeområdet
- infektion i frakturområdet
- för tidig belastning eller otillräcklig immobilisering
- felaktigt applicerad gips eller annan fixering
- sjukdomar som påverkar benmetabolismen
- bristande följsamhet till medicinska rekommendationer
Patientens egna insatser är därför en central del av behandlingsprocessen.
Riskfaktorer
Utöver direkta orsaker finns riskfaktorer som ökar sannolikheten att pseudartros utvecklas:
- brist på kalcium eller D-vitamin
- kärlsjukdomar och nedsatt cirkulation
- diabetes
- rökning (minskar cirkulation och syresättning)
- hög ålder
- kroniska sjukdomar som reumatoid artrit
- övervikt (vid frakturer i nedre extremiteterna)
- intensiv fysisk belastning
Klassifikation
Pseudartros delas in på flera sätt.
Efter vävnadstyp
- Fibrös pseudartros – bindväv mellan fragmenten, ingen brosk- eller benbildning
- Äkta pseudartros – ledkapselliknande struktur bildas, ibland med brosk
Efter läkningsförlopp
- Hypertrofisk pseudartros – vävnaden förtjockas; vanligt vid överbelastning
- Atrofisk pseudartros – minskad vävnadsmängd, dålig biologisk aktivitet
Efter tidsförlopp
- Tidigt stadium – inom 6 månader efter skadan
- Sent stadium – senare än 6 månader
Efter lokalisation
Tillståndet ses oftast i:
- underbenet
- lårbenet
- överarmens rörben
- nyckelbenet
Andra lokaler förekommer, men är sällsynta.
Symtom
Symtomen varierar men typiska tecken är:
- ihållande eller belastningsrelaterad smärta i det drabbade området
- onormal rörlighet i benet
- knastrande sensation (krepitation) vid rörelse
- synlig eller kännbar deformitet
- svullnad, rodnad och värmeökning
- nedsatt funktion och påverkan på livskvalitet
Möjliga komplikationer
Om pseudartros inte behandlas i tid kan följande utvecklas:
- kroniskt smärtsyndrom
- tydligt minskad rörlighet
- förkortning eller deformitet av benet
- muskelatrofi på grund av inaktivitet
- nervkompression och neurologiska symtom
- kronisk osteomyelit
Tillståndet påverkar ofta även det psykiska välbefinnandet.
Diagnostik
Diagnosen ställs med:
- sjukdomshistoria och samtal
- klinisk undersökning
- funktionella tester
- röntgen (pseudartros syns som en ofullständig frakturläkning, ibland med broskfragment)
- MRT eller CT vid oklarhet
Ortopedens erfarenhet spelar en stor roll i bedömningen.
Behandling
Konservativ behandling fungerar inte. Den enda effektiva behandlingen är kirurgi.
Kirurgiska metoder
- Osteosyntes – fixering av fragment med plattor, skruvar eller stift
- Bentransplantation – autolog eller syntetisk, för att stimulera benbildning
- Ilizarovapparat – används för stabilitet eller benförlängning
Valet av metod görs av behandlande ortoped.
Prognos och förebyggande
Prognosen är god om behandlingen påbörjas i tid och deformiteten inte är uttalad. I svårare fall krävs fler kirurgiska steg.
Förebyggande innebär:
- korrekt initial behandling av frakturen
- tillräcklig immobilisering
- regelbundna kontroller med röntgen
- god kost med kalcium och D-vitamin
- måttlig fysisk aktivitet och fysioterapi
Det viktigaste varningstecknet är ihållande smärta i ett ben som borde ha läkt.
Frågor och svar
Går pseudartros att behandla utan operation?
Nej. Kirurgi är den enda effektiva behandlingen.
Vilken specialist ska man vända sig till?
Till en ortoped eller ortoped-traumatolog.
Vilka komplikationer kan uppstå?
De vanligaste är kronisk smärta, funktionsnedsättning, deformitet, nedsatt motorik och risk för infektion.
Förekommer medfödd pseudartros?
Ja. Detta kan bero på genetiska avvikelser eller förlossningsskador. Behandlingsprinciperna är liknande som vid förvärvad pseudartros.
