Deformerande artros är en sjukdom i lederna som utvecklas när broskvävnaden och andra ledstrukturer inte får tillräcklig näring. Detta leder till en långsam men stadig nedbrytning av brosket och senare även andra delar av leden. Sjukdomen förekommer främst hos personer över 50 år och är starkt kopplad till åldersrelaterade förändringar i kroppen, särskilt i rörelseapparaten. De viktigaste symtomen är smärta, stelhet, nedsatt rörlighet och en gradvis försämring av ledens funktion.
Diagnostik och behandling av deformerande artros utförs av ortopeder och traumatologer. Behandlingen omfattar både lindring av symtom och åtgärder som bromsar själva sjukdomsutvecklingen.
Orsaker till deformerande artros
Den grundläggande orsaken till artros är störd näringstillförsel till leden – både i stora och små leder. Sjukdomen kan drabba alla leder, men vanligast är knän, höfter och stora bärande leder. Artros är mycket utbredd: enligt uppskattningar drabbas upp till 15 % av personer under 40 år, omkring 30 % efter 40 och upp till 70 % hos personer över 60 år.
Diagnos kräver alltid undersökning av en specialist. Det är svårt att på egen hand skilja artros från till exempel artrit eller andra ledsjukdomar.
Sjukdomens utveckling (patogenes)
Artros är en degenerativ och samtidigt dystrofisk ledsjukdom. Den uppstår när brosket inte får tillräckligt med näring och därmed förlorar sin elasticitet och styrka. Flera faktorer kan bidra till utvecklingen:
- Överbelastning av leden – t.ex. vid intensiv träning eller tungt fysiskt arbete. Detta är en vanlig orsak även hos yngre personer.
- Inflammatoriska ledsjukdomar, som reumatoid artrit, infektiös artrit eller psoriasisartrit.
- Skador – frakturer, stukningar, ledbandsskador och kraftiga blåmärken kan på sikt leda till artros.
Ibland krävs även andra specialistläkare, eftersom orsaken kan vara komplex eller inte omedelbart uppenbar.
Viktigt
I vissa fall går det inte att fastställa orsaken. Då ställs diagnosen idiopatisk artros. Med fördjupad utredning kan orsaken ibland klarna senare.
Riskfaktorer
Riskfaktorer ökar sannolikheten att utveckla artros, även om de inte är direkta orsaker:
- nedsatt blodcirkulation och kärlsjukdomar
- åderbråck
- diabetes (särskilt om den är dåligt kontrollerad)
- ateroskleros
- högt blodtryck
- tidigare ledskador
- vitamin- och mineralbrist
- hög ålder (risken ökar kraftigt efter 50 år)
- felaktig hållning, ryggproblem och andra ortopediska avvikelser
- frekventa förkylningar och nedkylning
- övervikt, som belastar lederna och påskyndar nedbrytningen
- tidigare ledoperationer som kan störa blodflödet eller skada brosket
Klassificering och svårighetsgrader
Artros delas in efter lokalisation, svårighetsgrad och sjukdomsstadium.
Svårighetsgrader (0–3)
Grad 0:
Inga symtom, men tidiga förändringar kan synas på röntgen.
Grad 1:
Lätt smärta efter ansträngning, små inskränkningar i rörlighet. Lätt förträngning av ledspalten och små osteofyter.
Grad 2:
Måttlig smärta, tydligt nedsatt rörlighet, muskelförtvining runt leden. Osteofyter blir större.
Grad 3:
Kraftig smärta och markant nedsatt rörlighet. Stora osteofyter och cystor. Ledspalten kan vara helt borta.
Lokalisation
- artros i ryggraden (tidigare kallad osteokondros)
- artros i axlar, armbågar, handleder och fingrar
- knäartros (gonartros)
- höftartros (koxartros)
- fotledsartros
Stadier av sjukdomen
Stadierna beskriver hur väl leden fungerar:
- Kompenserat stadium – symtom finns men påverkan är relativt liten
- Subkompenserat stadium – symtomen ökar, rörligheten minskar
- Dekompenserat stadium – svår artros med betydande funktionsnedsättning
Symtom på deformerande artros
- smärta
- stelhet, särskilt efter vila
- nedsatt rörlighet
- synlig eller kännbara förändringar i leden
Sjukdomen utvecklas långsamt, till skillnad från artrit som oftare är akut.
Möjliga komplikationer
Utan behandling uppstår komplikationer nästan alltid:
- kontrakturer (leden förlorar rörlighet)
- uttalad funktionsnedsättning
- sekundära inflammationer, t.ex. artrit eller synovit
- instabilitet och risk för felställningar och subluxationer
- blödning i leden (hemartros)
Allvarlig artros kan leda till invaliditet.
Diagnostik
Utredningen görs av ortoped eller reumatolog och kan omfatta:
- intervju och undersökning
- anamnes (sjukdomshistoria)
- röntgen
- ultraljud
- artroskopi
- punktion/biopsi
- MRT eller CT
Laboratorietester kan behövas beroende på situation.
Behandling av deformerande artros
Läkemedel
- antiinflammatoriska läkemedel (NSAID)
- smärtstillande
- kondroprotektorer (skyddar brosket)
Icke-medicinsk behandling
- fysioterapi
- sjukgymnastik och träningsprogram
- massage och cirkulationsförbättrande behandlingar
Viktigt
Behandlingen måste vara kombinerad – både symtomlindring och påverkan på grundorsaken krävs.
Kirurgi
Vid långt framskriden artros kan ledprotes (endoprotes) behövas för att återställa rörlighet och funktion.
Prognos och förebyggande
Prognosen beror på när behandlingen startar. Tidig behandling kan helt stoppa sjukdomsutvecklingen. Även svårare fall kan förbättras, men kräver då ofta operation och lång rehabilitering.
Förebyggande åtgärder:
- regelbunden, måttlig fysisk aktivitet
- kontroll av kroppsvikt
- undvikande av rökning och alkohol
- behandling av kärlsjukdomar och diabetes
- förebyggande av ledskador
Vanliga frågor
Vilka leder kan drabbas av deformerande artros?
Alla leder kan påverkas, men vanligast är stora leder: knän, höfter och armbågar.
Vilket symtom är mest typiskt för artros?
Smärta som kommer smygande, följt av stelhet och gradvisa förändringar i leden.
Vilka läkare behandlar deformerande artros?
Ortopeder och traumatologer. I svåra fall kan kirurg behövas.
Behövs operation i alla fall?
Nej. Operation är endast aktuell vid uttalad artros. Vid milda och måttliga former räcker konservativ behandling.
