Splitfrakturer är en typ av allvarlig skelettskada där benets kontinuitet bryts och minst tre separata fragment bildas. Fragmenten är ofta förskjutna från sin normala anatomiska position, vilket gör reposition och återställning av benets struktur mycket komplicerad. I de flesta fall krävs omedelbar kirurgisk behandling med fixering av fragmenten med stift eller plattor. Den exakta metoden beror på frakturens typ, läge och omfattning.
Symtomen på splitfraktur liknar ofta dem vid vanliga, okomplicerade frakturer, vilket ibland försvårar den kliniska bedömningen. Diagnostik och behandling utförs av ortoped eller traumaläkare. Under rehabiliteringen deltar även fysioterapeuter och vid behov andra specialister.
Orsaker till splitfraktur
Den grundläggande orsaken är ett kraftigt mekaniskt våld riktat mot skelettet. Ibland kan ett våld av måttlig styrka orsaka skadan, om kraften träffar benets svagaste punkt. Själva skademekanismen är av teoretiskt intresse, men för behandlingen är det viktigare att bedöma frakturens läge, omfattning och antalet fragment.
Patogenes
En splitfraktur uppstår när belastningen på benet blir så kraftig att vävnaden inte längre klarar trycket. Skadan har vissa kännetecken:
- Den uppstår ofta när en kraft verkar längs med benets längdriktning. Mindre vanligt sker skadan vid kraft tvärs över benet, men det förekommer vid exempelvis trafikolyckor.
- Vid frakturer där antalet fragment är begränsat (ofta upp till tre) kan fragmenten ligga relativt stabilt och därför vara svåra att upptäcka vid första undersökningen. I vissa fall kan konservativ behandling användas, men det är undantag.
Vanliga orsaker:
- trafikolyckor
- kraftigt våld mot benet, exempelvis vid misshandel eller fallande tungt föremål
- fall från hög höjd, särskilt vid landning på utsträckt arm eller ben (typiskt vid fall motsvarande eller överstigande två kroppslängder)
Riskfaktorer
Risken för splitfraktur ökar om personen har:
- mycket aktiv livsstil eller arbete med hög fysisk belastning
- tungt fysiskt arbete, yrken inom byggbranschen, arbete på höjd eller hög olycksrisk
- aktivt eller amatörmässigt idrottande (skaderisken är ofta lika hög eller högre än inom professionell idrott)
- sjukdomar i rörelseapparaten, exempelvis osteoporos eller andra tillstånd med minskad bentäthet
- tidigare frakturer, ledskador eller luxationer som ökar risken för intraartikulära frakturer
Bedömning av skadans egenskaper görs med bilddiagnostik under ortopedens övervakning. Andra specialister kopplas in efter den primära behandlingen.
Klassificering av splitfrakturer
Splitfrakturer delas in enligt flera kriterier:
1. Lokalisation
- Intraartikulära splitfrakturer – svåra att behandla, kräver exakt reposition för att återställa ledfunktion.
- Extraartikulära splitfrakturer – ligger utanför leden och är oftast enklare att behandla.
2. Antalet fragment
En splitfraktur innebär minst tre fragment. De kan vara:
- med förskjutning
- utan förskjutning
3. Skelettdel som drabbats
Splitfrakturer kan förekomma i:
- skallben
- övre eller nedre käke
- näsben
- nyckelben, överarm, underarm, fingerben
- lårben, underben, vadben, hälben, fotens ben
- ryggradens kotor
4. Typ av frakturlinje
- sned
- längsgående
- kantfraktur
- spiralformad
- tvärgående splitfraktur
- kompressionssplitfraktur
- impresionsfraktur
- explosiv fraktur (särskilt i kotpelaren)
5. Hudskada
- sluten splitfraktur
- öppen splitfraktur
Viktigt
Endast en läkare kan fastställa frakturens typ genom radiologisk undersökning. Självdiagnostik är omöjlig.
Symtom på splitfraktur
- kraftig smärta, förvärras vid rörelse
- knastrande ljud (krepitation) vid palpation
- uttalad deformitet av den skadade kroppsdelen
- oförmåga eller begränsad förmåga att röra seg
- blåmärken, svullnad, hematom
- kallsvettning och autonoma reaktioner på grund av smärta
Symtomen är ospecifika och säger lite om frakturens exakta typ – därför behövs alltid bilddiagnostik.
Möjliga komplikationer
Splitfrakturer kan leda till:
- felaktig läkning eller utebliven läkning, vilket ger nedsatt funktion
- skador på ryggmärgen med risk för förlamning eller död (vid kotfraktur)
- bestående funktionsnedsättning
- kontrakturer och rörelseinskränkning vid intraartikulära skador
Diagnostik
Diagnosen fastställs med:
- röntgen
- datortomografi (CT)
I komplexa fall upptäcks splitfrakturen först under operation.
Behandling
Konservativ behandling
Vid splitfrakturer utan förskjutning kan behandling med gips och immobilisering räcka.
Kirurgisk behandling
I de flesta fall behövs operation där fragmenten fixeras. Efter operationen följer rehabilitering med fysioterapi, träning och ibland massage.
Prognos
Prognosen beror på frakturens läge, omfattning och hur snabbt behandling påbörjas. Vid korrekt behandling och rehabilitering är full återhämtning mycket sannolik.
Förebyggande
- undvika olycksrisker i vardag och arbete
- säker träning
- försiktig bilkörning
Vanliga frågor
Kan en splitfraktur läka av sig själv?
Nej. Utan behandling riskerar fragmenten att skada nerver eller blodkärl och tillståndet kan bli livshotande.
Behövs operation i alla fall?
Operation behövs i de flesta fall. Konservativ behandling används endast i begränsade situationer.
Kan man själv avgöra om man har splitfraktur?
Nej. Endast läkare med röntgen eller CT kan fastställa diagnosen.
Hur länge måste man bära gips?
Tiden beror på frakturens lokalisering, form och patientens ålder. Barn läker oftast snabbare än vuxna.
Återfår man full funktion i arm eller ben?
Med korrekt behandling, rehabilitering och följsamhet till läkarens råd är en komplett återhämtning mycket trolig.
